SÖKES... Fler som blivit tvungna att göra en bloodpatch efter eda???

puffar

ingen??

Usch du hade ju otur... När jag födde min son fick jag också eda, och läkaren stack nålen lite för långt in i ryggmärgen eller nåt, allt blev helt konstigt i alla fall, jag blev typ förlamad från midjan neråt men förlorade inte känseln. Jag hade skitont hela förlossningen efter att dom hade lagt EDA, dels för att den inte funkade och dels för att jag inte kunde röra mig eller kissa eller till slut krysta heller utan det blev sugklocka. Sen kunde jag inte gå på typ 2 dagar efter förlossningen, men sakta men säkert släppte det sen.

Nu är jag gravid igen i v.37 (går in i v.38 imorgon) och den här gången vågar jag nog inte ta epiduralen

Stackars er... För min del har den fungerat 2 ggr.... Lider med er...

Fruktansvärtdet somhänt,menjag måste poängtera att villman ha snitt såär det jugenomförbart medryggbedövning så varförinte födavanligt & ta andra bedövningsalternativ?

Smindy..du födde väl inte i västerås hoppas jag??

och hoppas att du gör en lex- maria så att det uppmärksammas..det behöver juh inte leda någonstanns men ändå..

Visst är det hemskt, jag fick inte det problemet efter förlossningen. Jag fick hjärnhinneinflammation i somras ddå tog de ryggmärgsprov, jag blev liggande 1 vecka kunde inte röra mig. Då var Elsa 2 mån och jag kunde inte ta hand om henne, vilket var superjobbigt. I 3 veckor satt det i för mig samanlagt, fast det blev bättre gradvis.
Tänker på dig och hoppas du blir bra snart

Trikarn- Nej jag födde i Örebro. Jo jag har fått höra att jag borde anmäla dethär...

Selmas- Vad menar du? Menar du att man bara kan snitta efter en ryggbedövning? Jag hade iaf tänkt mig att snittas under narkos... Hellre det än att råka ut för det här igen...

mkk- Läkarna sa till mig att om jag fick feber så kan jag ha fått hjärnhinneinflammation & då blev vi ääännuuuu räddare...

Nej usch, det här som hände mig var riktigt hemskt! Vill aldrig vara med om det igen, hade det fortsatt hade jag hamnat i ett mörkt hål nånstans låångt nere!

Jag menar, inte bara en förlossning som var rejält intensiv dom sista 2-3 timmarna (hade en värk i minuten dom sista 2-3 timmarna, den ena hann knappt ta slut innan nästa kom) + en bristning i urinröret så jag fick ha kateter i 3 dagar, jätteömma & såriga bröstvårtor & så skulle jag ha huvudvärk & nackvärk som totalt handikappade mig!!

Jag känner mig ok idag, har bara ont i ryggen fortfarande!

Tack för era svar, jag vill gärna att fler som råkat ut för samma sak skriver!
Kram

Finns det fler som råkat ut för det här??

Jag fick också spinalhuvudvärk, efter EDAn. Det var bara det att ingen brydde sig om det. Jag hade så fruktansvärt ont i rygg och huvud, kunde knappt röra mig. Jag låg på BB eftersom jag var snittad också (urakut) och berättade för i princip alla i personalen att jag hade så ont. Det enda som hände var att jag fick Citodon istället för Panodil... :-/ Och så förklarde en sköterska bort det med att det nog var träningsvärk pga att förlossningen...
Min dotter var dessutom allvarligt sjuk, låg sövd i resp på Neo-intensiven och jag skulle försöka sitta hos henne på dagarna. Det var fruktansvärt. Och nu i efterhand så är jag så arg över att ingen brydde sig om mig, att ingen tog smärtan på allvar. Det kanske hade funnits något som tagit bort smärtan, och även om det inte hjälpt så hade lite medlidande och förståelse från personalen inte känts helt fel... Men när man är i den situationen, efter en, i mitt fall vidrig, förlossning och med ett nyfött barn som kämpar för att överleva, då kan det vara lite svårt att stå på sig och kräva hjälp. Och jag var inte intressant, för jag hade inget barn hos mig på BB, kändes som jag mest var i vägen där. För mig gick det i alla fall över efter knappt två veckor, men jag har för mig att det blev lite bättre redan efter drygt en vecka.
Efter den förlossningen har jag fött ett barn med planerat kejsarsnitt. Jag hade spinalbedövning den gången, var jättenervös men fick inte alls huvudvärk, tack och lov!

Jag förstår att det måste varit jättejobbigt för dig att du har behövt bli stucken så många gånger och ändå inte mår bra! Hoppas verkligen att det hjälper nu så du får må bra och njuta av din bebis!

Men om du gör kejsarsnitt så kommer du få stick i ryggen ändå...
Jag gjorde snitt och fick post spinal huvudvärk och fick en blood patch. Först så fick jag huvudvärk och sköterskorna bad mig dricka massor. Jag drack och drack och inte sjutton försvann den. Istället var jag tvungen att springa till toaletten och det slutade med att jag inte kunde röra mig ur sängen utan att gråta trots att de såg hur smärttålig jag var direkt efter snittet och plötsligt började gråta flera dagar senare insåg de att något var ordentligt fel. Nu läser jag att blood patch kan ge neurologiska skador och enbart ska ges efter att andra åtgärder satts in. Det var det första de gjorde på mig. Men det hjälpte direkt i alla fall
Tråkigt att det inte hjälpte på dig, men hoppas det är bättre nu.

Hej! 
Hoppas du ser detta.

Jag känner igen mig i många delar av din berättelse. Jag födde barn april 2023 på förlossningen i Örebro. Fick då en epidural bedövning de fick sticka mig 4 gånger för att den skulle komma rätt. hade krångel med högt blodtryck efter förlossningen som inte ville gå ner så vi var kvar i 1 vecka på bb.

När vi sedan satte oss i bilen och skulle åka hem så kände jag att jag hade ont i ryggen, men tänkte att det var efter förlossningen och att man legat på en stenhård säng i 1 vecka.

Direkt när vi kom hem så fick jag världens huvudvärk från ingenstans i  kombination med ryggont. 
 Kontaktade då min barnmorska dagen där på och förklarade läget. Hon ringde då in till förlossningen och vi fick komma in så jag fick bli undersökt.

Först sa de att det kan inte vara pga epidualen jag har ont för att det ?gått för långt tid?. 

Blev inlagd på bb igen och blev kvar en hel vecka till..
De proppade mig med koffeintabletter och massa morfintabletter. 
kunde inte röra mig eller ens lyfta huvudet lite så fick ligga i helt liggläge hela denna vecka.. och kunde inte ta hand om min son.. Fick mjölkstockning. De väntade ut att det skulle bli bra men fick sedan inse att det inte går över av sig själv.

Fick då åka på MR röntgen 3!!! gånger och blev undersökt av en neurolog mm. Dag 6 gjorde de tillslut en bloodpatch. Huvudvärken blev ganska omgående bättre. 

Men nu 4 månad efteråt får jag fortfarande blixthuvudvärk och har ont där de stack in nålen bak i ryggen.. 

Funderar också på att anmäla, har du gjort det??

Hej!

Jag har detta just nu, är inne på dag 5. Har börjat förflytta mig genom att gå istället för att krypa? Kan alltså stå en kort kort stund utan att det känns som att huvudet ska sprängas, men har hela tiden molnande huvudvärk vid upprätt tillstånd och efter 10-15 minuter är den så stark att jag måste ligga ner. 

Har ofta en lågintensiv huvudvärk även när jag ligger ned, men i korta stunder (ofta första 1,5 timmen efter fulldos paracetamol och ibumetin) så kan det kännas som vanligt i liggande. 

Hur har det gått för er andra? För er som valt att inte göra bloodpatch; när blev det bättre på riktigt?

Att jag överhuvudtaget kan stå upp kort kort om än i smärta är en förbättring som började igår och då ingav visst hopp. Idag när inget ytterligare har skett är jag inte fullt lika hoppfylld. 

Har blivit erbjuden att göra en bloodpatch och funderar på det, men är så otroligt rädd för att låta dem sticka mig igen. Imorgon och tisdag jobbar i alla fall den enda narkosläkaren som jag just nu känner någon form av förtroende för (kommer från ett större sjukhus där de är lite mer vana vid den sortens behandling). 

Så i princip skulle jag vilja ha hjälp att bedöma om jag ska ta det eller ej. Från läget som jag beskriver, hur snabbt blev ni påtagligt bättre - större delen av dygnet huvudvärk eller så att man kan sitta upp en stund utan huvudvärk? Har jag en vecka till av detta att förvänta mig eller är det nu, dag 5, som det oftast vänder och då ganska fort?

För dig som är trådstartare, hur är det nu? Lever du ett vanligt liv nu? 

Så tacksam för alla svar jag kan få eller andras personliga berättelse. Allt är en tröst just nu i det här mörkret.