Sambo eller barnvakt?
Hej!
För två år sedan träffade jag min sambo som jag älskar väldigt mycket. Han har två barn sedan tidigare och jag har därför blivit bonusmamma till två fantastiska barn, 6 och10 år. Jag tycker verkligen om dem eftersom de (alla tre) har givit mig en ny dimension på livet. Men tro mig, från att ha levt själv under en period till att få två bonusbarn är en stor förändring Men jag försöker verkligen vara en vuxen, ansvarsfull person till barnen och jag upplever att de tycker om/accepterar mig som deras pappa nya sambo.
Jaha, nu till problemet... Min sambo har en del kvällsmöten (ca 1gång i veckan) med olika personer inom lantbruksvärlden, vilket medför att jag och barnen får klara oss själva (vilket går utmärkt). Jag ser det som en självklarhet att man ställer upp för varandra. På torsdag ska min sambo iväg till Söderköping på en tvådagars utbildning (övernattning) för agronomer av olika slag. Hans ex håller i utbildningen, vilket inte behöver vara något problem. Problemet är att barnen är väl medvetna om att deras mamma och pappa ska iväg på samma utbildning. De säger till exempel att de "ska va hemma med mig när mamma och pappa är bortresta". Jag lägger absolut ingen skuld på att barnen säger detta för att såra mig, jag bara tycker det är jobbigt att höra. På något sätt går nog lite min gräns där, helt ok att vara ensam hemma med hans barn men inte när han är på samma event som sitt ex där det ingår övernattning och festligheter. Då känner jag mig som en barnvakt, och inte hans sambo.
Är jag fånig nu? :-/