Belöningssystem för att ändra ett beteende - tips tack!

Hon är ett allmänt svårt barn. Hon vill ha allt på sitt sätt, ALLT. Från kläder till hur sängen är bäddad till hur man lägger maten på tallriken. Får hon inte det på sitt sätt så blir hon förtvivlad och springer iväg och gråter. Vi försöker jobba mycket med rutiner och att ha extra tålamod. Jag låter henne lägga upp maten själv, välja kläder själv (under vissa primisser såklart men det köper hon) osv för att undvika situationer där jag gör "fel" och hon sedan får som hon vill. Vill vara konsekvent i den mån det går och det tycker jag att jag lyckas med för det mesta. Försöker också undvika stress för det går inte med henne. Och likadant säger jag "kan du gå och kissa nu?" (på morgonen t.ex innan vi ska iväg) så blir det ofta tvärstopp. Så har märkt att det fungerar bättre att säga "ska du gå och kissa innan eller efter du klär på dig?". Och det känns som en bra kompromiss för hon bestämmer när hon ska kissa och jag bestämmer att hon ska kissa innan vi åker. Vet inte hur andra ser på det men det funkar för oss.

Tandborstsituationen brukar se ut som följande. Jag säger "efter dehär programmet så ska vi borsta tänderna sen kan du få titta en liten stund till" (för att hon ska vara förberedd lite innan och veta tydligt när det ska ske) och hon säger "ok". Sen är programmet är slut säger jag "så då går vi och borstar" och hon protesterar. Då försöker jag hålla mig lugn och försöker först förklara i vänlig ton att "jo nu är det så och det kom vi ju överens om". Brukar också förklara att ju snabbare vi borstar tänderna desto mer hinner hon se barnprogram sedan och att om hon fortsätter krångla så hinner hon inte se något mer sedan. Hon fortsätter motsätta sig det jag säger och till slut blir jag irriterad (tro mig har ändå tålamod bra länge) och arg och lyfter ut henne i badrummet och säger "så ska vi borsta nu och vara vänner eller ska mamma bli arg?" samtidigt som jag förklarar att det är tråkigt om vi ska gå och lägga oss ovänner. Ibland går det vägen till slut men ofta så blir det tårar och skrik och en utdragen läggning.. För sedan fortsätter hon krångla när vi väl kommer till sängen. Då frågar jag om hon vill ha en kram och puss och hon gömmer sig under täcket. Då säger jag att då får hon vara utan och att jag går ut då. Då skriker hon "nej" men fortsätter dra ut på det och stöka runt.. Jag har jättesvårt att vara konsekvent just med det att gå ut och låta henne gråta och vara utan godnattkram. Tycker det är viktigt att de lägger sig med en bra känsla i kroppen och är glada. Vill inte skiljas åt med bråk och tårar.

Detta är bara två exempel på hur det kan bli. Det kan egentligen handla om vilken situation som helst där det bara låser sig för henne. Och hon är riktigt seg att trixa med, vill hon inte så vill hon inte.. Så man sliter sitt hår många gånger i förtvivlan. Har brytit ihop ibland när jag bara känt mig så uppgiven. Älskar henne så jag går sönder och det skär i hjärtat att se att hon har sånt behov av kontroll och har svårt med motgångar. Det fungerar problemfritt på dagis så det är bara hemma detta beteendet tar över. Det enda de sagt på dagis är att hon är en jättebra kompis och alla vill leka med henne. Och att hon är snäll mot alla. När hon var liten sa de att hon gärna ville veta innan vad som skulle hända annars kunde hon vara lite avvaktande. Men nu är allt bara hur bra som helst där.

Som person är hon väldigt dominant (precis som sin syster och bonussyster så de ryker ofta ihop när de leker) hemma men ödmjuk och omhändertagande på dagis. Hon är en tuff liten tjej som vågar mycket och har varit tidig i utvecklingen. Men hon är också väldigt blyg (inte mot barn) mot okända.

Inga speciella händelser nyligen. Pappan och jag är separerade sedan hon var 2 år hon och hennes syster bor hos pappan varannan helg och en natt i veckan. Vi är bra vänner och inga konflikter alls förekommer. Lever sedan snart ett år som sambo med en ny man som hon är mycket fäst vid. Vi var tillsammans 1 år drygt innan vi flyttade ihop och barnen hade då känt varandra länge innan. Det föll sig naturligt och barnen har trivts med situationen från början. Hennes envisa och komplicerade personlighet har jag sett sedan hon var några månader. Storasyster har alltid varit tvärtom, ett väldigt öppet och okomplicerat barn. Försöker ta mig lite extra tid att lyssna och förstå lilltjejen. Hon behöver lite mer känns det som av allt, tid, närhet, tålamod.

Hoppas det gav en fingervisning om vårt problem.

Nu är det så att vi har två barn till här hemma och det måste finnas nån slags struktur för alla. Jag vill inte ha dom kladdandes med tandkräm soffan, vi har alltid borstat tänderna i badrummet och det är inget jag vill ändra på. Och att låta henne själv bestämma när hon ska lägga sig? Funkar inte heller när man har fler barn. De två minsta lägger sig samtidigt och stora tjejen får vara uppe en halvtimme extra ungefär. Aldrig varit några problem.

Jag ligger inte hos henne tills hon somnar. Aldrig gjort, ibland läser vi bok och ibland lyssnar de på en cd-saga istället. När hon väl kommit till sängs är det aldrig några problem.

Och jag tror inte på något sätt att hon är något annat än en normal 4-åring. Men hon har en svår personlighet, och är ett extra tufft barn att hantera. Det krävs extra av allt och framför allt tålamod och fantasi (för att lösa situationer). Det måste lirkas och allt kräver att man tänker efter HUR man säger saker. Vilket är slitsamt och man blir trött. Situationerna ovan var bara exempel, vi kan ha 20 situationer på en dag då det ser ut så. Stora tjejen kan bli sur när hon inte får som hon vill men då går hon in på rummet och säger dumma mamma sen 2 min senare är det över. Hon struntar inte i att lyssna, äta, sova osv. Blir nånting "fel" vid maten (kan vara att gurkan ligger pyttelite i såsen eller att hon fått fel färg på glaset) struntar lilla att äta och springer gråtandes därifrån om man inte ändrar det som är fel genast. Vilket inte är så lätt alltid. Sen är det kört.

Jag tycker att belöningssystem kan vara en bra lösning om läget är låst. Det ger en möjlighet att bryta ovanor som annars stjäl energi och ork och det låter som om ni redan har försökt er på flera andra sätt redan. 

Jag har en teori om att belöningssystem fungerar så bra mycket för att de tydliggör för alla inblandade precis vad det är som behöver göras. Så det kanske är där du kan börja? Med en checklista? Om läskunnigheten inte är där ännu så rita bilder på vad som ska göras eller ta bilder med kameran och printa ut. En lista rakt upp och ner går bra men annars sätter bara fantasin gränser: en spelplan där man flyttar sig mot mål (magnet på kylskåp tex), en "loppa" med uppdrag (du vet en sådan man viker i papper), en återanvänd chokladkalender där luckorna gömmer uppdrag, en hopphage tejpad på golvet med ett uppdrag per ruta....

Den andra fördelen med ett belöningssystem tror jag är att man får ett gemensamt mål och samarbetar istället för att hamna i konflikt. Så försök belöna just det och förstärk själva samarbetet. Som exempel så hade vi en helt makalöst utflippad middagssituation för några år sedan. Vi hade en sjuåring som tillbringade mer tid att trilla av stolen än att sitta på den, en treåring som gapade och skrek och ofta inte fick ro att börja äta förrän resten av familjen var färdig och ett spädbarn som ju inte gjorde mycket, men som definitivt bidrog med en hel del oväsende och inte kunde komma till ro med allt som pågick runt omkring. Kaos med andra ord och  mycket irritation och frustration bland oss vuxna med. Jag införde en belöning (liten blomvas vid ens tallrik) till dem som kom till bordet omedelbart bums vid matdags och hade en bra attityd. Det funkade. Hela middagssituationen blev lugnare (och tystare!!!). 

Vi använder oss väldigt sällan av belöningssystem - ett par, tre gånger på 10 år och tre barn hittills - det är ju som någon nämnde tidigare lite väl mycket hundträning över det hela. Men har man verkligen kört fast så är det ett otroligt effektivt sätt att låsa upp situationen. Och jag är bra på att träna hundar...

Jobbar med belöningssystem till vardags. Det fungerar utmärkt, är inte förödande för någon självkänsla, ger ett gemensamt mål och minskar konflikter.

Det som är viktigast är att hitta något som är motiverande. Vad motiverar er flicka? Att åka till badhuset? Att få välja en leksak? Att få bestämma maten? Det där vet ni bäst.

Det är viktigt att man kan nå målet. Det får inte vara för svårt. Rimligt och uppnåeligt. Första tiden är det kanske fråga om en direkt belöning - borsta tänder-beröm-present. Sen förlänger man tiden successivt.

Kan rekommendera boken barn och kbt.

Jag tycker inte det låter riktigt klokt! Locka med badhus och presenter för att få barn att borsta tänderna! Hur ska barnet utveckla en egen drivkraft att göra vardagliga saker om hen ska få belöningar för allt?! Det löser ju bara konflikten för stunden. Det hjälper föräldern och inte barnet. Att barn motarbetar är helt naturligt och har med självständighetsutvecklingen att göra. Dessutom finns det alltid ett behov bakom barnets beteende. Det är det behovet som behöver tillfredsställas. Tex kan det vara att man försöker styra sina barn alldeles för mycket och ha en massa onödiga regler som skapats egenhändigt av den vuxne. Barn behöver få ta eget ansvar också och känna sig medbestämmande. Föreslår att man läser Jesper Juul och Petra Kranz Lindgren som förmedlar ett helt fantastiskt förhållningssätt till barn.