Natulcien

Äldre 16 Feb 22:11

114 svar

Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

Jag är verkligen ingen expert, men några saker som jag upplevde underlättade mycket när sonen var i samma ålder var:

Ge saker tid och skynda inte på barnet.
Försöka behålla lugnet själv och inte bli arg.
Tillbringa mycket tid med barnet; leka, läsa, pyssla, ha kul...
Gör inte allt till en kamp. Strid bara om det som är nödvändigt.
Försök att säga vad du vill att barnet ska göra istället för vad du inte vill. (ex: istället för: "Släng inte glasspinnen på golvet!", säg: "Jag vill gärna att du slänger glasspinnen i papperskorgen!"
Låt barnet hjälpa till med saker, så att hen får känna sig betydelsefull.
Släpp prestigen!
Våga överlämna vissa beslut åt barnet. Om barnet vägrar gå och lägga sig, säg: "Okej, då sätter jag mig här och läser, och så får du säga till när du vill gå och sova".

Jag kan rekommendera "Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul.

Natulcien

Äldre 16 Feb 22:30

#3

helena29 skrev 2015-02-16 22:20:21 följande:

Tack snälla, ska försöka tänka på detta. Men ibland känns allt så hopplöst och tålamodet spricker. Behöver man inte bli arg ibland också? När han inte lyssnar??

Ja, man är ju inte mer än människa och ibland måste man ju skynda och stressa också. Och självklart får man bli arg ibland. Det är ju viktigt att barnet får uppleva alla känslor. Jag menade mer att man kan försöka undvika att bli arg för ofta, och när man blir det försöka undvika att skrika (vilket lätt kan hända om man är stressad och trött).
Känner man att man börjar bli provocerad och arg kanske man kan gå undan en stund, eller överlämna åt den andra föräldern.

Natulcien

Äldre 17 Feb 17:19

#9

helena29 skrev 2015-02-17 17:15:04 följande:

Tack för bra tips!

Han lan liksom inte lyssna! Finns inte en möjlighet. Han blir galen om han får ett nej tex.

Som nu, fika hos mormor. Han tar kaka på kaka och tar ett bett på varje. Vi säger åt honom allihopa men han säger bara JOOOO!!! JAG VIIILL! Hade man varit själva hade jag kastat upp honom på rummet. Men nu var det bekanta till mina föräldrar också, så man vill ju inte ställa till en scen heller... Fast de tror väl han är världens mest bortskämda unge... Är så trött på det här!

Fast att han tar kaka på kaka och biter i varje, det kan man ju undvika genom att helt enkelt ta bort kakfatet ur hans räckvidd. Skriker han så gå iväg med honom, och förklara att ni går tillbaka när han har lugnat ner sig. Lämna honom inte, utan var där med honom. Att låta ett barn gå till sitt rum tror jag absolut inte på som en lösning, utan snarare att det förvärrar problemet.

Natulcien

Äldre 17 Feb 18:29

#14

helena29 skrev 2015-02-17 17:43:35 följande:

Varför tror du det förvärrar problemet? Kan det inte vara bra att lämna honom ifred så han får tänka över? Jag måste ju kunna få umgås med gästerna? Det är ju han som inte lyssnat! Dessutom vill man ju inte "förstöra" för de andra gästerna? Men man måste väl va konsekvent och strunta i att man har gäster.,.??

Men ett litet barn kan inte "tänka över" något. Är hen arg/ledsen/upprörd så kan hen inte tänka. Om man skickar iväg barnet ensamt någonstans så upplever hen sannolikt bara rädsla, utanförskap, kärlekslöshet och får en känsla av att hen är fel = sämre självkänsla.
Att stanna med barnet, lugna, prata och bekräfta hens känslor ger ju mycket mer.

Natulcien

Äldre 17 Feb 18:30

#15

inte lätt att vara kund skrev 2015-02-17 18:12:55 följande:

Det är svårt när de små liven har så mycket känslor inom sig

Men jag hade nog ursäkta mig och sonen och gått iväg till ett lugnare ställe.

Där hade han nog fått en time out några minuter ( tex 3år=3 min) på angiven plats. Sedan hade vi pratat om varför vi gick iväg och hur vi gör i fortsättningen.

Men det kan kännas väldigt hopplöst i bland!

Varför stannar du inte med barnet och pratar med en gång, eller stannar tills hen har lugnat ner sig och sen pratar? Vad är de där 3 minuterna till för? Du lämnar väl inte barnet ensamt då?

Natulcien

Äldre 17 Feb 20:51

#19

inte lätt att vara kund skrev 2015-02-17 20:48:04 följande:

Nej VI går till en lugn plats.

Tänka över något är inget barnet i den åldern klarar.

Men en paus lugn miljö utan tex kakan eller paddan. Just för att bryta beteendet. När barnet är upprört brukar det vara svårt att flytta fokus från vad det vill ha just då.

Olika barn funkar olika givetvis.

Okej. Jag tyckte att det lät så konstigt när du nämnde just 3 minuter, för det där är vad jag har hört bland dem som använder time out i den formen då barnet lämnas ensamt och att man då ska göra det så många minuter som barnet är gammalt. Om man är närvarande med barnet begriper jag inte varför man räknar minuter? Man stannar väl tills barnet är lugnt och allt är bra igen?

Natulcien

Äldre 18 Feb 09:48

#26

inte lätt att vara kund skrev 2015-02-17 22:24:40 följande:

Ett så litet barn ska inte behöva sitta för länge och ju äldre barnet blir ju mer förstår det. Men att aldrig lämna barnet ensam är viktigt!

Samt att prata inte skälla.

Lycka till TS!

Sitta för länge? Varför ska barnet sitta över huvud taget?

Natulcien

Äldre 18 Feb 09:49

#29

helena29 skrev 2015-02-17 21:56:25 följande:

Sen som Natulcien skrev. Låt det inte bli en kamp varje gång. MEN det är ju oundvikligt så länge man är oense??!

Vad jag menade var att man kanske inte behöver "göra en grej" av allt. Vill han inte ta på mössan - ta mössan i fickan så länge. Vill han inte gå och lägga sig - be honom själv säga till när han vill lägga sig. Vill han gå från bordet - låt honom. etc.

Natulcien

Äldre 18 Feb 09:52

#31

helena29 skrev 2015-02-18 09:49:11 följande:

Hur gör man då vid matbordet om man är själva? Alltså inte borta eller har gäster?

Om hen sitter och krånglar, flamsar, leker med maten osv?

Om man ber hen sluta, men måste tjata, hur gör ni då? Ber hen avlägsna sig? Känner hen sig inte hjälplös då?

Om vår son leker med maten, så tar vi bort maten. För övrigt har vi inte upplevt att han har varit så krånglig att han inte har gått att ha vid bordet.
Vad exakt menar du med krångel och flams? Vad är det han gör?

Natulcien

Äldre 18 Feb 18:08

#44

Citatfunktionen verkar inte fungera just nu, så jag får svara så här:

"helena 29" inlägg #34 och #35:
Leksaker på matbordet har vi aldrig tillåtit. Jag brukade säga att det ju är synd om de blir kladdiga. Det köpte han.
Skrikutbrott vill man ju inte ha vid matbordet, så i det läget hade jag tagit honom i famnen och satt mig med honom någon annanstans tills han lugnat sig.

"inte lätt att vara kund" inlägg #36
Jag krånglar inte. Jag bara ställer frågor eftersom jag var nyfiken på detta med att sitta på en bestämd plats ett bestämt antal minuter, eftersom jag inte förstår varför man gör så?

Natulcien

Äldre 18 Feb 21:53

#50

Svar på inlägg #48:

Visst kan du väl ge honom valet att sluta skrika eller gå och skrika någon annanstans om du vill. Men det är ju inte säkert att han gör något av det. Vad menar du att du visar är okej om du följer med? Du visar ju fortfarande att det inte är okej att skrika vid bordet eftersom du tar honom därifrån. Sen följer du själv med för att inte lämna honom ensam med sin frustration/ilska. Försök att tänka att det faktiskt är minst lika jobbigt, eller t.o.m. jobbigare, för barnet. Han kan fortfarande inte riktigt hantera sina känslor och behöver stöd och hjälp av mamma och pappa. Att bli ivägskickad, skuldbelagd och bortstött hjälper inte barnet.

Natulcien

Äldre 19 Feb 20:36

#55

helena29 skrev 2015-02-18 22:22:48 följande:

Bra förklarat! Ska försöka tänka på detta!

Vad säger du om tvätta-händerna-problemet då?

Och glass hos mormor/farmor?

Tvätta händerna...jaa, vår son är drygt 4 år och vill fortfarande inte tvätta händer, men det ska ju göras. De dagar han inte vill, så gör jag det åt honom. Vissa saker tror jag att man måste vara tålmodig med och inse att man kanske måste tjata länge innan det sker per automatik.

Vad gäller glass hos mormor/farmor så måste ju du själv bestämma vad du vill med det. Antingen tycker du att det är okej, och då får de ge honom en glass. Eller så avtalar du med dem att de inte ska mata med glass varje gång och då får de hålla sig till det.

Natulcien

Äldre 3 Mar 17:09

#65

helena29 skrev 2015-03-02 20:33:20 följande:

Jag blir snart tokig på 3-åringen. Han verkar inte ha minsta respekt för mig!

Han går upp på köksbordet. Jag ber honom gå ner ett flertal gånger och skärper rösten för varje gång. Han går INTE ner. Jag lyfter ner honom, han går upp igen. Till slut bör jag riktigt arg och tar tag i honom lite hårdare och ryter till, hjälper INTE. Han ska upp IGEN. Jag flippar och bär upp honom till rummet och stänger dörren, han lipar och får komma ner efter en stund. VAD GJORDE JAG FÖR FEL, HUR SKULLE JAG GJORT ISTÄLLET?

Efter en liten stund börjar han kasta ner kuddarna och filtarna från soffan ner på golvet. Samma visa, jag säger till, ryter till men han VILL JÄVLAS, TESTAR, SE MIN REAKTION??

Jag lät det va och ignorerade honom.

HUR GÖR MAN??

Blir knäpp snart...

Angående köksbordet så hade jag inte bett flera gånger, jag hade inte rutit, jag hade inte tagit hårt i honom och jag hade inte stängt in i ett rum.
Jag hade istället sagt till en gång: "Jag vill inte att du är uppe på bordet". Hade han ändå gått upp igen, så hade jag direkt lyft ner honom, utan hårda nypor. Jag hade alltså försökt avstyra innan situationen trappades upp, vilket lätt sker om det blir mycket tjat.
Vad gäller kuddar och filtar på golvet så hade jag inte gjort någon stor grej av det, utan låtit dem ligga tills vidare, och bara sagt att "Jag vill inte ha dem på golvet, så du får plocka upp dem sen."

Natulcien

Äldre 3 Mar 20:46

#83

helena29 skrev 2015-03-03 19:48:09 följande:

Låter ju enkelt... Jag lyfte ju ner honom men han gick ju upp igen o igen? Vad hade du gjort i det skedet?

Ja, jag tycker inte att just sådana saker är så knepiga. Oftast slutar han efter en tillsägning och/eller fysiskt hinder. Och jag skulle inte låta honom göra det igen och igen eftersom jag skulle hindra honom att göra om det.

Natulcien

Äldre 3 Mar 20:50

#84

Påven Johanna skrev 2015-03-03 20:36:53 följande:

Jag tror att det är viktigt att förstå att det är viktigt för barn att göra så som din son gör. Du frågar dig varför han ber om godis på en måndag trots att han borde veta att han bara får på lördagar, men det är hans jobb just nu att göra just så. 3-åringar måste få prova sin vilja och få uttrycka den. Om de bara följde redan uppsatta gränser och regler så skulle de inte kunna utveckla den viktiga biten hos sig själva.

Det är jätteviktigt att både vara följsam (så att inte allt blir en strid) och att ge dem motstånd (när det behövs) men det viktigaste av allt är att man aldrig någonsin kuvar dem. Det är det värsta man kan göra mot barn. Efterhand som han blir äldre så kommer han också att kunna uttrycka sin vilja på andra sätt än vad han gör nu, men för det behöver han en guidad tur av sina föräldrar. Och guider brukar inte bli arga mer än någon enstaka gång, om man pillar på något tretusen år gammalt föremål eller så. Annars är de snälla, visar och förklarar, och repeterar när man glömt eller skickar kanske till och med med en en broschyr och en klapp på axeln när man haft en jobbig tur genom öknar, uppför berg och genom sunkiga marker.

Så tycker jag att föräldragärningen bör vara också. Med tillägget av enormt mycket kärlek och någon triljon kramar.

Natulcien

Äldre 3 Mar 21:05

#89

helena29 skrev 2015-03-03 20:51:28 följande:

Hur hade ni gjort i denna situation?

Jag har gjort hemmagjord pizza och säger att det är dags för mat.

Sonen: " Det är bläääk pizza, jag vill inte haaa sån!" Han sätter sig inte vid bordet utan springer iväg. Jag ber honom komma o sätta sig vid bordet. Men han vill inte ha säger han.

Jag: " Då får du vara utan då om du inte vill ha" Sen sätter vi andra oss och jag låter honom va. Han börjar tjura/skrika/gnälla och komma släpandes med lillebrors babygym ut i köket och därefter filtar o kuddar. Säger åt honom att antingen komma o sätta sig vid bordet eller gå upp på sitt rum. Vi vill inte lyssna på gnäll. Han väljer rummet. Men börjar gråta kort därefter. Jag går upp direkt och ber honom följa med ner. Men det vill han inte. Säger att han inte behöver. Men gråt igen... Han kommer ner och sätter sig vid bordet och skriker/ gråter och säger att han inte vill ha pizza. Han vill ha yoghurt o knäckebröd. Han får det, sen lugn o ro och han äter sitt knäckebröd.

Ska man "tvinga" barnen att sitta vid bordet, smaka mm. Om det skriks och gnälls om att hen inte vill äta, hur hanterar man det? Be dem gå från bordet om man gnäller? Ska de " lära sig" att sitta vid bordet även om de inte vill äta?

Vår son, som är drygt 4 år, gör också så i perioder; d.v.s. "bryter ihop" när det är dags för middag och han ser att det är någon mat som inte är hans favoritmat. Han kan skrika: "Nej, inte sån där mat. Jag ville ju ha korv!", eller något liknande. Vi brukar aldrig servera alternativ mat, utan säger t.ex. "Ja, korv är gott, men det kan man ju inte äta varje dag, då skulle man få näringsbrist. Idag äter vi det här." Vi ger ingen annan mat, men säger inte heller åt honom att gå eller att han får vara utan mat. Oftast äter han efter en stund, men ibland petar han bara i sig yttepytte. Vi brukar inte tjata eller tvinga när det gäller mat. Han får äta det han vill av det som serveras och hur mycket/lite han vill. Det brukar jämna ut sig.
Han har dock aldrig sprungit iväg utan väljer ändå alltid att sitta med vid bordet. Men skulle han springa iväg så skulle jag nog bara säga att jag gärna vill att han sitter med oss och äter, men sedan låta honom vara. Oftast tycker jag att det fungerar bra att låta bollen ligga hos barnet och be barnet säga till när han är redo.

Natulcien

Äldre 3 Mar 21:08

#90

helena29 skrev 2015-03-03 20:53:03 följande:

Blir du aldrig nånsin arg??

Så du hade gång på gång lyft ner utan att bli arg och fortsatt så tills han gav sig?

Klart jag blir arg ibland. Men jag försöker att undvika att skrika i de lägena (även om det inte alltid lyckas).

Nej, jag hade inte lyft ner gång på gång. Jag hade inte låtit honom komma så långt. Jag hade hindrat honom från att ens klättra upp.

Natulcien

Äldre 3 Mar 22:35

#95

helena29 skrev 2015-03-03 21:23:46 följande:

Vad menar du med att låta bollen ligga hos barnet?

Tycker det är svårt att veta vad som är bäst att göra i situationer där han inte vill sätta sig o äta. Ska man be honom sätta sig vid bordet oavsett om han vill äta eller inte? Om han då gnäller eller skriker vid bordet; ska man ignorera det eller be honom gnälla nån annanstans?

Jag menar att om han säger att han inte vill gå och lägga sig så säger vi: "Okej, då får du själv säga till när du vill gå och sova." och om han inte vill ta på vantarna så säger vi: "Okej, då tar jag dem i fickan, så får du säga till om du vill ha dem sen." etc. Och när det gäller att springa från bordet så hade jag kunnat säga: "Okej, vi äter i alla fall nu så får du säga till när du vill äta så värmer vi din mat då.". Jag ser ingen vits med att tvinga ett barn som inte vill äta, eller som har ätit färdigt, att sitta vid bordet.

Natulcien

Äldre 4 Mar 09:23

#100

helena29 skrev 2015-03-03 22:54:04 följande:

Värmer ni hand mat om ni är bortbjudna också?

Nej, det skulle vi inte göra. Men, som sagt, hittills har det aldrig hänt att sonen inte vill sitta med vid bordet, så mina svar blir mest hypotetiska.

Natulcien

Äldre 4 Mar 09:26

#101

helena29 skrev 2015-03-03 22:56:14 följande:

Menar barn som inte ens vill sätta sig för att äta. Får barnet då gå och göra vad de vill och äta när de känner för det? Lär man inte barnen att man äter tillsammans?

Som sagt, det har aldrig hänt att sonen inte vill sitta med. Vi har varit noga med att aldrig bråka och/eller tvinga i matsituationerna, utan se till att det är en trevlig umgängesstund.
Men om det skulle hända så skulle han få gå iväg och roa sig själv. Vi andra skulle inte avbryta vår middag.

Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

INNEHÅLL