Vi som har avbrutit 2014/2015

Hej! Det är en vecka sedan vi fick veta att det inte finns något hopp för vår bebis. Idag är vi i v. 20. Avbrytandet kommer ske i början på nästa vecka. Känns fruktansvärt allt detta. Jobbigast just nu är själva avskedet, man vet ju inte hur man kommer reagera och hur kommer man någonsin kunna känna att man är "klar". Hur gjorde ni andra? Tittade ni, fotade, gjorde hand/fotavtryck, la ni ner era bebisar i lådan? Tack och lov har vi ett barn sedan tidigare som håller oss till vardagen även om tiden just nu står still...

Även om det är hemskt att läsa vad ni andra varit med om så känns det skönt att man inte är ensam och att det finns fler som tänker som jag!

Kram till er alla änglamammor där ute! ð???

Hej!

Tack för era stöttande ord! Dagen för avbrytandet blev så bra som den kunde blivit, det gick väldigt fort för bebisen att komma ut och vi fick ett fint avsked och stort stöd av personalen. Dagarna efter har dock gått väldigt upp och ner och varit en enda stor känslostorm med mycket tankar om ånger, förtvivlan, saknad, bitterhet, ilska mm. Men antar att det är ganska vanligt...

Jag hoppas på att avslaget ska ge med sig fort och att mensen kommer igång så fort som möjligt så att man kan försöka igen. Vår läkare har sagt att man kan försöka igen så fort man är redo, men att det är att föredra om mensen kommit igång för att det då är lättare att räkna.

Kram till er alla

Hej,
Jag hoppas verkligen att det blir som ni skriver lättare och lättare. Just nu kan jag inte förstå hur jag om bara ett par veckor ska klara av att gå tillbaka till jobbet! ð???

Vad härligt att mensen är tillbaka iamari!! Hur lång tid tog det efter avbrytandet?

Kram

Tack! Ni är så goa här inne. Det är så skönt att kunna prata med andra som verkligen förstår vad man går igenom!

Igår sa jag faktiskt till min fästman att jag tänker prioritera bort alla måsten och bara tänka på mig själv för ett tag nu (vilket inte är lätt när man är pedant ut i fingerspetsarna). Måste verkligen ta mig tid att ta det lugnt, sörja, gråta och "läka".

Fiiaaa: Jag hade nog reagerat som du och blivit helt till mig och nästan velat fira att mensen är tillbaka! Det måste vara ett av få tillfällen som man verkligen önskar att mensen kommer! :P

Kram

Hej!
Måste ställa en lite konstig fråga som gnager inom mig. Har ni gett era änglabarn namn? Hade ni redan tänkt ut namn innan de kom? Vi har inte gett vår son något namn, men det känns som man egentligen borde det även om det känns ännu tyngre då det blir ännu mer "verklighet" då.
Kram

Hej! Det finns nu en Facebookgrupp som heter Änglabarn 2014/2015 :)

Hej!
Jag har precis skapat gruppen så om du söker på Änglabarn 2014/2015 borde du hitta den. Den är sluten så endast medlemmarna kan se vad som skrivs. Jag tror att dina vänner kan se att du är med i gruppen om de går in på din profil och kollar vilka grupper du är med i.
Kram

Jag beklagar att ni måste gå igenom detta! Jag hoppas och håller tummarna hårt för att det inte ska vara så illa som befarat! Och skulle det dessvärre vara så så är det som sagt bara ni som kan ta beslutet! Vi fick reda på att vår lille son hade en allvarlig sjukdom på rul i v. 18. Läkaren gav oss inte mycket hopp så beslutet var ganska självklart, vi hade inget annat val än att avbryta. Men det var ändå vårt livs svåraste beslut. Vi gjorde avbrytandet i v. 20 och trots att det var väldigt jobbigt innan så blev dagen så bra som den kunde bli och vi fick ett fint avsked av vår son.

Jag beklagar verkligen och skickar över all styrka till dig enfuria i detta hemska du ska behöva gå igenom!