Vi med BF i slutet av nov/början av dec!

Fick äntligen tid för KUB, först 27 maj :( jättelång tid ju...

Jag har också haft otroligt mycket i ansiktet och känt mig så ofräsch, men tycker dock att det redan börjar lugna sig lite nu... (10+5) hoppas att det gör det för dig snart också.

Åh, nu har jag också varit på KUB och allt såg bra ut :) var så nervös i morse att jag nästan skakade. Bebisen sov dock och hon kunde inte se så bra, så jag fick resa mig och "skaka" runt på magen för att väcka den lilla och då blev det fart där inne :) Kön sa hon inget om, men blev dock flyttad till 28 nov, så 13+4 idag!

Längesen jag skrev här inne, har läst allt men av någon anledning inte kunnat skriva. Vecka 34 här nu och börjar bli lite trött på att vara gravid. Har en helt okej graviditet och är jättetacksam att jag inte har fått havandeskapsförgiftning eller graviditetsdiabetes eller något liknande, men blir less på alla små gravitetskrämpor jag har som halsbränna, karpaltunnelsyndrom, navelbråck, foglossning, trötthet, hemorojder och Gud vet vad...

Bara tre veckor kvar på jobbet nu dock, ska bli skönt att få lite riktig vila sen. Skickar lite pepp, kämpa på sista biten nu allihopa!

Jag har också haft lite kalla fötter då och då. Första barnet och tvivlar liksom på att det kommer att bli bra och att vi kommer att bli bra föräldrar. Och dessutom kommer ju hela våra liv bli helt annorlunda. Jag hoppas att det bara är naturligt att känna så :)

Var inne första gången på förlossningen igår då jag inte hade märkt av några sparkar eller buffar på kvällen (34+1). Var rejält orolig då jag hade provat att buffa på magen, dricka iskallt, äta sött och allt möjligt. Som tur var var allting bra, fick på mig ett ctg som mätte barnets hjärtrytm och då sparkade hon även en hel del. Isag verkar allt vara normalt igen :)

Dock så var det två orosmoment:

1. Barnmorskan var osäker på hur hon låg i magen, och ett ultraljud visade att hon fortfarande ligger med rumpan ner. Det här får mig att bli lite stressad, är första barnet, hur stor är chansen att hon fortfarande kan vända sig självmant?

2. Jag har aldrig känt av några sammandragningar alls. På ctg:n så visade det dock att jag hade sammandragningar och då tyckte jag mig också kunna känna av dem. Jag blev jätteglad, men sedan berättade barnmorskan att de kom för ofta för att det skulle vara normalt (kanske var femte minut). Hon trodde att det berodde på en UVI, så jag fick ta ett urinprov som inte visade något. Efter det fick jag åka hem, men nu blir jag orolig över de där sammandragningarna, kom inte för mig att fråga något mer om det. Kan det vara farligt att ha så många, jag känner dem ju nästan inte?

Ja, jag litade inte riktigt på det där urintestet de tog på sjukhuset (hade ju hinkat i mig massa isvatten i försök att väcka bebisen). Köpte ett eget hemmatest för UVI och mycket riktigt så visade det positivt. Fick komma till läkare och ta ett till test, och nu har jag fått antibiotika. Känns väldigt skönt, hoppas att sammandragningarna försvinner.

Vi ska till BM om två veckor igen först i 36+6. Har hon inte vänt sig då så får det bli ett vändningsförsök någon dag efter. Hon trodde inte att hon kommer vända sig självmant, men man vill inte göra vändningsförsöket tidigare då det kan sätta igång förlossningen.

Vad konstigt, menar du att din bm inte har mätt magen ens? Min bm har nog kollat hur hon ligger sedan typ vecka 25, men då sa hon också att det inte spelade så stor roll eftersom hon fortfarande kunde vända sig väldigt lätt då.

Grattis! (eller vad man säger) Måste vara häftigt att veta exakt datum man kommer bli mamma.

Har BF 28e, men lutar åt att det blir ett snitt om hon inte vänder sig snart... Kan inte säga varför du går ner, men jag har "bara" gått upp två kilo och bm verkar inte orolig, så har inte gjort något TUL. Jag äter också, och rätt mycket onyttigt för den delen, så jag har ingen aning om hur det där funkar... Däremot har jag inte svullnat något, drar man på sig mycket vatten väger ju det också väldigt mycket...

Jag har aldrig vaccinerat mig tidigare, men har gjort det nu. Man är ju i en riskgrupp och det är en rekommendation från Socialstyrelsen så förstår faktiskt inte vilka argument det skulle finnas för att man inte skulle göra det?

Är inte direkt så att jag känner att jag har bättre koll på forskning och statistik kring det än Socialstyrelsen liksom och har ingen anledning att misstro dem att de inte vill folkets bästa :)

Var hos barnmorskan igår (37+0) igen och bebis ligger fortfarande i säte :( Har fått tid för ett vändningsförsök på måndag, men har inga höga förhoppningar om att hon ska vända sig direkt...

Bm sa också att om vattnet går så måste jag lägga mig ner och ringa förlossningen (så inte navelsträngen kläms åt), nu är jag bara livrädd för att vattnet ska gå utan att jag märker det! På förlossningkurserna sa de att det mycket väl kan "sippra" ut lite och har ju så mycket flytningar att jag är rädd att jag inte märker skillnad...

Vad tror ni som har barn sedan tidigare, är det helt säkert att man märker det? Luktar det speciellt?

Tack för svar! Känns som att jag kan ta det lite lugnare nu och lita på att jag med största sannolikhet märker det om det händer :)

Tack, det ska jag kolla upp!

Vändningsförsöket lyckades faktiskt, så just nu ligger hon faktiskt med huvudet neråt. Jag trodde inte att det skulle lyckas och hade ställt in mig på kejsarsnitt, så är fortfarande lite chockad. Men det är bara att ställa om :)

Känns himla pinsamt, men har fått hemorrojder som gör så ont att jag bara vill gråta. Kunde inte sova överhuvudtaget i natt och har haft ont hela dagen och bara legat ner och känt mig alldeles deppig. Trodde aldrig att hemorrojder kunde vara så hemskt! Är det någon som har något bra tips? Jag har fått en salva (doloproct) och så försöker jag ta och kyla med en isbit vilket bedövar lite.

Tack för tips, men det där med buttplug lät ju inte så lockande Får hålla mig till salva och prova lite alvedon också 

Okej, tack så mycket för svar, ska kolla upp stolpiller. 

Alice passar jättebra till namnen! Tycker också att det är väldigt fint, men tyvärr håller min man inte helt med mig där....

Nu har vi äntligen fått vår tjej! Lite oväntat kom hon på BF -1, vaknade av regelbundna värkar som kom var sjätte minut i torsdags 04.45. Efter en riktigt tung förlossning på 29 timmar så kon en stor tjej på 53cm, 3700gram.

Vill bara säga lycka till till alla er som fortfarande väntar, ni kommer klara det galant! Jag var väldigt rädd för förlossningen, men det går vägen!