Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

Ja, man får spelet! Särskilt när man inte fått sova!

Jag är inte barnexpert på något vis. Så här tänker vi hos oss, också en 3,5-åring.

Mat och sömn har hög prioritet, är på fasta tider och omges av tydliga rutiner.

Vi har tydliga regler som vi försöker hålla hårt på (padda enbart på kvällen tex). Men vi försöker hålla ner mängden regler. Barnen måste tex inte sitta vid bordet tills alla ätit - det är ju verkligen dödstråkigt för ett barn. Varför ska de göra det? Men de får inte sparka andra under matbordet eller kasta mat omkring sig tex.

Vi försöker förbereda. "Nu får du en kaka till och sedan räcker det." "Nu räknar jag och sen kliver du upp till badet. Ska jag räkna till tio eller tjugo?"

Låt barnet välja mellan två alternativ (inte fler!) när det är möjligt. Gula eller blåa mössan? Potatis eller pasta?

Vårt barn gillar att få uppgifter. Hämta grejer åt mig. Vattna blommorna. Laga mat. Sopa golvet (åh, vad fint det blir... ). "Vika" sin tvätt och lägga i rätt lådor.

Vi försöker bygga bort konflikterna. Det finns inte godis hemma i veckorna. På lördagen köps några väl valda bitar som försvinner i ett nafs. Hon får inte klättra i trappan - alltså har vi byggt till en grej så att det inte går. osv. På så vis får vi ner mängden konflikter lite.

Ni har nyss fått en liten bebis. Det kan vara jobbigt för storasyskonet. Hinner ni vara med storebror utan att bebisen är med ibland? Får han vara med och ta hand om bebisen?

Och så håller jag med Natlucien.

Ang bråk med kompisar om saker. Jag läste att man kan be barnet lägga undan sånt som kompisen inte får röra innan hen kommer. Det ger barnet en känsla av att ha lite mer kontroll. Har dock aldrig provat själv.

Vårt barn gör en grej när vi äter som är enormt irriterande. Vi tjatade och tjatade. Till sist förklarade vi att vi tyckte att det var så otrevligt beteende att vi inte ville sitta med henne och äta när hon gjorde så. Sen tog vi tallrikarna och satte oss i soffan. Det här var inget vi spelade, vi var verkligen så less på det!

Efter några måltider på det viset satte jag mig med dottern och frågade hur hon ville att vi skulle göra när vi sa åt henne att sluta. Hon hittade på ett nonsensord och sedan dess säger vi så - och det funkar!

Vi har aldrig tagit bort maten eller hotat med att göra det. Jag kanske lägger för stor vikt vid det, men det känns viktigt att mina barn vet att de alltid får kärlek, kläder, mat och tak över huvudet - oavsett hur arga vi är på varandra. De sakerna kan aldrig förhandlas eller straffas bort. Att inte låta barnet äta slår dessutom tillbaka på en själv efter som de blir så hopplösa när de är hungriga.

Går ej att citera...

Ang glass hos mor- och farföräldrar: barn förstår att olika regler gäller på olika ställen. Fråga "di gamle" om de kan tänka sig att strida (när ni inte är där). Annars, om barnet inte är där flera gånger i veckan kanske det är ok att få glass där? Om de vill bjuda dvs.

Vi löser glassgrälen på så vis att vi inte har glass hemma förutom till kalas eller ibland på helgen.

Ni föräldrar bestämmer. Ni kan be "di gamle" att inte ha glass hemma. Förbered i så fall barnet på att det kommer att vara så i fortsättningen, så att han vet det innan han åker dit. Förklara också att det är ni, föräldrarna, som har bestämt att det ska vara så.

Hoppas du fattar. Jag är trött och virrig...