39 år, barnlös, göra abort?

Nu har jag inte tid att läsa igenom alla inlägg utan har bara läst trådstarten. Jag var måttligt intresserad av barn innan jag skaffade barn själv. Men när jag väl hade fått min dotter så är det faktiskt en av de mest fantastiska sakerna som hänt i mitt liv.  Jag älskar att gå på Universeum och Slottskogen, och köpa små gulliga mjukdjur till henne...och åka i barnbackarna och lära henne rida, och pyssla och allt annat. För henne är jag det viktigaste som finns och skulle något hända henne vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Jag är övertygad om att förutsatt att man lever ett liv så att man  klarar av att ta hand om barnet så är det ett beslut man aldrig ångrar.

Och som någon sa, även om du är ensamstående just nu så kan ju det ändras. nu lever jag och min dotter tillsammans med min man och hans två barn sedan tidigare.

Vad gäller barnets far så är det väl hans ansvar att se till att skydda sig om han absolut inte vill ha barn. Det skulle jag inte ha dåligt samvete för (förutsatt att du inte lurat honom).

Det så klart att det är ännu roligare om pappan är delaktig. Men det är ju oändligt mycket roligare att få ett liv utan en pappa än inget liv alls.

Nu är jag ingen abortmotståndare i allmänhet. Jag tycker inte man ska skaffa barn om man är 14 år, knarkar eller lever på gatan. Men jag är säker på att man kan få ett bra liv även med bara en förälder om det är en vettig sådan. Dessutom kanske han ändrar sig när barnet är fött, eller så träffar du någon som vill vara bonuspappa längre fram.

Självklart!

Fast jag tycker det är väldigt synd om du gör abort av praktiska skäl, jag är övertygad om att du löser det och du har hela livet på dig att plugga färdigt, träffa en ny man och allt annat. Fast är man 39 år så får man tyvärr kanske inga fler chanser att skaffa barn. Om man verkligen inte har lust att skaffa barn så är det en annan sak, då har man ju tagit ett medvetet beslut som man förhoppningsvis inte kommer att ångra. Men det känns väldigt sorgligt om du gör abort av fel skäl, jag tror det är ett beslut man går och funderar på resten av livet sedan. Om man behåller barnet så kommer man aldrig att ångra det, det lovar jag (annat än korta stunder då & då kanske i tonåren :-P).

Även om man har ett förhållande så är det svårt att hitta en tidpunkt som är "rätt". Själv skulle jag bara plugga klart först, skaffa ett jobb, resa...till slut insåg jag att inget tillfälle nånsin skulle bli helt rätt utan man får ta chansen när den kommer

Jag har ju läst vissa trådar här där folk ska göra abort för att deras man/pojkvän/sambo inte vill ha barnet, och de vill rädda förhållandet. Sen kanske det tar slut ändå och de ångrar sig förfärligt. I det här fallet kommer du ju hur som helst inte att ha honom kvar, han har ju redan träffat en annan. Så jag tycker det är en helt orimligt stor uppoffring för att ha en bra relation med honom, gör du abort så kanske du aldrig ser honom mer i vilket fall. Och jag tycker faktiskt att han hade ansvar för att skydda sig om han inte kunde tänka sig att bli pappa.

...nu vet jag inte vilken relation du har till din familj, men barn tar ju mest tid precis i början. Då behöver du ju inte jobba, så då kanske du skulle kunna tillbringa en del tid hos i dina föräldrars stad så du får avlastning? När man började jobba och barnet började på dagis blev det ju mycket enklare

Jag hade aldrig ens hållit i en bebis innan jag fick min dotter och nu är hon ändå 10 år och tycker jag är den bästa mamman på jorden (vilket jag säkert inte är, med skilsmässa och annat...men för henne är jag det ändå!).

Jag kan nästan lova att du kommer att gå och fundera på resten av livet om du gjorde rätt om du gör abort (särskilt som du sannolikt tyvärr inte kommer att hinna skaffa något annat barn)...medans om du behåller det kommer det att vara det mest värdefulla du har i ditt liv!!! Och då var jag som sagt inte överförtjust (inte för att jag hade något emot dem, men jag tycker det verkade jobbigt) i barn innan jag skaffade ett själv, men sedan fick livet en helt annan dimension

Roligt att höra!!!!!! Jag är helt övertygad i att du har fattat helt rätt beslut!!

Jag tycker verkligen att det är helt fel av honom att försöka dra ner dig, jag anser att vill man verkligen inte ha barn så får man se till att skydda sig från början och inte försöka tvinga någon att göra abort. Med tanke på att ni inte ens är ihop så tycker jag också att du lägger ner att väldigt stort jobb på att stötta honom (det är ok att stötta honom att bli pappa, men låt honom absolut inte få dig att känna dig som en dålig människa!).

Jag tycker du ska frossa i att titta på små gulliga bebiskläder och mjukdjur och försöka att ändå njuta så mycket som möjligt nu

PS. Du får gärna uppdatera så vi får veta hur du har det (eller länka till en ny tråd under en annan rubrik kanske).

Hej!

Jag tänkte bara höra hur det är nu? Hoppas att allt känns bättre

Hej!

Jag tänkte bara höra hur det är nu? Hoppas att allt känns bättre

Underbart att höra!!