Vi med BF i slutet av nov/början av dec!

Hej allihopa!

Jag tror jag hör till er, men då det är första bebisen (oj vad galet det kändes att skriva så) är jag helt ny på detta så tar gärna emot er hjälp.

Plussade svagt igår vilket var mycket oväntat då det här var helt oplanerat. Jag och min sambo har pratat ett bra tag om att vi gärna vill ha barn, men tanken var väl egentligen att vänta ungefär ett år till. Min sambo är hur glad som helst och jag med såklart, men fortfarande i chock och har väl inte direkt landat ännu. Hur som, imorse gjorde jag ett nytt test och denna gång ett digitalt från Clearblue och får fram att det är 2-3 veckor sedan befruktning. Betyder det att jag är i vecka 4-5? Då jag slutade med p-piller i höstas har min cykel varit lite si och så, men första dagen på min senaste mens var 9 februari.

Till saken hör att jag fyllde 25 år förra veckan vilket firades ganska ordentligt i helgen med såväl drinkar som vin. Har världens ångest nu över detta, men trodde verkligen inte att jag var gravid...

Så tacksam om ni ville skriva vad ni tror om alltihopa :)

Tack snälla MelinaG för svar! Känner mig betydligt lugnare efter att ha läst runt lite, jag verkar inte vara ensam om detta... :) bor för tillfället utomlands pga min sambos yrke och är inte hundra på hur allt funkar här. Har fått nummer till en bra gynekolog och ska förhoppningsvis dit innan veckans slut eller i början av nästa. Ska hem till Sverige en sväng i mitten av april och har redan fått tid för inskrivning hos Barnmorskegruppen i Göteborg. Känns skönt att höra allt på svenska... Hoppas sen kunna åka hem och fortsätta med regelbundna besök, men vi får se hur det blir med den saken - kanske kör dubbelt i båda länderna haha. Ja, känns fortfarande väldigt overkligt... Och allt det här är ju så himla nytt.

Mina boobs är väldigt svullna och ömma, det första som fick mig att reagera på allt inte kändes som vanligt. Har mått lite småilla de senaste dagarna och trött, fast det har jag varit hela vintern känns det som haha... Lite lätt molande "mensvärk" till och från och jättetörstig hela tiden. Hur känner ni andra er?

Oplanerat här också så förutom ett rätt ordentligt 25 års firande (med både drinkar och vin) hann jag även vara dunderförkyld innan jag fick reda på graviditeten och ta 2-3 ibuprofen och använda en del nässpray. Åt även lite mögelost en kväll. Usch blir ledsen när jag tänker på det, men försöker att låta bli för gjort är ju gjort... Ska prata med barnmorskan om detta för att dämpa min oro, men huvudsaken är väl att man "lever rätt" från och med nu vilket inte kommer vara något som helst problem. Det är ju värre när man inte har en aning...

Igår och idag har jag varit mer kissnödig än vanligt. Åh jag vill bara komma iväg och få bekräftat hur långt gången jag är, tror allt blir mer verkligt då. Iom oregelbunden mens har jag rätt kass koll, men på digitalstickan i tisdags stod det 2-3 veckor sedan befruktning... Och enligt Vårdguiden sker förlossning ca 38 veckor efter själva befruktningen. Räknar jag rätt blir det nog en decemberbebis, kanske inte världens roligaste månad att fylla år i - men åh så mysigt :)

Jag vill också tro så :) hehe ja, låt de andra fixa julstöket så kan man bara vara hemma och mysa med en liten bebis och njuta av julstämningen...

Alltså vilken jävla idiot till förare!! Stackars dig!! Hände en liknande grej när jag var barnvakt i somras mitt inne i stan. Lillkillen i vagnen och stora tjejen på 5 år bredvid, skulle hoppa av bussen och flickan går av först eftersom jag ska av med vagnen. När hon kommit av stänger chauffören dörrarna jättesnabbt och börjar köra iväg med mig kvar. Trycker på knapparna för att öppna men inget händer, börjar banka på dörren och skrika åt föraren att stanna - vilket flera andra passagerare också gör. Först efter 50-100 meter reagerar föraren och stannar - kommer snabbt av med vagnen och springer mot stackars flickan som storgråter. Kommer aldrig glömma skräcken i hennes ögon och i min mage när dörrarna stängdes mellan oss - Fruktansvärda sekunder!!! Tror dock inte alls du behöver oroa dig för den lilla/lille magen <3

Har också varit med om något jobbigt de senaste dagarna. Vaknade onsdagsmorgon med en ömmande axel, men tänkte väl att jag hade sovit i en konstig position. Dock blev värken värre under dagen och ännu värre under torsdagen. På torsdagskvällen kunde jag knappt röra armen och under natten sov jag fruktansvärt dåligt och skrek till av smärta flera gånger. Åkte till akuten igår morse där jag fick spendera 15 timmar... När de undersökte mig svimmade jag nästan av smärtan och de gav mig paracetamol i dropp. Då de pga graviditeten ville undvika röntgen tog de blod vid tre tillfällen som inte visade något särskilt - så till sist var de tvungna att röntga ändå. Jag fick ta på mig ett blyförkläde och läkarna förklarade att de endast skulle ta en bild på axeln med minimal strålning. Fick ändå skriva på papper att jag godkände det med tanke på graviditeten. Till slut visade det sig att muskeln i axeln är inflammerad och jag fick åka hem med vila, is och paracetamol som rekommendationer (inget antiinflammatoriskt pga graviditeten). Idag vaknade jag med nästan samma smärta som igår (pyttelite bättre) och känner mig ledsen över gårdagen. Tycker väl att de kunde ha kommit fram till att det var en inflammation utan alla timmar av oro + att jag utsatt bebisen för farlig strålning... Har som sagt tid hos en gynekolog här (bor i Spanien för tillfället) på måndag och då får jag väl ta upp detta. Men så typiskt att sånt här ska hända nu när man bara vill vara glad :(

Hej allihopa!

Vad kul att vi är så många :) Jag bor i Barcelona, men kommer troligtvis åka hem och föda i Göteborg. Hade tid hos en läkare idag, men som vi tyvärr var tvungna att skjuta upp till onsdag pga min sambos arbete (tänkte först gå själv, men nej... kände att det här vill man vara två på). Vill bara få bekräftat att det finns något därinne haha (gjorde tre test) och även veta hur långt gången jag är. På grund av oregelbunden mens är jag väldigt osäker i vilken vecka jag befinner mig.

Då jag går med en inflammerad axel sedan mitten av förra veckan som gör något så fruktansvärt ont har jag knappt hunnit känna efter hur jag mått de senaste dagarna. Innan axeln började krångla kände jag av ömmande bröst, lätt illamående, ökad törst och kissnödig. Idag har jag dock mått riktigt illa, brösten ömmar mer än någonsin och huden känns fet, håret likaså. Känner mig inte så fräsch med andra ord hehe...

Jag skriver igen på onsdag efter besöket och berättar hur det gått. Vet inte alls hur det funkar här i Spanien, men ska bli spännande såklart. Har tid för inskrivning och ultraljud på Barnmorskegruppen i Göteborg 15 april (känns viktigt för mig att även gå och kolla i Sverige i och med att det är första barnet, bland annat på grund av språket osv) och det är ju ett bra tag kvar... så känns väldigt skönt att komma iväg redan nu och få träffa en läkare.

Hej igen allihopa och sorry för sen uppdatering, har varit fullt upp här under påsken. I onsdags var jag alltså hos läkaren här i Barcelona och gjorde VUL, men det visade sig vara lite för tidigt för att se något embryo. Var tydligen i v5 och inte 6 som jag trodde. Man kunde i alla fall se fostersäcken och gulesäcken och läkaren sa att allt såg bra och normalt ut. Sedan fick jag lämna blodprov och urinprov för massa olika test. Jag blev ombedd att komma tillbaka två veckor senare för ett nytt VUL, då man med största sannolikhet skulle kunna se mer - men då har jag ju redan tid i Sverige. Blev lite orolig under och efter undersökningen, men tror mest det berodde på språket och att jag kanske inte förstod allting - så fort vi kom ut frågade jag min sambo: "Men är jag gravid eller inte?!"... hehe. Så det känns skönt att få göra allt på svenska igen om 1,5 vecka och ställa alla tusentals frågor i lugn och ro.

Har berättat för föräldrarna och närmsta tjejkompisarna under påskhelgen och de blev alla hur glada som helst, även om det nog var väldigt oväntat (haha, men det var det ju för oss också). Det känns bra, är ju fortfarande så himla tidigt - men känns ändå skönt att de närmsta vet om något skulle hända...

Har mått superdåligt i två dygn nu och igår kom första spyan. Usch! Har knappt kunnat sova på hela natten på grund av illamåendet, men nu har det börjat släppa lite. Fått i mig en banan, en clementin och två skorpor vilket är en klar förbättring jämfört med gårdagen då jag bara låg totalt utslagen på soffan. Knaprar på små bitar ingefära då jag hört att det ska hjälpa, så vi får se... Hålla alla tummar och tår att det bara är tillfälligt...

Kul att vi redan blivit så många! Ska bli roligt att följas åt :)

Apropå namn, vi hade faktiskt diskuterat lite redan innan plusset då jag själv är helsvensk och min sambo brasiliansk. Vi behöver alltså ett namn som funkar både i Sverige, Brasilien och internationellt då vi på grund av sambons yrke troligtvis kommer flytta runt lite de närmsta åren. Pojknamn har vi väl mer eller mindre enats om Matheo som jag tycker är jättevackert, även pratat lite om Leandro och Jonathan. Adrian älskar jag, men känns ändå lite osäkert då det uttalas olika på såväl svenska, engelska och portugisiska... Flicknamn är SÅ svårt, jag älskar Olivia men än så länge är det BIG NO hos sambon (hoppas att det ändras med tiden...). Isabella är det som vi är mest överens om, även om jag kanske tycker att det är liiiiiite tråkigt men fint. Har ni några tips?

Andra älsklingsnamn som tyvärr inte är populära hos sambon:
Pojknamn: CHARLIE (min favorit!!!), Leon, Sebastian, Maximilian
Flicknamn: Nicolina, Miranda, Felicia, Ebba

Åh nu blir jag nästan lite avis Misspin! ;) Charlie och Olivia ha varit mina favoriter lääääänge, men min sambo har visat sig ha mer namnåsikter än vad jag någonsin kunnat föreställa mig haha... Men ännu är det ju ett "par" månader kvar hehe...

Åh, Elisia har jag aldrig hört förut. Det var jättefint! Jag tycker om Elisa/Eliza - men det heter min syssling. Hade ju kunnat funka visserligen, men vi umgås ganska mycket med den sidan av släkten så kanske blir lite konstigt...

Melvin är gulligt, men det funkar inte för oss då den typen av namn är för "ovanliga" i Brasilien enligt sambon. Gillar t ex om Melker och Elliot, men går inte...

Jag är äntligen lite bättre från illamående, men har varit fruktansvärda dagar. Fy! Men om man ska se det från den positiva sidan så blev det noll påskgodis för min del, magen vände sig ut och in bara av lukten från det stora påskägget som stod framme. Igår fick jag i alla fall i mig lite soppa, frukt och salta kex - idag började jag dagen i sängen med riskakor och en drickyoghurt innan uppstigning och tror det gjorde susen. Knappt något illamående, bara lite sug i magen och ingen vidare matlust.

Vi kommer ta reda på könet - jag är extremt nyfiken på alla sätt och vis, men hade nog ändå kunnat hålla mig för det är ju roligt med en överraskning också om det inte vore så att sambon prompt måste veta. Som nämnt tidigare kommer han från Brasilien och där är det typ inget alternativ att inte ta reda på könet. Ett underbart land på många sätt, men tyvärr väldigt könsstereotypt - men några piercade öron på nyfödda dottern (eventuellt) blir det i alla fall inte i vår familj.

Ska ringa till läkaren idag och se om de kan skriva ut Lergigan eller motsvarande här i Barcelona, annars får jag väl vänta till inskrivning på Barnmorskegruppen nästa onsdag, men det gör jag helst inte för de senaste dagarna har inte varit roliga. Sedan påsklunchen i lördags har jag knappt fått i mig någon ordentligt mat alls. Lite frukt, några kex, en isglass, drickyoghurt, en smoothie... Konstant illamående så jag inte orkar göra något annat än att ligga i sängen och så en och annan spya. Nej man blir verkligen sänkt. Hoppas att tabletterna hjälper för mig :)

Åh grattis, vad härligt!!

Hej allihopa!

Var på Barnmorskegruppen idag för ul och inskrivning. 7+2 och beräknad 29/11, så lite tidigare än vad jag trodde - kul! Embryot var 11,3 mm långt och jag såg ett litet tickande hjärta. Wow, nu börjar allt kännas lite mer på riktigt...

Ska tillbaka på KUB-test om fem veckor, är bara 25 så inte i riskgruppen eller så - men jag känner att det känns lika bra att ta reda på så mycket som möjligt i förväg. Och så får man ju en extra chans att se att det hänt något i magen sedan sist :)

Jag mår super för tillfället, om än väldigt trött vilket nog bland annat beror på tabletterna jag tar mot illamåendet. Men SÅ värt det för de hjälper verkligen! Kan äta som normalt igen, dock inte jättesugen på mat men oj vilken skillnad jämfört med spydagarna när jag bara låg utslagen på soffan och hoppades att timmarna skulle gå. Brösten fortsätter ömma och bli större och jag har fått FRUKTANSVÄRD hy. Massa finnar som dessutom gör ont, inte kul men men - det finns ju värre saker...

Hej på er allihopa!

Har inte varit så aktiv här inne det senaste, men tycker att tiden går så långsamt haha... Har tid för KUB 22 maj (är bara 25, men känner att det är lika bra att kolla upp allt som går att kolla + att man får se den lilla en extra timma, skoj att se vad som hänt - sist var det ju bara en liten böna).

Min mage har också börjat puta lite utåt och sambon kan också se. Är "bara" i vecka 10 (9+2), men tycker att det började redan för nästan två veckor sedan. Använder så lösa toppar som möjligt för att inte väcka misstanke bland de som ännu inte vet... Har ingen aning om jag gått upp något ännu, men byxorna börjar bli lite trånga. Brukar normalt vara sparsam med kolhydrater, men har sedan jag varit gravid ätit ordentligt mer av det - så kan lika gärna vara kolhydratsmage hehe... Längtar tills bebismagen börjar synas. Har faktiskt beställt ett par mamma-jeansshorts från H&M, får se hur de sitter. Byxor tror jag att jag skippar så länge jag kan, känns onödigt att lägga pengar på kläder som jag sedan inte kommer ha någon användning för och här i Spanien klarar jag mig nog på shorts, klänningar och kjolar fram till hösten :)

Någon mer än jag som ser ut som en salamipizza i ansiktet? Såååå mycket finnar, usch ser verkligen fruktansvärt ut... Har väl aldrig perfekt hy och vet från innan att den är väldigt hormonkänslig (liksom resten av min kropp hehe), men det har max varit en eller två små finnar åt gången... MEN NU!!! Världens explosion! Är i vecka 11 (10+3), någon mer med samma problem eller erfarenhet av detta? Brukar det lugna ner sig i någon speciell vecka? Upplever att det bara blivit värre och värre. Något tips?

Här kommer ännu lite roliga nyheter bland allt det tråkiga (tänker mycket på er som det inte gått vägen för, hoppas hoppas det tar sig snabbt igen).

Hade också kubtest idag och allt såg perfekt ut. Var inte riktigt inställd på att man skulle se allt så tydligt och den lille både sparkade fotboll och stod på huvudet i magen. Det var dock för tidigt att se kön, men har tid för rutinulttaljud om några veckor. Så då :) lägger in en bild, dock blev bilderna inte i närheten av lika tydliga som när man såg på skärmen - men bättre än inget i alla fall. Har hört talas om både skall- och nubteorin, någon här inne med koll som vågar sig på en gissning? Jag har känt på mig att det är en flicka sedan start, men blir såklart lika glad "vad" det än skulle visa sig vara :)

Hej hej!

Jag var på RUL i måndags och allt såg jättebra ut. Däremot syntes allt mycket bättre på KUB-testet tyckte jag, såg väldans trångt ut för bebisen redan. Dock var det fortfarande lite tidigt att se hjärtat ordentligt så barnmorskan tyckte vi skulle komma tillbaka lite längre fram. Så ett nytt ultraljud inbokat om tre veckor när jag är hemma i Sverige igen. Hon var i alla fall ganska säker på att det är en flicka, så blev faktiskt lite första shopping efteråt :) Min moderkaka ligger också i framvägg så kan nog dröja ytterligare tills jag känner av den lilla. Imorgon går jag in i vecka 19, bf 26 november. Spännande!!