Klockan skrev 2015-03-04 12:14:58 följande:
Lite tips som jag sett, har fungerat väldigt bra på min son (numera 5,5 år och betydligt lättare att handskas med)
1. Förberedelse; tala om för barnet vad som gäller INNAN ni gör något. På ett positivt sätt.
T.ex.
- Nu ska vi åka buss. Jag vill att du sitter bredvid mig på bussen, snällt och lungt. Det fixar du, eller hur?
- I affären så vill jag att vi bara ska handla det mamma har på listan, vill du hjälpa mig hämta sakerna som står där? (Belöning: Nu är vi klara med allt, och du har varit jätteduktig, så du kan få välja en sak här i affären, eller något annat som barnet gillar att göra)
Att åka iväg är jobbigt. Mycket intryck etc. Det blir ju rena rama kaos i huvudet på barnen som vill göra allt och inget. Man får bita ihop, ignorera dåligt beteende, förbereda barnet för vad man ska göra och belöna när barnet varit duktig. Inget negativt, inga hot eller mutor.
Samma sak vid matbordet. Förbered barnet på att ni ska sitta still och äta upp först. Konsekvensen blir ju att, om barnet springer iväg, så kommer ni slutligen ta undan maten, och säger: Vi tog undan din tallrik, för du verkade inte vara så hungrig när du sprang iväg.
Men förvänta er inte att en 3,5 åring kommer sitta still tills ALLA ätit upp, eller att hen kommer rensa tallriken på mat. En del kompromisser får man ta. När barnet är mätt och klar, och inte orkar sitta still, så låt barnet få gå och tvätta händerna och leka.
Ta endast viktiga konflikter, att gå in i en konflikt för alla saker, kommer stressa ihjäl er till slut. ANDAS :D
Håll dig lugn, och om ditt barn är som min son va, och skulle testa gränserna genom att stå bredvid o göra fula grimaser eller något annat superirriterande, så är det bästa man kan göra, är att helt enkelt ignorera det. Det kommer inte pågå 24/7 direkt, de tappar intresset tillslut och hitta på annat.
Går man in i konflikter allt för jämt så kommer barnet se det som att det är DÅ hen får uppmärksamhet, och kommer fortsätta med det.
Ignorera, belöna och förbereda! Inte så lätt, men bit ihop o ge inte upp.
Du har säkerligen varit exakt likadan mot dina föräldrar när du va i den åldern, men dina föräldrar kanske inte minns det nu, när du är vuxen. Det känns som om det kommer pågå för all framtid, men det kommer det inte. Du kommer utsättas för nya prövningar för varje år som går, men stå fast och ge dig inte. Ditt barn kommer växa upp och bli en trygg och säker vuxen en dag.
En annan sak: om barnet gör något absolut fel, t.ex. börjar bitas eller knuffas, så får du markera markant, med att gå o sätta dig en bit bort, och säga "Jag vill inte leka med/sitta brevid dig om du knuffar mig sådär" och sen ignorera allt dåligt. Tills ditt barn kanske börjar prata om en fågel som flyger förbi, släpp då allt och prata om den där flygande fågeln :))
Det blev lite rörigt, men hoppas att något av detta kanske kan hjälpa lite. Tro mig, min son kunde va horribel! Jag tog kontakt med en grupp i min stad som gav mig många konkreta råd och tips, bl.a. dessa råd, och det hjälpte enormt mycket, för mig och han och vår relation till varandra :)
O har du en vän du kan ringa på kvällen o gnälla av dig till, så GÖR DET! Ibland måste man få släppa ut all irritation som byggs upp inom en :)
Tycker det låter jättebra. Men däremot kör jag själv inte med att belöna efter att han hjälpt mig i affären, för det i sig tycker han är jättekul att få vara delaktig.
