IVF syskonförsök under 2015

Jag och min man försöker också att få syskon till vår son. Vi lyckades på vårt första IVF försök och fick en son 2008. Men vägen till syskon har inte gått lika "lätt". Nu har vi satt igång med vårt 7:e försök och hoppas så innerligt att vi ska lyckas. 

Spännande med 4 st blastocyster!! Det låter som om det ska gå bra :) Just nu har jag först nedreglerats och kört sprutor i knappt en vecka. På måndag blir det ultraljud, så vi får hoppas att det ser bra ut. Vi går på Nordic Ivf center i Malmö.

Blir det insättningen i naturlig cykel eller ska du få lite hormon hjälp?

Vi började med syskonförsöken 2010-2012 och nu haft ett uppehåll på 3 år! Behandlingarna tar så hårt på kroppen och psyket. Under en tid trodde jag att något var fel på mig, att jag var sjuk. Jag hade en snäll läkare som inte avfärda mig trots att han trodde att det var alla behandlingar som spökade. Han lät mig ta en massa prover och allt visade sig vara bra. Jag blev nästan förbannad för att ingenting var fel på mig. Hur kan man må så dåligt och inte vara sjuk? Jag kan säga att jag nästan gav upp men nu 3 år senare så vill jag kämpa igen!
Jag har kört hela racet vid 5 av 7 gånger. Vi två tillfällen blev det FET med blastocyster. Men tyvärr :(

Igår pratade jag med läkaren angående alla våra försök. Jag fick det tråkiga beskedet om att det tydligen finns par som lyckats på sin första Ivf men som sedan aldrig lyckas bli gravida fler ggr trots många behandlingar!! Jag blev så ledsen och rädd! Jag och min man är ju i denna situationen. Hur många av er har gjort många syskonförsök?

Enligt våran utredning så är det för få spermier och rörligheten är inte så bra. Inget har hittats på mig men vem vet.. Dem behandlingar som vi har gjort har vi alltid fått tillbaka ett toppen embryo men inget av embryona har blivit plus:(  Av alla embryon så var dessutom tre st blastocyster. Inget vill fästa :(                                           Vi fick vår son via ivf 2008 på vår allra fösta behandling. Vi kämpar nu med 7:e försöket och efter läkarbesöket fick jag mig en rejäl kalldusch. När läkarna till en början är så positiva, för att statistiken visar om har man lyckats med ivf förr så är chansen större att lyckas.
Vi får se vad embryologen säger på måndag, om det har blivit någon befruktning eller ej. Hur håller man hoppet uppe och hur blir man mer positiv?

Det måste ha varit fruktansvärt påfrestande att göra 9 återföringar! Så jag förstår verkligen din rädsla nu. Sedan är man ju alltid två om det här och ibland vill inte ens partner detsamma som en själv. Min man tyckte inte heller att vi skulle fortsätta försöka men han var så rädd för min skull. Att jag skulle bli ett vrak om vi nu inte lyckas. Vi är så oerhört tacksamma för vårt mirakel men vi kan inte sluta att hoppas. Pengabiten är inte rolig, frågan är om man fortsatt kämpa längre om man hade haft obegränsat med pengar?
Hur många hade ni i frysen (är det 9)? Och får ni lova att börja ny behandling om ni har kvar i frysen?