BF december 2015 :-)

Dom hittade ingen anledning till blödning... Allt såg bra ut med graviditeten men man hinner ju spela upp alla möjliga hemska scenarion!

Nu är jag färdig med kub-testet fick jättefina resultat så nu är jag så lättad och lycklig.Plus att det bli mer verkligt när man får se sin lille plutt sprattla och suga på tummen

Vi var inne på gyn igår för att jag var så extremt orolig efter blödningen. Det var helt fruktansvärt. Första VUL vi var på i v 9 såg vi direkt en liten plutt och ett hjärta som slog. Nu såg vi bara en liten plutt och inget mer. Läkaren tittade länge och sa ingenting innan vi fick ett "tyvärr".

Så vi var tvungna att bestämma direkt om vi skulle ta bort det medicinsk eller med skrapning. Vi fick väl bestämma snabbt så det blir skrapning för jag har inte lust att få ut klumparna hemma så nu får vi vänta tills nästa vecka och jag får gå omkring med den i mig till dess. Vi hade gjort IVF och var så glada. Det var vårt sista embryo och vi kan inte bli gravida på naturlig väg så vi får börja om från noll igen. Livet suger väldigt mycket just nu. :(

Jag är bara i vecka 14 men tycker mig redan kunna ana "fladder" i magen då och då. Kan det vara för att jag varit gravid tidigare och minns hur det kändes då? Eller inbillar jag mig? ;)

KUB gick ju som jag skrev tidigare inget bra för mig. 3 barn sen tidigare, jag är 40 år och gjorde KUB med en sannolikhet för trisomi 13, 18 och 21 på 1:4 med en nackspalt på barnet på 8,4 mm (bör ligga under 2,5).

Läkaren ringde idag och sa att hon var uppriktigt förvånad men moderkaksproverna visade ingenting. Hon hade definitivt inte väntat sig det med tanke på den enormt breda nackspalten. I och med det så odlar man på de övriga kromosomavvikelserna och så skulle hon prata med en specialist inom området för att kolla vilka odlingar som skulle göras för andra syndrom.

Lättad är jag men fortfarande väldigt orolig. Dock känner jag mig väl omhändertagen då sjukhuset kommer att göra allt och kolla allt för barnets skull. Jag ska bara fortsätta att vara gravid och försöka glädja mig över barnet, vilket är lättare sagt än gjort.

Jag har haft ett par jobbiga dagar nu på senaste. Blev förkyld med halsont - mår egentligen inte så värst dåligt och brukar ha bra smärtgräns för förkylningar i vanliga fall. Men det där jäkla "skrapet" i halsen gör att jag kräks för minsta lilla, kan inte ens svälja mitt eget saliv utan att hulka. Usch och fy låt det gå över snart!

Annars har min gulle-bulle krympt ihop nu senaste dagarna :'( Hoppas och tror det är spökveckorna som börjar med mindre svullna tarmar. Men ändå, lite orolig blir man. Någon som är/har varit med om samma (14+0 idag) ?

Tack för era lugnande ord evve88 och BowserSchnauzer 

Längtar så efter den riktiga bebismagen och att få känna de första sparkarna. Ska bli så mysigt! Jag ringde just och bokade Rul (ska göras hemma i Sverige under semestern) det får bli nästa milstolpe!

Har ni några roliga planer för sommaren förresten? 

Vi som vanligtvis bor i en speedad världsmetropol ska upp till Norrland en vecka för en lugn flugfiskesemester med ett par vänner. Sen blir det husvagn och camping någonstans i södra Sverige, färden får gå dit solen skiner.