Inlägg från: Anonym (Lyckan) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Lyckan)
    Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-12-02 23:36:59 följande:

    Pappan, jag vet inte hur jag ska hjälpa honom. Han har bara mig att prata med, han vågar inte berätta för sin mor eller sin flickvän.

    Jag har letat upp en manlig terapeut som sysslar med just såna här situationer för män. Har gett pappan numret men han tycker inte nån kan hjälpa honom och att terapeuten ändå bara kommer säga till honom att ta sitt ansvar...

    Jag är ändå glad att han hör av sig, även om han just nu mest anklagar mig för att jag gör fel, inte går att lita på, rädslor att barnet kommer få en dålig uppväxt utan sin pappa, är på väg att bli en "dålig person" och kanske inte vill ha med mig att göra längre, att han inte kan fatta hur jag tänker etc.

    Försöker hålla mig lugn, bemöta frågor, lyssna. Upprepa att oavsett vad han tycker och tänker och känner inför mig och hela situationen finns jag här, jag överger honom inte.

    Känner mig så maktlös...

    Tid. Ge det tid?


    Du agerar helt rätt. Ge honom lite tid.
  • Anonym (Lyckan)

    Skulle det vara så att han inte vill vara delaktig så behöver du inte oroa dig att barnet inte har en manlig förebild så...lugn. Det finns säkerligen män i din omgivning som barnet kan ha som manlig förebild. Nu tycker jag inte riktigt att manlig/kvinnlig förebild är nödvändig. Barnet behöver en mänsklig förebild!

    Och ja, jag är FÖR abort, även i den vecka du befinner dig, men jag blev så himla glad att du inte valde det.

Svar på tråden 39 år, barnlös, göra abort?