Känner mig lyckligt lottad som lyckades bli gravid fort fr.o.m det att vi sa att nu kör vi. Det tog 5 månader och tja, nån vecka typ. Kände på mig att det var något på g innan jag tog testet i v 5, min mens var något sporadisk innan och kunde diffa på någon dag hit och dit. Men den dagen jag tog testet kändes det rätt och hej o hå vilket tydligt plus jag fick. Satt på toa med tårarna rinnandes i säkert 10 minuter. Mannen hade gått iväg för att handla lunch åt oss och när han kom tillbaka fick han nog sig en chock. ;) Enda gången jag sett honom reagera som han gjorde var den dagen vi gifte oss och han fick se mig i klänningen för första gången. *glädjerus*
Han fick snällt gå iväg och köpa ett digitalt test åt mig efter lunchen och det var lika positivt det. :)
Med BF den 10 december håller jag tummarna för att bebis kommer på utsatt datum eller lite tidigare. Jag vill helst inte ligga på BB på julafton. Då vill jag va hemma och äta skinka. ;) Nä, klart att Peanut kommer när Peanut vill komma men jag vill helst vara hemma på julafton med en liten bebis i famnen. :)
På söndag den 17 maj, dagen innan min födelsedag ska vi berätta för familjen om det kommande barnbarnet. Det blir det andra för min mans föräldrar, det andra för min mamma men det första för min pappa. :) Jag kan inte hålla tyst om det längre, mår fantastiskt illa mest hela dagarna, Postafen är min räddning jag skulle inte kunna ta mig till jobbet annars, och med allt som händer de kommande veckorna kan jag inte vara tyst. Med kalas, studenter och snart är det midsommar så känns det rätt att berätta nu. :) Det känns sjukt läskigt, jag vet inte hur mina föräldrar kommer att reagera. Men hoppas att de blir glada iaf. :)
Oj det blev en hel uppsats, men har inte haft någon att prata med om det här så ni fick veta allt. ;) Det kommer kännas bättre när fler vet, :)