BF december 2015 :-)

I torsdags upptäckte jag att tre (jag vet gick all in!) grav test visade att jag var gravid! 2006 fick jag domen av en läkare att jag inte hade pcos dock skulle jag aldrig kunna bli gravid naturlig väg. 2012 konstaterade en annan läkare att jag var en typisk pcos patient och idag fick jag inte bara beskedet att jag var gravid utan jag var dessutom i vecka 22! Bf beräknat till 1/12, och barnet växte på fint och såg välmående ut. Jag har under hela em suttit i någon form av chock här hemma.

Detta blir mitt och makens andra barn fick vår efterlängtade son genom adoption 2013 men det är min första graviditet.

Vad underbart att partnern med fått känna! Försökt i morse här, har varit aktivitet morgon och kväll i två dagar men imorse inget såklart... Imorgon får jag äntligen inskrivning hos barnmorskan lite sen på det så här i v 22... :)

Vi har en super nitro sedan storebror då han var 1 1/2 när vi fick varandra genom adoption men kan bara säga att vi är supernöjda! Ska nu ta reda på om man kan köpa en liggdel separat av Emmaljunga till den årsmodellen vi har.

Jag är precis tvärt om, jag är kraftigt överviktig men NU när jag för en gångs skull inte tänker måste gå ner i vikt... Ja då tappar jag kilon! Ska till barnmorskan imorgon och kommer då ta upp det, senaste veckan har jag gått ner 1,4 kg... Pga min diabetes så tänker jag mycket på maten men. Det har jag gjort senaste 4 åren utan dessa resultat!

Jag kände samma för några dagar sedan! Är nu inne i vecka 25. Jag fick för mig att magen blivit större upptill över naveln, och så kom knipet på sidan! Jag har dock inte känt av det när jag vilar då vilar hen med mig om jag inte tänker på bebisen eller rör magen. Min bebis har varit väldigt aktiv sedan vecka 21 då graviditeten upptäcktes så funderar på om det inte är hen som spökar runt lite extra? :) ska fråga bm imorgon .

Bf 6/12.

Jag är en av dem som inte har något att klaga på (dont hate me!). Graviditeten upptäcktes i vecka 22 (ja jag är stor sedan innan), min mage växte dock inte mycket förrän vecka 25 då kände jag mig sprickfärdig, nu har det lugnat sig igen. Ska dock tillägga att jag ligger på sträcket efter kurvan i tillväxt på barnet. Har en son men genom adoption så allt med en graviditet är nytt för mig.

Jag undrar om någon här har diabetes sedan innan? Upplever att det skiljer lite på mig och "normala" när det gäller upplägget och kontroller vore skönt att höra någon annan diabetikers åsikt :)

Någon skrev om förlossningsbrev? Antar att jag får googla det men tips tar jag gärna emot.

[quote=75754830][quote-nick]sosso08 skrev 2015-09-14 12:22:25 följande:[/quote-nick]

Här är en som har diabetes typ1 sedan innan. Har betydligt mycket tätare kontroller än vid en "normal" graviditet. Har nästan varit på kontroll hos läkaren av sockret vartannan till var tredje vecka hela graviditeten (är i v.27 (26+1)). Från och med v.28 blir det även ul med jämna mellanrum.

Tycker det är jätte skönt med så regelbunden kontroll :)

Tack för svar! Jag har också täta kontroller barnmorska/diabetes sköterska var tredje vecka och specialist var tredje inte på samma vecka så jag kollas varannan vecka. Nu var det ju så att jag är negativ i blodet medan barnet är positivt så imorgon blir det barnmorska igen, lite tätare, för att få sprutan. Jag är diabetes typ 2 och jag fortsätter tyvärr att öka i sockret, och därmed insulinet trots att jag är otroligt noga med vad, nät, hur, varför jag äter numera men jag är så kollad att jag ändå känner mig trygg, väntar med spänning på v 32 nu (v 30 imorgon) när jag äntligen får ultraljud igen, nervös för bebisens vikt med tanke på sockret.

Är jag den enda som mår illa? Jag har senaste veckan mått illa från och till, läste att illamående kan komma tillbaka v 30-33 (jag är just nu 30+6) men börjar bli lite jobbigt med maten, har ju dessutom diabetes så har förut haft stenkoll nu är det svårt att äta...

Jag är nu i v 34 (33+3) och var i torsdags och fick göra ultraljud. Blev så lycklig bebis väger "bara" 2,2 kg (jag har diabetes, övervikt och pcos så vikten kan lätt dra iväg) 8% över mot normalt så inget konstigt dessutom hade bebis normalt med fett runt sig. Enda smolket i bägaren är att bebis igen vägrade bild! Har inte en enda bild på hen. Bebis hade även vänt på sig, låg ganska långt ner så han trodde att hen hade lagt sig till rätta. Tänk vad ett bra ultraljud kan göra för själen och en gravid kropp ;)

Jag! Blir lite nervös av det för bebis känns inte lika intensivt som förr, men beror ju på att det börjar bli trångt nu. Jag är 35+2. Idag i affären när jag bockade mig fram kunde jag knappt sträcka på ryggen igen, inte ont, mer tog emot nästan som du skriver träningsvärk, men när jag väl var uppe igen så gick det över hyfsat snabbt.

Jag måste fråga... Efter ännu en sömnlös natt. Hur sover ni? Alltså för att det ska vara bekvämt? Har en förmåga att hamna på rygg tillslut och då vaknar jag med andnöd sedan har jag svårt att somna om! Detta är ofarligt för barnet enligt min bm men såklart obehagligt för mig. Är 35+5.

Är också nyfiken om ni drömmer mycket och intensivt? Vanliga drömmar är ju hanterbart men när mina mardrömmar dyker upp tar det tid innan jag somnar om..

Tack för tipset med extra kuddar under huvudet!! Drömmer gör jag än som bara den men sover mycket bättre!

I torsdags till fredagen lades jag in... Ett blodtryck visade 180/110 så de ville kolla mig och bebis. Under dygnet så låg jag på stadiga 140/75-80 (alltid legat på högre delen) därför fick jag gå hem över helgen. På måndagens kontroll låg jag på 150/80 bebis hjärtljuden var lite högt i början men sedan nickade jag till i stolen (så fasligt trött hela tiden nu) och då sänktes bebis hjärtljuden och min puls. Jag har inget fel på proverna i urin och blod men imorgon är det dags för koll igen och då åker bb väskan med. Jag är redo mentalt för en igångsättning (även KS men skulle föredra igångsättning) och vill välkomna bebis till världen. Trots min diabetes ligger hon på normalkurva ca 3 kg och jag har idag fått en hel del sammandragningar som dock försvinner när jag vilar, men som sagt vi känner oss redo nu! Jag är i v 38 (37+3)

I tisdags skulle jag på rutin kontroll igen, dock var trycket högt och de talade om för mig att det var dags för igångsättning! Den startas direkt vattnet går på natten kl 01:30 och det fortlöper på fint. Öppnar mig 3 vid lunch 5 och tidig em 9,5 sedan.... Händer inget! Bebis vägrar flytta sig ändan ner hur mycket jag än kryster värkarna är intensiva och på kvällen 20 timmar efter vattnet gått är jag så slut. Vid kl 00:30 kommer läkaren och talar om att ks är det naturliga valet nu efter allt "jobb" jag lagt ner och jag håller med har inte mer att ge! Självklart så tar inte bedövningen som den ska på mig på ks så jag får bli sövd. Kl 01:50 26/11 föds vår dotter och kl 05:00 får jag se henne för första gången! Läkaren på tisdagens ultraljud hade skrivit att hon skulle väga 3850 gram och hon kom ut på 3940 gram så det får man kalla godkänt! Jag är så tacksam för alla bm och hela förlossningen som peppat och stöttat under denna tid.

När jag sattes igång var jag inte alls mogen, 1,7. men det gick snabbt under tisdagen med drickan (snapsen som jag kallade det) så hela den biten gick perfekt, precis som att vattnet gick och värkarna började dock fick jag reda på i efterhand att mina krystvärkar aldrig var eller kommer vara tillräckligt intensiva för att kunna trycka ut bebis som inte är helt nere/vill helt ner.