Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

Jag tänker på dina olika situationer i TS:

- Matbordet: Går det att distrahera honom till att sitta kvar? Typ börja sjunga en sång tillsammans, erbjud en frukt till efterrätt, fråga honom hur han haft på dagis, be honom berätta om sina kompisar?

- Godisgnället. Ta bort lördagsgodiset? Hade mina barn börjat tjata om godis hade jag avvecklat det så att det inte blev en så stor grej. Det finns inte godis vanemässigt i vårt liv, punkt.

- Ipad: Samma sak. Avveckla den så den inte är en så stor del av livet. Ipad får man bara titta på på lördagar typ.

- Leka med kompisargnället: Helt normalt för en treåring. Var med i leken och se till att de turas om med grejerna.

Förstår att du är less, men det är ju inte mycket att göra annat än att vara konsekvent och överrösa med kärlek den tiden som det inte är bråk ${#emotions_dlg.flower}$

isolande

Äldre 17 Feb 21:35

#20

Jag hade varit konsekvent trots gäster. Mina nej är alltid nej såvida man inte på ett lugnt sätt kan framföra en vettig anledning till att ändra nejet. Skrik och gap hade jag avlägsnat ur rummet och pratat om att man inte beter sig så. Gästerna hade fått vänta. Det viktigaste är att mitt barn lär sig hur man beter sig.

isolande

Äldre 18 Feb 13:24

#43

helena29 skrev 2015-02-18 10:01:49 följande:

Nä, men det är väl mest det... Leker med maten, vill ha mån leksaksbil att köra. Krångel kan va att man lagt upp maten på fel vis, skurit fel och han får ett utbrott o börjar skrika.

I den här situationen hade jag
a) inga leksaker på bordet. Punkt, de får stå på diskbänken medans vi äter. Utbrott? Ok, skrik du, men då får du göra det i ett annat rum, vi andra vill ha lugn och ro medan vi äter.

b) skurit fel, lagt upp fel osv, då hade jag låtit barnet göra själv istället. Ta mat ur kastrullen, lägga upp det han vill, skära själv. Om det inte funkar så lägger jag upp, skär och serverar. Duger inte det får man ingen mat, skriker man får man göra det någon annanstans. Jag hade kunnat leda bort min unge 300 ggr om det så skulle behövas och regelbundet påmint om att är man hungrig och vill äta är man välkommen till bords. Tjafs och skrik får man däremot ta någon annanstans.

Närt det gäller det här med detaljstyrning tror jag att man ska ge med sig minimalt. Det är inte detaljerna som barnet bryr sig om, det är bestämmandet i sig, och det kan hålla på för evigt om man inte drar en gräns någonstans.

Jag ger aldrig efter för utbrott och skrik och gap, aldrig. Däremot erbjuder jag möjlighet till lugn konversation (typ påminner barnet om att inte skrika, prata istället så mamma hör vad du säger....) så man kanske kan komma fram till en kompromiss.

isolande

Äldre 18 Feb 19:48

#46

helena29 skrev 2015-02-18 19:41:44 följande:

Ok! Måste bara fråga om en sak som händer dagligen. Han VIIIILL INTEEE tvätta händerna efter toabesök. Vilket vi säger att man ALLTID måste! Vi försöker va konsekventa. Men här kan man väl ändå inte välja sin strid och inte göra så stor grej av det? Han MÅSTE Ju tvätta händerna. Vi får helt enkelt hålla i honom och med tvång tvätta händerna under skrik! Sååå envis!

Vad göra?

Här hade jag försökt förklara varför man tvättar händerna efter toa, när han är lugn, i en helt annan situation. Sen hade jag erbjudit honom två val: antingen tvättar du själv eller så tvättar mamma. Hade han vägrat göra själv hade jag tvättat, med tvång om så behövts.

isolande

Äldre 3 Mar 11:52

#63

helena29 skrev 2015-03-02 20:33:20 följande:

Jag blir snart tokig på 3-åringen. Han verkar inte ha minsta respekt för mig!

Han går upp på köksbordet. Jag ber honom gå ner ett flertal gånger och skärper rösten för varje gång. Han går INTE ner. Jag lyfter ner honom, han går upp igen. Till slut bör jag riktigt arg och tar tag i honom lite hårdare och ryter till, hjälper INTE. Han ska upp IGEN. Jag flippar och bär upp honom till rummet och stänger dörren, han lipar och får komma ner efter en stund. VAD GJORDE JAG FÖR FEL, HUR SKULLE JAG GJORT ISTÄLLET?

Efter en liten stund börjar han kasta ner kuddarna och filtarna från soffan ner på golvet. Samma visa, jag säger till, ryter till men han VILL JÄVLAS, TESTAR, SE MIN REAKTION??

Jag lät det va och ignorerade honom.

HUR GÖR MAN??

Blir knäpp snart...

Jag tycker du gjorde rätt vi bordssituationen. Med kuddarna hade jag gjort samma sak, inte ignorerat.

Verkar det som att han vill ha din uppmärksamhet? Får han det i andra situationer förutom de negativa undrar man? Leker du med honom, alltså helt och fullt ger av din tid till honom? Kan ni inte hitta på något kul tillsammans så det inte blir bara en massa konflikter precis hela tiden?

Bara en tanke. Hoppas ni kommer tillrätta med den negativa spiral som verkar uppstått

isolande

Äldre 4 Mar 08:34

#98

helena29 skrev 2015-03-03 20:51:28 följande:

Hur hade ni gjort i denna situation?

Jag har gjort hemmagjord pizza och säger att det är dags för mat.

Sonen: " Det är bläääk pizza, jag vill inte haaa sån!" Han sätter sig inte vid bordet utan springer iväg. Jag ber honom komma o sätta sig vid bordet. Men han vill inte ha säger han.

Jag: " Då får du vara utan då om du inte vill ha" Sen sätter vi andra oss och jag låter honom va. Han börjar tjura/skrika/gnälla och komma släpandes med lillebrors babygym ut i köket och därefter filtar o kuddar. Säger åt honom att antingen komma o sätta sig vid bordet eller gå upp på sitt rum. Vi vill inte lyssna på gnäll. Han väljer rummet. Men börjar gråta kort därefter. Jag går upp direkt och ber honom följa med ner. Men det vill han inte. Säger att han inte behöver. Men gråt igen... Han kommer ner och sätter sig vid bordet och skriker/ gråter och säger att han inte vill ha pizza. Han vill ha yoghurt o knäckebröd. Han får det, sen lugn o ro och han äter sitt knäckebröd.

Ska man "tvinga" barnen att sitta vid bordet, smaka mm. Om det skriks och gnälls om att hen inte vill äta, hur hanterar man det? Be dem gå från bordet om man gnäller? Ska de " lära sig" att sitta vid bordet även om de inte vill äta?

Här hade jag låtit honom sura på rummet, inte följt efter. Hade han kommit självmant till bords hade jag ABSOLUT INTE gett yoghurt och macka. Jag hade benhårt sagt att den mat som serveras den här måltiden är pizza, och duger inte det får man vänta till nästa mål (kvällsmacka om ett par timmar, välling eller vad det nu kan vara). Du låter ju honom få som han vill genom att skrika gråta och gnälla....

Däremot hade jag inte tvingat honom att sitta till bords, jag hade inte tvingat honom att smaka. Jag hade heller inte erbjudit alternativ underhållning typ satt på en film, tagit fram pennor och liknande. För middagsstunden, då ska man äta och ha trevligt och mysigt vid bordet. Vill man inte vara med då får man ha tråkigt tills vi andra är klara.

isolande

Äldre 4 Mar 08:39

#99

helena29 skrev 2015-03-03 22:56:14 följande:

Menar barn som inte ens vill sätta sig för att äta. Får barnet då gå och göra vad de vill och äta när de känner för det? Lär man inte barnen att man äter tillsammans?

Jag tror helt klart att man lär barn att äta tillsammans genom att göra matstunderna till trevliga tillställningar utan tvång. Barnen ska själva vilja äta middag för att det är kul. Även om maten kanske är sådär så kan man ändå göra stunden trevlig genom att prata om hur dagen varit, sjunga en sång, äta bara grönsaker till middag om allt annat är "äckligt", äta bara potatis om fisken var bläääh osv.

Alternativet till den här trevliga middagsstunden får vara trist. Vi stänger av TV, iPad och tar inte fram något pyssel eller "hjälper till" med någon lek öht.

isolande

Äldre 4 Mar 14:07

#111

Påven Johanna skrev 2015-03-04 11:21:54 följande:

Jag tycker också att man bör försöka ha trevligt vid måltiderna. Men jag tror att det är viktigt att man förstår att vad vuxna anser vara trevligt är inte nödvändigtvis är vad barn anser är trevligt.

För att generalisera så tycker vuxna ofta att det är trevligt att sitta i lugn och ro och äta. Måltiden får gärna vara länge och bör innehålla så få element av störning som möjligt. God konversation är uppskattat och det får gärna förekomma både levande ljus och fin duk.

Barn däremot tycker att en trevlig måltid är en som äts under bordet eller varför inte på. De vill generellt inte sitta länge i taget och äta och verkligen inte äta hela måltiden i ett svep. Deras idé om god konversation skiljer sig väsentligt från hur vuxna ser på saken, kanske vill de också äta med händerna eller åtminstone få en taktil uppfattning om vad maten kan tänkas innehålla och så vidare.

Klart att så vitt skilda inställningar om vad som är en trevlig stund i livet krockar.

Nu brukar de flesta föräldrar inse det orealistiska i att varje dag sitta ner vid vackert dukat bord och levande ljus samtidigt som man har en 3-4-åring och en bebis hemma, men fortfarande tror jag att det i de flesta vuxna finns en starkt rotad önskan om att ha en fridfull och liksom väldigt mysig måltid, där alla blir sedda, väntar på sin tur och beter sig både artigt och belevat. Den djupt rotande önskan om harmoni i familjen och kärlekstänkandet ("mättanden av barnen") som måltiden som symbol står för tror jag är ett väldigt stort hinder för att nå en kompromiss som är behaglig för alla familjemedlemmar.

Håller helt med. Måltiderna ska vara kul, inte nödvändigtvis tysta och belevade utan kladd. Skrik, gap och gnäll är typ det enda vi inte tolererar vid matbordet. Knäsittande hos vuxen eller äta med händerna är helt ok hos oss t.ex.

Och inga maratonsittningar, har man myror i brallan får man gå från bordet. Vi brukar försöka få till någon minut extra genom att erbjuda t.ex en frukt till efterrätt eller påminna om grönsakerna typ. Funkar inte det får man gå.

Vi har slappa regler, men på något vis sköter de sig alltid som små änglar så fort vi är bortbjudna: äter med bestick, sitter kvar och tackar för maten

Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

INNEHÅLL