Hej här hoppar jag in, jag plussade i tisdags och om allt går som planerat så kommer vårt andra barn runt den 30 dec :)
Vi har inte riktigt fattat det än, har gjort IVF med sonen och även detta försöket, vi räknade inte med att det skulle lyckas så fort:)
Längtar till den 19 Maj då kommer vi åka till kliniken för att göra ett VUL och förhoppningsvis se ett tickande hjärta :)
Sen kanske man vågar berätta till familjen :)
Grattis!
Hoppas allt är bra och ni får se ett tickande hjärta då:)
Vill bara säga tack alla för alla svar! Åkte upp till akuten inatt efter jobbet vid kl två och kom precis hem men det var värt varenda minut. Trots att alla symptom försvunnit och testet va jättesvagt och att jag har haft ont i ljumskarna och hon på kvinnokliniken trodde bebisen va död så fick jag nyss se en livs levande liten bebis med ett hjärta som slog jättefint! Har gråtit i flerq dagar och bara väntat på att få börja blöda men bebis såg jättebra ut och va ungefär i v 8 som jag också trodde! Nu kan jag sova gott
Vi har berättat för svärmor och min familj. Vi var i valet och kvalet att berätta på en familjemiddag pga av min syster då hon precis för några veckor sedan gick igenom en abort (har tre barn och deras relation klarar inte av ett till). Är bara jag i familjen som vet om detta.
Hans övrig syskon och pappa berättar vi för när vi träffar de nästa gång (vill ju berätta personligen)
Men fick glada och positiva reaktioner, det vet ju att vi har behövt genomgå IVF. Hoppas verkligen det går hela vägen och att vår älskade son ska få ett syskon.
Går in i vecka 7 (6+0) imorgon :)
Jag har också börjat känna av illamående, är en stor kaffedrickare annars men tycker inte det är lika gott längre. Har inte lika stort matsug, blev rostade mackor till lunch för jag var totalt osugen på mat. Hoppas det går över snart!
Har mest sug efter cornicons (inlagd mini gurka) och hyvlad ost. Sen är loka crusch en favorit helst citron.
Jag är 164 och väger ca 72 kg efter ivf behandlingen. Det är lite mer startvikt än förra graviditeten och gick upp ca 16 kg vid förra. Eftersom jag har en 3 åring hemma så äter man vid hyfsat lika tider och får motion genom att jaga honom :)
Ska försöka att tänka på vad jag äter och få motionen, men såklart måste man kunna få unna sig lite också :)
Hej allihopa.
Jag är i v 9+5, blev gravid genom IVF. Jag mår inget illa och har inte gjort det än heller. Inga symtom förutom tröttheten! Gjorde UL 29/4 och där konstaterades av min vä äggstock var rejält svullen sen hormonbehandlingarna, det borde gjort "ont" men jag har inte känt nåt. Då fick jag även se bebisens hjärta slå :) nu har jag vul på Ons för att se om svullnaden lagt sig än. När jag läser om att så många andra mår så illa och ma inte själv känner något gör ju att man blir orolig. Har även hört att vi som blivit gravida via IVF har en "tuffare" graviditet att vänta då mer hormoner stått på spel? Visdt känns det konstigt? Borde jag inte känna mera?
Tack målamitthjärta, då kan man ha sån tur alltså :)
Vi har kämpat med IvF och på g hand i sammanlagt 3,5 år så jag har svårt att tro att det kan vara så här "lätt" efter allt kämpande. Men kom på nåt mer nu. Jag har ju faktiskt som en nerv som kommit i kläm på skinkan, den kastar ut ilningar typ hela tiden i vissa rörelser. När jag böjer mig ner eller sträcker på mig. Men det är väl knappast ett grav tecken??
Är i vecka 8 och idag rotade jag fram gravidkläderna och vad underbart det är med byxor som inte sitter åt. Min mage har verkligen svält upp, vill ju dölja det så länge som möjligt då inte är säkert än.
Känner av illamående och har mer aptit på kvällarna, har sug efter sallad, fisk, potatis, ättiksgurka och currydressing just nu (inte allt på samma gång alltså :P) Lite skillnad från förra graviditeten då jag hade sug efter friterat och fett.
Jag är ganska ung, blir 22 nu i sommar och bor för tillfället nere i skåne.
Är det någon annan här i gruppen som är i liknande ålder eller kanske är bosatt i de södra delarna av Sverige? :)
Var nere på kliniken idag för ultraljud men det gick inget bra. Det var tomt och hon kunde se något som kanske var fosterliknande men det hade inte utvecklats. Fick remiss in till kvinnokliniken för ett ultraljud nästa vecka, men det känns verkligen helt kört nu Smiley frown Så nu ska jag bara vänta på blödningen ska starta....
Ni som har haft lutinus hur långt tid tar det innan det försvinner ur kroppen ?
Extra pissigt att vi måste vänta till augusti för att starta ett FET....
Tack alla, lämnar tråden och önskar er lycka till :)