svärmor struntar i våra regler

En reflektion från barnets sida.. 

Jag var ett sånt barn som hela tiden i princip har levt med förbud och strikt matförhållning. Inget fel i det förstås jag fattar att det var bara för att ge mig en bra start i livet. Och att jag inte skulle bli bortskämd.  Min mamma lagade inte särskild mat utan jag fick äta det som serverades. Och sötsaker och fika bara på helger eller vid särskilda kalastillfällen. 

intentionen var ju bra men det gick käpprätt åt helsike för mig kan jag säga.  För i tonåren utvecklade jag ätstörningar och som har föjt med mig hela livet ända fram till där jag är idag i 40-års åldern. 

För som någon påpekade här ovanför så den obegripliga indragningen på sötsaker gjorde bara att jag tryckte i mig godis och sötsaker hos kompisar eller smygköpte efter skolan för veckopengen.  Likaså mat. Den mat jag inte fick äta hemma åt jag borta hos andra eller köpte för egna pengar.  

Det jag önskade att mina föräldrar gjorde var som flera här i tråden påpekar är att jag skulle vilja haft en sund inställning till mat och sötsaker.  Vilket jag inte har. Än idag som vuxen förstår jag inte kopplingen mellan sunda matvanor och osunda matvanor.  Förbud och tjat om att äta upp det som serveras har gjort mig fångad i min egen kropp och ätstörningar. 

Jag kommer så väl ihåg hur det var gnöl och tjafs kring skolavslutningar, jul osv när det gällde sötsaker, bullar och mat när det kom till släktingar och folk man besökte. 

Jag förstår så väl att ni vill ert barns bästa och så ska det vara och det är heller inget fel i att begränsa sockerintaget. Men tänk på HUR ni gör det.