Inte ett dugg nyfiken :) Inte min grej. Återhämtningen efter KS gick superbra, åkte hem andra dagen.
Jag fick oxå KS med min son, blev inlagd v34+0 pga stört blödning, hade en moderkaka som låg helt fel o trots extra UL där dom sa att moderkakan låg rätt (vilken den inte alls gjorde) på morgonenen efter började jag stört blöda igen o innan jag fatta något låg jag i opperationsrum o skulle få ryggmärgsbedövning o bli snittad i vaket tillstånd, det var dom enda två sakerna jag verkligen inte ville ha, ville föda vaginalt. Innan ryggmärgsbedövningen börjat verka prova dom snitta 3 cm ca. Sen kom moderkakan vaginalt o dom sövde mig, allt gick väldigt väldigt fort, vaknade en timme efter med ingen mage helt borta i narkosen o ingen bäbis på rummet, kan inte beskriva den skräcken jag kände då. Men sonen låg på neo o mådde ypperligt bra. Känner mig snuvad på den sista "tjocka" tiden (det jag såg mest fram emot) och känner mig även berövad en normal förlossning. (Vad man väntat sig liksom)
Endå skeptisk denna gång o livrädd inför vaginal förlossning, ingen som förstår då jag ju har barn sen innan :/ o jag orkar inte förklara alla ggr.
Detta är inget känsligt ämne för mig så sett utan även KS är ju en sorts förlossning. Så har du frågor får du gärna ställa dom.
Ursäkta för rörigt inlägg :)
Jag hade en jättejobbig förlossning som slutade i snitt, blodtransfusioner m.m och det var det värsta jag varit med om. Övertygad om att jag skulle dö. Hade sån dödsångest och allt var bara hemskt.
som plåster på såren fick jag världens mest fantastiska lilla bebis (på 5 kg..) så självklart värt det!
Vet inte hur jag ska klara denna gången, men kommer boka in samtal för det så hoppas det kommer hjälpa..
Jag känner mig jätterädd för ks, det var det värsta jag varit med om. Efter jag repat mig och fått blodtransfusioner och så upplevde jag inte mycket besvär efter ks. Tycker återhämtning därefter var enkel. Och bebisen var så himla efterlängtad så jag lärde mig nog direkt att skilja på besvikelsen över förlossningen och glädjen för mitt nya barn. Hade inga svårigheter alls men anknytningen.
Nästa gång hoppas jag på vf. Men jag vet att jag ska ha öppet sinne iaf.. Eftersom bebisen var stor vid födseln så rekommenderade läkaren mig igångsättning v 38 ca denna gång.
Efter rul kommer jag gå till ofeliamottagning där man kan prata om sin rädsla och bearbeta det!
Jag är ju själv väldigt nervös inför fl o vaginalt födande o ingen förstår mig, "du har ju ett barn, du vet vad som väntar" klassisk kommentar o trött på att höra den :( men jag siktar iaf på vaginal förlossning.
Idag firar jag att jag inte kräkts på två veckor! :D
(Nu är jag bara kissnödig o tjock! ;))
Det är ju nu man ska må hur bra som helst! Är i vecka 17. Men jag har en hemsk halsbränna, extremt trött och illamående.
Snart är det tisdag! Då ska vi på ultraljud, så spännande och så läskigt!
Ja, tur man får en sån perfekt present sen
Ja vi vill veta kön om det går att se. :) jag är väldigt nyfiken, vill kunna tänka ut ett namn innan. Vill ni veta kön?
Nja. Min gräns går vid rosa på pojkar, iaf sålänge de är så små att man inte ser om det är flicka el pojke, större pojkar tycker jag kan ha rosa också. Men sen är det ofta massa spets o volanger, det tycker jag inte passar på pojkar. Annars ska jag försöka vara så öppen som möjligt! Både bilar och dockor. Våra vänners son får inte leka med dockor :( Och när jag var liten viille jag hellre leka med bilar. Haha, sörjer än idag att jag inte fick ett sånt där parkeringshus iflera våningar... ;)