Inlägg från: Påven Johanna |Visa alla inlägg
  • Påven Johanna

    Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

    Jag håller helt med Natulicien här. Bra råd och verksamma och viktiga strategier. Sluta upp med att skicka småbarn till rummet och sätta dem på skamstolar och annat liknande, det är allt igenom dåligt och hjälper inte till att forma trygga och bra individer.

  • Påven Johanna

    Sköter han något själv inne på toaletten? eller torkar du honom och vill ändå få in en vana att tvätta händerna hos honom?

    Glass tycker jag att han ska få om de ger honom det. När du blir bjuden på något hemma hos någon annan så skulle det väl vara konstigt om din man eller någon annan sa nej till det fast du själv sagt ja?

  • Påven Johanna
    helena29 skrev 2015-02-19 11:56:06 följande:
    Han klarar nr 1 själv och jag torkar nr 2. Men ja, självklart vill jag få in vanan att man tvättar händerna efter toalettbesök. Oavsett om jag torkat eller inte.

    Alltså, de GER ju inte honom om han inte frågar. Men han frågar ju nästan varje gång och då får han ju...

    Annan sak att be om det själv än att bli bjuden...? Men kan också tycka det är ok att han får hos dem, men kan bli lite mycket ibland.
    Jag förstår. Men frågan är fri och den man frågar (om det är en vuxen och normal person) är den vars svar gäller, tycker jag. 

    Har du provat våtservetter? Om han bara torkar sig efter att han kissat så kan det vara tillräckligt eftersom han förmodligen inte upplever att han blir smutsig om händerna av att hålla i eller torka snoppen. Testa våtservetter och om det funkar så kör med sådana en period. Det finns burkar som små treåringar som "kan allt själv" kan dra upp servetten ur. En annan grej som motsträviga icke-tvättar brukar gillar är blomspruta med tvålvatten i, en sådan brukar greja handtvättandet på bästa sätt. Låt honom tvätta dina också, vet jag, så blir det ännu trevligas stämning i badrummet. 
  • Påven Johanna

    Jag hade sagt:

    "Jag ser att du vill klättra, kom så hittar vi något annat ställe än bordet att klättra på, det är inte så kul med lortiga fötter där man ska äta."

    Jag förstår inte varför du -verkar- bli så oerhört provocerad och ilsken av en sådan där sak? 3-åringar ska inte ha respekt för sina föräldrar, det är ett för komplicerat begrepp för så små barn. 3-åringar som förefaller ha respekt för mamma och pappa  är mer skrämda till lydnad än de har förstått vidden av att respektera varandra. 

    Kuddarna och filtarna är ju en skitsak. De ska väl användas? 

  • Påven Johanna
    helena29 skrev 2015-03-03 19:51:52 följande:
    Kuddarna o filtarna... Det var inte grejen att han ville använda dem utan att vi vill ha dem i soffan, inte släpandes på golvet. Dessutom var det bara för att jävlas med mig han gjorde så.

    Om vi har regler att kuddar i filtar ska stanna i soffan måste jag ju säga till?
    Det är en knäpp regel, tycker jag. Om han vill lägga kuddarna på golvet och använda dem som madrass, goshög, koja eller något annat så går inte det alltså?

    Har du/ni många regler? Så många att det blir fajt om en hel massa saker? I så fall har du för många regler. Hellre några få viktiga än en massa prestigeregler som sedan ska kämpas för att upprätthållas av en mamma som är arg och sur stora delar av tiden. 

    Det ska vara kul att vara 3 år. 
  • Påven Johanna
    ummsumaya skrev 2015-03-03 20:02:56 följande:
    hur gamla är dina barn?
    Hur så?
  • Påven Johanna
    badrap skrev 2015-03-03 20:12:45 följande:

    Jag är i vecka 32 nu och jag blir fan rädd när jag läser vissa, många inlägg i denna tråd. Jag vet ju inte vad som väntar mig och har ingen aning om vad komma skall, sitter inte heller på nån häst och säger "så svårt ska det la inte va" men asså... Jag tvivlar på att jag hade kunnat behålla mitt förstånd om jag "får" ett litet monster. Man får ju dock inte ett sådant barn, något måste ju ha skett på vägen för barnet att komma agera så bångstyrigt som dem kan göra.. eller? Jag har alltid sagt helt kaxigt att det är föräldrarnas fel när man sett barn som beter sig illa, avskyvärt, odrägligt, skamligt jobbigt men nu när jag läser era trådar så ser man ju verkligheten från en helt annan vinkel. Det är mänskligt att brytaihop och man gör helt enkelt så gott man kan.. oftast. Och så av alla tusentals sätt att fostra på, klart man väljer gå på egna värderingar och principer men tur man har andra man kan fråga om råd.

    Har tyvärr inga knep, jag tror ju lite att det är där i början nånstans som gått fel.. det går säkert att komma på rätt spår igen, det måste nog göras ganska snart bara..
    Jag lär säkert starta min egna tråd om några år fast hoppas inte.


    Men ts barn är inget monster utan en helt vanlig 3-åring. Det är jobbigt att vara 3 år, vilja göra en massa saker ("Kan själv!"), inte klara allt man vill göra och dessutom vara förbjuden att göra jättemånga saker som man inte förstår vare sig varför man inte får göra eller konsekvenserna av. 

    Det finns väldigt mycket bra litteratur om barns utveckling, om du vill läsa. 
  • Påven Johanna
    ummsumaya skrev 2015-03-03 20:14:49 följande:
    inget illa menat. låter som om du har en fin uppfattning om uppfostran. så jag undrar hur gamla dina barn är (om du har några) för hos vissa personer (säger inte att du är så) har en väldigt klar bild av hur det ska vara, sen när dem kommer själva till den delen så hanterar dem det inte som dem själva trott.

    så om dina barn är äldre än hennes och det funkat för dig, kan det ju vara lättare att ta in som råd än om det kommer från någon som t.ex inte ens prövat själv?..
    Jag har 2 biobarn och 3 bonusbarn, den yngsta är 15 år. 
  • Påven Johanna
    helena29 skrev 2015-03-03 20:21:45 följande:
    Har väldigt lite regler skulle jag säga! Typ inga alls, så det är väl snarare det som är problemet. Jag o min man funderar på om vi har för FÅ regler eftersom vår son inte verkar ha respekt när vi säger åt honom. Snarare skulle jag säga det är konstigt att man får släpa kuddar o filtar genom hela huset?
    Jag tror att det är viktigt att förstå att det är viktigt för barn att göra så som din son gör. Du frågar dig varför han ber om godis på en måndag trots att han borde veta att han bara får på lördagar, men det är hans jobb just nu att göra just så. 3-åringar måste få prova sin vilja och få uttrycka den. Om de bara följde redan uppsatta gränser och regler så skulle de inte kunna utveckla den viktiga biten hos sig själva. 

    Det är jätteviktigt att både vara följsam (så att inte allt blir en strid) och att ge dem motstånd (när det behövs) men det viktigaste av allt är att man aldrig någonsin kuvar dem. Det är det värsta man kan göra mot barn. Efterhand som han blir äldre så kommer han också att kunna uttrycka sin vilja på andra sätt än vad han gör nu, men för det behöver han en guidad tur av sina föräldrar. Och guider brukar inte bli arga mer än någon enstaka gång, om man pillar på något tretusen år gammalt föremål eller så. Annars är de snälla, visar och förklarar, och repeterar när man glömt eller skickar kanske till och med med en en broschyr och en klapp på axeln när man haft en jobbig tur genom öknar, uppför berg och genom sunkiga marker.

    Så tycker jag att föräldragärningen bör vara också. Med tillägget av enormt mycket kärlek och någon triljon kramar. 
  • Påven Johanna

    Jag tycker också att man bör försöka ha trevligt vid måltiderna. Men jag tror att det är viktigt att man förstår att vad vuxna anser vara trevligt är inte nödvändigtvis är vad barn anser är trevligt.

    För att generalisera så tycker vuxna ofta att det är trevligt att sitta i lugn och ro och äta. Måltiden får gärna vara länge och bör innehålla så få element av störning som möjligt. God konversation är uppskattat och det får gärna förekomma både levande ljus och fin duk. 

    Barn däremot tycker att en trevlig måltid är en som äts under bordet eller varför inte på. De vill generellt inte sitta länge i taget och äta och verkligen inte äta hela måltiden i ett svep. Deras idé om god konversation skiljer sig väsentligt från hur vuxna ser på saken, kanske vill de också äta med händerna eller åtminstone få en taktil uppfattning om vad maten kan tänkas innehålla och så vidare.

    Klart att så vitt skilda inställningar om vad som är en trevlig stund i livet krockar.

    Nu brukar de flesta föräldrar inse det orealistiska i att varje dag sitta ner vid vackert dukat bord och levande ljus samtidigt som man har en 3-4-åring och en bebis hemma, men fortfarande tror jag att det i de flesta vuxna finns en starkt rotad önskan om att ha en fridfull och liksom väldigt mysig måltid, där alla blir sedda, väntar på sin tur och beter sig både artigt och belevat. Den djupt rotande önskan om harmoni i familjen och kärlekstänkandet ("mättanden av barnen") som måltiden som symbol står för tror jag är ett väldigt stort hinder för att nå en kompromiss som är behaglig för alla familjemedlemmar. 

  • Påven Johanna
    ummsumaya skrev 2015-03-04 11:41:57 följande:
    självklart ska man se det som trevligt för barnen också. Som du sa så kan man ju liva upp det lite.  t.ex äta i vardagsrummet på en vaxduk eller under bordet, eller äta något som inte kräver bestick, eller liknande.
    Precis.
Svar på tråden Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)