Åh, detta "kan själv"!

Barnet är fyra år, KAN och vill själv. Det är inget konstigt i det. I den här åldern börjar barn tycka att de är stora och tror att de kan allt och det de inte kan vill de öva på tills de kan. Det är en del av utvecklingen. Jag tror att många föräldrar är för snabba att hjälpa och tror att barnen kan mycket mindre än vad de faktiskt kan.

På förskolan där jag jobbar kan alla fyraåringar klä på sig själv. De kan också sätta på bilbältet när vi åker buss. Många föräldrar hjälper till av bara farten och blir förvånade när de ser att barnen kan. Låt honom prova, kämpa och säg åt honom att han skall säga till om och när han vill ha hjälp. Tar det tid, så får ni låta det ta tid. Gå upp tidigare på morgonen, försök låta bli att stressa, involvera barnet i allt ni gör hemma. Lagar ni mat, låt 4-åringen hacka grönsaker, hänger ni tvätt, låt 4-åringen hjälpa till, går ni och handlar, låt 4-åringen leta upp varor och lägga ner i kundkorgen. Han kommer att känna sig stor och duktig och känna att han är en del av familjen och har en viktig plats här i världen, där hans insatser betyder något och behövs. Väldigt många 4-5 åringar behöver känna den här känslan och när de känner så, så kanske de släpper på vissa saker (det är faktiskt ganska mysigt att mamma hjälper till med overallen ibland ändå - bara mamma VET att jag kan, om jag vill). När barnet inser att du tror på att han kan, så blir det också lättare att resonera kring när det är lämpligt att du hjälper till

("Vet du vad? Vi sov lite extra länge i morse och om vi ska hinna till bussen, så vill jag gärna hjälpa dig med overallen nu på morgonen. Jag vet att du kan själv, men det går lite fortare om jag får hjälpa dig. Om jag får hjälpa dig nu på morgonen, så skall du faktiskt få hjälpa mig med en sak ikväll. Vill du hjälpa mig att tömma diskmaskinen? Om vill hjälpa mig med det, så kan jag hinna med att hänga upp tvätten. Det vore jättesnällt om du kan hjälpa mig att tömma diskmaskinen, så att jag blir färdig med allt annat som måste göras. Jag hjälper dig nu och du hjälper mig ikväll, okej?")

Haha! Det är SÅ typiskt fyraåringar och lite det jag menar när jag skriver att när han inser att du tror på att han kan, så blir det också lättare att resonera kring när det är lämpligt att ni hjälper till. Han vet att han kan sätta på sig pyjamasen och han vet att du vet att han kan. Då är det inte längre lika viktigt för honom att göra det själv.

Vill han ha hjälp med pyjamasen så tycker jag att ni skall hjälpa till ibland. Ni bör nog bestämma redan innan om ni skall hjälpa till eller inte vid varje tillfälle så att det inte först blir "nej, du kan själv" till att ni hjälper till bara för att han blir arg eller ledsen. Anledningen till att han vill känna sig liten är just för att han känner sig stor i många andra sammanhang, samtidigt som han förstår att han fortfarande inte kan allt. Den känslan kan vara lite jobbig. Jag tycker att han skall få lov att känna sig liten ibland och få hjälp med pyjamas, sätta på sig skor, eller vad han nu vill ha hjälp med, bara det inte går till överdrift.

Att det är just pyjamasen som han vill ha hjälp med kan också vara en trygghetsgrej inför natten. Inom barnpsykologin så sägs det att fyraåringens drömmar plötsligt kan bli väldigt annorlunda mot hur de har varit tidigare. Innan fyraårsåldern så drömmer de flesta barn väldigt mycket om djur. När de kommer upp i fyraårsåldern så blir drömmarna mer verkliga och barnet drömmer om sådant de har läst, sett, lekt. Många barn börjar drömma om tjuvar, häxor, drakar och monster, vilket kan vara både spännande och läskigt (beroende på om det är en "vanlig" dröm eller en mardröm.) I femårsåldern brukar det här lugna ner sig lite och barnet drömmer alltmer om människor i sin omgivning och om saker som de har gjort under dagen eller som de skulle vilja kunna eller göra.

Det här är bra! Fortsätt göra så.