Vi med BF i slutet av nov/början av dec!

Hej!

Jag är gravid i vecka 6, första graviditeten, BF 28/11 enligt nedladdade preggo-appar. Är trött och besväras lite av illamående, yrsel, och andfåddhet men framför allt har jag till och från sån jäkla hjärtklappning.

Och så humöret, ja... "Jag tycker inte att du ska äta Postafen om du inte kräks" kommer min man sannolikt inte att säga till sin gravida fru igen anytime soon. Jävlar i min lilla låda vad provocerad och arg jag blev!! ;)

Men på riktigt - HUR kan BM tycka att + 1.7 kg i v. 14 är såpass mycket "för mycket" att hon väljer att skicka dig vidare till dietist?! Jag blir förbannad!

Jag har gått upp mellan 4 och 5 kg redan (v. 15), från 53 till 57 typ, och är skitnojig över det. Men vad ska jag göra liksom? Jag äter bra och löptränar flera gånger i veckan, kan ju inte gärna låta bli att äta...

Kräks förvisso inte, men mår fortfarande illa som en örn... Legat platt i sängen nu i två dagar och bara mått skit - inte roligt! Är i v. 16 nu och börjar misströsta och tänka att det inte kommer gå över alls förrän bebis är ute. Huh!!

Aaaah, måste bara få ventiliera lite...!! Så. Himla. Ledsen.

Jag går snart in i vecka 17 och outade situationen för kollegorna på jobbet igår, chefen visste sen tidigare och hade börjat skvallra så det gick inte att vänta längre. Har mått skitdåligt över att jag gått upp drygt 4 kg redan, och har en gammal ätstörningsproblematik i bagaget som gör att jag över lag har svårt för att vara nöjd med min kropp. Inom loppet av 2 timmar efter att jag berättat fick jag kommentarer som "jo, jag misstänkte det, du har ju lagt på dig en hel del och det är ju inte normalt att gå upp så mycket i vikt på så kort tid" och "stopp tjockis, du ska inte ha - du har nog ätit så att det räcker redan" när vi skulle ha gemensam frukost hela gänget. Strödda "tjockis" och "fetto" kom även från andra håll, samtligt dock från manliga kollegor. Tilläggas bör kanske att jag bara jobbat på företaget i två månader.

Jag blev så himla ledsen! Klarade av att hålla masken några timmar, men när lunchen närmade sig och folk började diskutera vart det skulle ätas fick jag panik och bröt ihop inne på toaletten. Gömde mig där tills alla hade åkt och sen tog jag mitt pick och pack och körde hem. Grät så att jag knappt fick luft och hade snor i hela ansiktet typ. Idag jobbar jag hemifrån, men ikväll har vi sommarfest och ska gå på restaurang tillsammans allihop. Typ 30 pers. Och jag har sån ångest, vill helst bara gömma mig under täcket och komma fram om ett år eller så.

Jag väger nu ungefär 58 kilo till mina 165 cm, jag har på intet vis hävt i mig en massa skräp utan ätit sunt och fortsatt att motionera i den utsträckning illamåendet har tillåtit. Springer fortfarande en mil och powerwalkar flera gånger i veckan, vad mer kan jag göra liksom??!

Vill bara grina...

Tack! <3

Jag är i vecka 17 nu, började känna så rörelser så smått i vecka 15.

I hear ya!! Jag är i vecka 25 och mår också väldigt dåligt av den kroppsliga förändringen som sker nu utan att jag riktigt kan kontrollera det. Vissa dagar vill jag knappt inte gå utanför dörren för att jag bara känner mig så obekväm och nästan skäms för hur jag ser ut.

Samtidigt är jag oändligt tacksam för det lilla livet som växer i mig och älskar att känna hur han lever om inne i magen. Så då får jag dåligt samvete och grinar för det istället... Stabil? Not so much va! ;)