svärmor struntar i våra regler

Håller med. Pojkens farmor kommer inte att finnas med i hela hans liv men minnet av en underbar farmor kommer han att bära med sig resten av livet. Nu för tiden har det blivit en sockerhets utan dess like och man beter sig som om man skulle servera barn rent heroin. Tänk bara på när vi var barn; vi drack saft och åt bullar, O'boy med mängder av socker i, skogsholmslimpa som är söt som fikabröd mm. Men vi rörde på oss mer, vi hade inga dataspel. Min farmor är ett av mina ljusaste barndomsminnen. Bjud farmor på tårta nästa gång och var tacksamma att hon finns för barnbarnet. Barn kan faktiskt skilja på föräldrarnas regler och mor-och farföräldrars regler.

Nu är ju inte jag någon ung fembarnsmamma utan en "gammal tant". Nåja, gammal och gammal...jag har i alla fall barnbarn och är 50+. Inget av mina barn är överviktiga, däremot hade de "valphull" i förpuberteten som sen smälte bort när kroppen blev längre och började utvecklas. Kort sagt - precis som alla andra däggdjur. Vi har aldrig haft nåt överdrivet sockerintag men heller aldrig varit restriktiva med det och haussat upp det till nåt hemskt. Yngsta dottern är idag vegan och lever så healthy så man häpnar.

Jag har mycket andra minnen av min farmor än godis. Farmor själv bar en riktig gottegris och hade alltid skålar med godis hemma. På den tiden satt man inte i soffan som barn gör idag framför TV och datorer, man lekte ute. Mest på farmors vedbodbacke och hanterade både yxa och kniv från tidig ålder. Jag tillhör generationen som cyklade utan hjälm, åkte utan bilbälte, ibland även längst bak i en combi fullknökad med ungar, åkte tåg i rökkupé med rökande förälder, var ensam hemma utan barnvakt, fick smaka alkohol vid fest när de vuxna drack. Jag är idag helnykterist och ickerökare. Man var inte så förbålt hysterisk med allt när jag var barn.

Jag tror #Kyrkby och jag hade enklare regler att följa som barn: Ät inte gul snö och slicka inte på lyktstolpar på vintern

Ser de mest hårresande förslag i den här tråden, allt ifrån att förbjuda farföräldrarna att träffa barnbarnet helt och hållet till att göra en orosanmälan till sociala myndigheter, allt för att man är oenig i sockerfrågan. Åtskilliga gånger hör man talas om olyckliga mor-och farföräldrar som inte får träffa sitt barnbarn för att föräldrarna använder barnen som känslomässig utpressning. Vår lokaltidning har till och med haft en hel reportageserie om mor/farföräldrar som inte får träffa sina barnbarn.

Och orosanmälan till soc, vilka jäkla stasifasoner! Soc är ingen skiljedomstol som ska agera domare i skitsaker. Det har blivit ett vanligt hot att det ska göras orosanmälan hit och dit så fort några är oeniga i en sakfråga. Här handlar det om något så harmlöst som socker. Jag tror anonym mamma har sin sons bästa för ögonen även om vi inte är eniga i sockerfrågan. Vad tror ni sonen far mest illa av, en mamma som vill ha regler eller en orosanmälan med allt vad det innebär med påföljande barnavårdsutredning? Skärp er! Jag tror säkert både föräldrarna och farmor kommer fram till en lösning.

Nu var det inte TS själv som sa att hon skulle förbjuda farmor att träffa sitt barnbarn utan något av de "eminenta" förslag som kom in på tråden. Jag tror inte TS tänker förbjuda farmor att träffa sonen, därtill är hon alldeles för medveten om vad farmor betyder för honom. Jag kritiserar inte TS, bara de korkade förslagen några kommer med.

Jag förstår dig, anonym, jag gillar inte heller de förtäckta hoten i tråden. Nu är mina barn vuxna mellan 20-32 år och normalviktiga, för att inte säga pinniga om flickorna i alla fall. Jag är övertygad om att du vill din sons bästa och tror det löser sig för er. Varma kramar.