Inlägg från: jagärjagvemärdu |Visa alla inlägg
  • jagärjagvemärdu

    Ung, gravid och orolig

    Hej TS! Om du väljer att behålla eller göra abort är helt och hållet upp till dig. För 2 år sedan blev jag oplanerat gravid och valde abort, det är det bästa val jag gjort! Ansåg inte att jag/vi hade förutsättningar för att sätta ett barn till världen. Jag valde att göra en kirurgisk abort,hade jag blivit gravid igen hade jag valt en kirurgisk igen! Många gånger hör man talas om smärtor och långa blödningar osv, att man får se ett dött foster och liknande, jag slapp allt det med en kirurgisk. Blev sövd och hela ingreppet var över på 10-15 min. Vaknade, fick en macka och alla graviditetssymtom var borta. Blödde i två dagar! Om du väljer att göra abort så oroa dig inte för en kirurgisk abort :)

  • jagärjagvemärdu
    Kattflickan skrev 2015-01-05 13:23:28 följande:

    Jag fick aldrig välja kirurgisk abort ???

    I vilka lägen får man det? Jag fick föda fram fostrena. Det var som en förlossning fast i mindre omfattning. Efteråt ville jag se fostret, det var mitt val.

    Kirurgisk abort låter lättare men det måste finnas någon nackdel?

    Har du pratat mer med din pojkvän?


    Jag vet inte om detta var riktat till mig men jag svarar ändå. Jag märkte av symtom redan innan BIM, mådde så pass dåligt att jag sökte upp en kvinnoklinik (!). Trodde det var extrem mensvärk och ville ha starkare smärtstillande då varken 8 alvedon eller 6 ipren hjälpte. På kliniken var jag så tidigt gången att det inte syntes på VUL och gravtestet var såå svagt att de var osäkra på om det var positivt eller inte. Fick alltså veta om min graviditet tidigt och blev inbokad för en medicinsk abort i vecka 6 men jag var så ledsen och grät och allt det där så jag bokade in en kirurgisk abort istället. Blödde som sagt i 2 dagar efter. Man kan väl säga att mitt hjärta sa ja och min hjärna nej, och jag håller inte med er andra, det är inte alltid man ångrar sig i dessa fall. Visst var jag ledsen, men jag vet att det var rätt val. Inte ett stabilt förhållande, bodde hemma, inga jobb osv. Tycker inte det känns rättvist att föda fram ett barn i sådana förhållande. Men å andra sidan är du väldigt långt gången, skulle det krävas en "miniförlossning" hade jag nog inte fixat det. Kram <3
  • jagärjagvemärdu
    fluu skrev 2015-01-06 17:30:05 följande:

    Som jag skrev innan så är abort, som allt annat högst individuellt. Jag har många nära mig som gjort abort. Vissa klarade det bra fysiskt, andra inte. Vissa sörjer aborten än fast det var flera år sedan och vissa kända bara lättnad och glädje när det var gjort. Så att förlita sig på andras erfarenheter går inte riktigt.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
    Håller med dig. Har läst många aborttrådar här på FL, och det verkar som om de som mår allra sämst är kvinnor vars partner tvingade dem till aborten eller inte brydde sig överhuvudtaget. Jag och min partner hade bara varit tillsammans 3 månader, men han stöttade mig oavsett val, var med på alla läkarbesök (gjorde undersökningar för utomkvedshavandeskap + var inne på akuten 2 ggr) och bara fanns där för mig. Efter aborten var han med mig hela tiden, gick och handlade allt jag ville ha, tog hand om mig osv. Det kanske är därför jag inte alls ångrar min abort, för att jag hade en stöttande partner? En teori bara
  • jagärjagvemärdu
    Anonym (Kakan) skrev 2015-08-03 03:16:03 följande:

    Jag tycker att du skall sitta ner med din partner och prata om det. Ifall du inte vill göra abort (vilket jag inte hade gjort) så kan du placera barnet för adoption,på det viset får barnet ett hem och ett bra liv och du kan fortfarande träffa hen! 
    Men sen kan man så klart vara skeptisk om att inte ha vårdnaden om sitt eget barn. Men sitt ner och prata med honom om det! Du har väl berättat att du är gravid? Kram


    Detta är ju en gammal tråd och om TS valde att behålla är hon i typ v 36 (räknade snabbt) så med största sannolikhet vet pappan!
  • jagärjagvemärdu
    kimbra skrev 2015-08-06 09:34:40 följande:

    Jag valde att inte göra abort. Idag är jag i vecka 40+1 och ska alltså föda när som helst :) allt är förberett här hemma och min partner vet såklart att jag är gravid, hehe! Vi längtar jättemycket!


    Aw grattis!!!
Svar på tråden Ung, gravid och orolig