39 år, barnlös, göra abort?
Om "Typ" en vecka så får inte TS välja själv längre utan det blir socialstyrelsen som får avgöra och det kan ju bli en lättnad för henne kanske?
Inlägg från: Anonym (mor)
|
-
-
OT , OT, OT (?) men som av en händelse så lyssnade jag på Tendens i P1 på poddradion idag och det handlade om fosterdiagnostik. Bl a så berättar en blivande mamma om hur det var att vid UL i vecka 17 få veta att det väntade barnets ryggrad var helt av. Den värsta formen av ryggmärgsbråck som läkarna sett. Flera läkare var inblandade. Kvinnan bestämde sig för abort men det visade sig att hon skulle få vänta i tio dagar pga köer på Stockholms sjukhus. Hon bröt ihop och en läkare lyckades ordna så att hon bara!!! behövde vänta i en vecka..................................!!! Hon beskrev sin ångest och sin förtvivlan och då kom jag att tänka på denna tråd. Så olika det kan vara.
-
Eller så inte. När man är 39 år så ökar risken för att barnet har ngn skada. Har TS gjort några tester på fostret? Själv valde jag att göra ett fostervattensprov när jag var 37 år och väntade mitt andra barn. Att få ett barn som har downs eller ett handikapp när man är ensam och äldre är ju en extra belastning som man inte ska bortse ifrån. (mitt barn var friskt)Anonym (anon) skrev 2014-11-28 13:05:38 följande:
TS, man ångrar aldrig ett barn. Att få vara förälder är något som man inte kan beskriva, det måste upplevas, en sådan kärlek som det innebär är något som man inte ens kan tänka sig om man inte upplevt den själv. Många som inte har barn tror sig kunna förstå, men det är omöjligt. Vid din ålder skulle jag behålla, tveklöst. Annars kommer du säkerligen sitta där med ditt stabila jobb och hem, avslutad examen och allt ordnat och ångra dig. För det går, bara man vill.
-
Ta det lilla lugna nu damen. NEJ, självklart är inte barn med downs eller andra handikapp mindre värda MEN om man påstår att det inte innebär en enorm extra belastning att få ett handikappat barn så är man naiv. TS verkar bekymra sig mest om praktiska saker kring ett fullt friskt barn och därför vill jag påminna om att det faktiskt kan vara så att barnet har ett handikapp och tvekar man inför att ta hand om ett friskt barn ensam så ska man också väga in tanken att barnet kan vara skadat..............................(kanske klarar TS även det finfint.....vad vet jag....eller du)Loriyana skrev 2014-11-28 13:22:15 följande:Och? Är barn med Downs eller med handikapp mindre värda? Uppenbarligen enligt dig...vilket jag tycker är ett sjukt sätt att tänka.
Dessutom så ser du uppenbarligen ner på TS. Du säger att hon inte är stark nog att ta hand om ett barn som kanske har något slags funktionshinder. Du borde skämmas! -
Jo förvisso men TS är i vecka 17!!! Det är många veckor det till att fundera och väga för och emot. Efter vecka 18 så är det Socialstyrelsen som bestämmer och då blir det väl ordning på torpet kanske. Begriper f ö inte på vilket sätt "pappans" liv förändras! Jo det blir till att betala underhåll om han har ngn inkomst och det kan svida men det går att ordna via autogiro och han behöver inte bry sig ett dugg annat än ev gräma sig över pengarna men det skulle han tänkt på tidigare.Anonym (anon) skrev 2014-11-28 14:12:15 följande:Jag tror att det är ganska svårt att ta det beslutet, eller kanske rentav säga att man tagit beslutet till pappan, han är ju motståndare till det och hon vet att hon förändrar hans liv. Inte enkelt att uttala de orden. Men ja, eftersom hon redan ångrat sig en gång och inte tagit pillret så är nog hennes inre känsla att hon vill behålla, jag hoppas för hennes skull att hon gör det.
-
OBS hon har den rätten bara typ en vecka till och sedan är det Socialstyrelsen som avgör. Värt att ha i åtanke........inte minst för TS!!!3barnspappan skrev 2014-11-28 14:38:45 följande:
Bästa TS, följ ditt eget hjärta och sk*t fullständigt! i vad omgivningen (inkl familjelivsfolket) tycker!
Tro mig, praktiska detaljer som pengar, barnvakt etc, de ordnar sig alltid.
Vad vill du? Vill du bli mamma? Vill du ha detta barn?
Bara du kan göra valet. Bara du har den rätten. Så lyssna till dig själv och ingen annan.
Stor kram!
/ 3barnspappan
-
Nähä! Hur lång tid kan hon då ha haft? En månad? Sju veckor? Känner du till det? du som gör dig till talesperson för TS (39)?Anonym (Läs) skrev 2014-11-28 14:59:52 följande:Men TS har ju skrivit flera gånger att hon inte fick reda på att hon är gravid förrän sent så inte har hon haft några 17 veckor på sig att fundera!
-
Okej! Jag tycker du ska fokusera på det stora val du står inför och fullständigt "skita" i mig och alla andra FL-are. Du står inför vad jag kan tänka är ditt livs viktigaste beslut och det ska du väl fatta helt och hållet SJÄLV?Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 15:05:00 följande:Jag är som sagt tacksam för alla synvinklar och råd jag får. Däremot känner jag att du har en väldigt hetsig ton mot mig och om du tror att jag inte kan sätta ner foten och säga ifrån pratar du med fel person. Nu vet jag inte om jag misstolkar dig då du visat att du följer tråden och även ger konstruktiva inlägg. Men att sparka på en som närapå redan ligger är inget jag bryr mig om mer än att jag tycker du bör få veta att den du skriver till (jag) kan tolka det så.
Varför måste du häva ur dig saker som att jag skulle "tramsa runt" "inte vara en osäker liten flicka" "troll" "ta mig samman" och bli upprörd över att jag inte uppdaterar osv?
Som jag skrev tidigare vet jag att forum kan vara hetsiga och att alla inte tar in och läser det man skriver. Därför bryr jag mig inte om att du klagar över att jag är i vecka 17 och "velat hela tiden fram till dess" eftersom jag tycker jag har förklarat varför flera gånger.
mvh ett icke-troll. -
Du uppdaterar väl så vi får veta hur du bestämmer till slut. Hur många dagar har du på dig innan du måste blanda in Socialstyrelsen?Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 15:15:04 följande:
Att jag frågar mycket om praktiska saker är just för att jag tänkt mycket på detta och det är en stor anledning till att mår dåligt över situationen. Jag är mycket imponerad av alla ni ensamstående, tillochmed utomlands, som klarar av det men jag vet ärligt talat inte om just JAG kommer göra det.
Jag önskar jag kunde behålla men jag kan känna att det går bara inte... att få höra av andra hur de faktiskt löser problemen gör att jag ibland får lite hopp att det skulle kunna gå. Men det hoppet känns så litet så litet :(
-
Det är jag övertygad om. Respekteras alltså.Anonym (Rådvill och sorgsen) skrev 2014-11-28 15:28:10 följande:Jag har fått så många fina svar och hjälp här så det kan jag lova att jag kommer göra. Och hoppas att det, vilket beslut det än blir, respekteras.