svärmor struntar i våra regler
Hade din svärmor det knapert under sin uppväxt? Vill hon ge sitt barnbarn det hon inte kunde få? Jag kan känna igen trugandet från min farmor, som ibland tvingades tigga som barn (Sverige, 1900-tal).
Jag funderar på om ni kan lägga fram det som att farmor är en del av barnets vardag - och att det är något fint att det är så? Och att ni inte äter sötsaker på vardagarna, men att hon gärna får bjuda på helgerna. Kan ni skicka med er son ett mellanmål de dagar hon ska hämta? Frukt tex.
Vi fick dricka saft varje dag när jag var barn, men kakor och godis förekom i princip bara på helger och kalas - och något fika då och då. Förbudet släppte av sig själv någon gång i 12-13-årsåldern då de inte längre kunde ha koll på vad jag åt. Jag kände då inget behov av att köpa en massa onyttigt. Jag visste ju _varför_ de begränsat mängden godsaker.