FET/IVF 2015 Maj

Jag äter progynon. Var och kollade slemhinnan igår och fick tid för FET nästa tisdag, 19/5. Det blir mitt första försök

Jag har också FET på tisdag. Min första. Jag trodde att jag har känt mig lugn, men jag har fått en massa mardrömmar som nog säger nåt annat...

Är det nån som vet när testdagen brukar vara när man gör FET?

Jag gjorde också FET idag. Hon sa att jag får leva precis som vanligt och träna som vanligt. Däremot ska jag inte göra någon högintensiv träning. Dessutom sa hon att vi får ha samlag. Det är märkligt att alla får så olika direktiv.

När har du din testdag? Och vad är det för babyklister?

Jag är på ruvardag 2 nu. Jag går och känner efter hela tiden om något känns annorlunda. Ibland kan jag tycka att "jo, men visst spänner det lite i magen", men det är nog inbillning mer än något annat. Jag vet inte om det är bra eller dåligt eller om det helt enkelt är för tidigt för att jag ska känna något.

Igår (rd 1) var jag även till gymmet. Min läkare påstod ju att jag kunde gå och styrketräna direkt efter FET, men det vågade jag inte riktigt göra. Jag cyklade en timme istället. Jag mår ju bra av att träna och få röra lite på mig och då borde ju även min kropp må bra. Lite motion kan väl inte skada?

Något annat jag funderar över är om jag ska testa mig väldigt tidigt, när jag vet att jag inte kan plussa. Bara för att vänja mig vid att bara se ett streck på pinnen. Hur har ni andra gjort? Väntar ni till testdagen eller tjuvtestar ni?

Jag hade återföring i tisdags, så igår var rd1 för mig och det var då jag tränade lite lätt. Gjorde inget samma dag som återinföringen.

Jag går hos Fertilitetscentrum i Stockholm, så det är en privat klinik. Vad får dig att tro att den inte är privat?

@faith88: En stor kram till dig! Gör ju inte besvikelsen mindre...

@Gina43: En kram till dig med! Och tack för vad du skrev om sommaren. Jag känner mig väldigt nere idag och har på känn att det inte blir någon graviditet eftersom jag inte har några känningar överhuvudtaget. Det gör mig stressad, för om det inte blir något nu, måste jag ju vänta till hösten innan nästa försök. All denna väntan är ju fruktansvärd och tar på krafterna.

Okej, då förstår jag hur du tänker
Jag känner exakt samma sak. Jag har min testdag två dagar senare än du, och redan nu känns det olidligt jobbigt. Jag känner för att åka hem och få krypa ihop i min mans famn och stanna där, vill inte alls vara på jobbet och låtsas som ingenting.

Åh, jättestort grattis!! Vad glad jag blir för din skull! Kände du av något annat? Jag är på rd 3 nu och jag nojjar hela tiden över att jag inte känner något. När jag vaknade imorse tyckte jag att jag hade lite lite mensvärk, vilket gjorde mig så glad, men så fort jag klev upp så försvann den. Nu tror jag att det bara var inbillning.

[quote]
Blomster84 skrev 2015-05-21 12:51:11 följande:
Har du (och ni andra också för den delen) berättat något för kollegor/chefer på jobbet? Min chef och min kollega vet båda två att vi går igenom ivf. Tyvärr förstår min chef inte hur man kan vilja skaffa barn och min kollega är lika ointresserad hon med. Inte så mycket som ett "hur gick det med äggplocket?" Eller liknande. Suck! Hade en kund som klappade mig på magen och önskade grattis till tillskottet i onsdags. Var så svullen efter äggplocket att hon trodde jag var gravid. Tack för den... Usch vilken dag. 
[/quote]

Jag har berättat för en kollega. Hon har, precis som jag, pcos, och fick sin son genom IVF. Därför kändes det ganska naturligt att berätta för henne. Hon har låtit mig ställa en massa frågor och berättat om sina erfarenheter. Det har varit skönt.Jag har antingen sagt att jag är sjukt, när jag varit borta hela dagen (ÄP, FET), eller sagt att jag har haft tid hos naprapaten. Jag har ett bra jobb som låter mig jobba hemifrån vid behov.

Rd 4 och fortfarande inga symptom. Det känns ganska kört, även om jag försöker vara positiv.

Fick dessutom reda på att min svägerska ska få barn. Hon har precis träffat en kille och de blev genast med barn, helt oplanerat. Jag vill vara glad för deras skull, men jag kan inte vara det. Det är så fruktansvärt orättvist att de som inte ens planerar att skaffa barn blir gravida, medan vi som inte önskar något hellre, kämpar i flera år.

Jag har pcos, fast utan de vanliga symptomen då jag snarare är underviktig. Därför tog det lång tid innan jag väl fick hjälp, för de flesta gynekologer jag träffade sa bara åt mig att gå upp i vikt, då skulle jag få igång min mens. Jag försökte förklara att jag redan försökt, men att det inte hjälpt. Tillslut var det en gynekolog som gav mig diagnosen pcos.

Är det någon som vet ifall jag kommer att få någon blödning ifall det visar sig att FET inte har lyckats? Jag har ju som sagt ingen menstruation i vanliga fall.

Jag kunde inte hålla mig från att testa imorse (rd 6). Vid en första anblick så trodde jag inte att det blivit nåt, men när jag tittade riktigt noga i ljuset så var det nåt där. Extremt svagt streck. Om testet hade varit negativt så hade det väl inte synts nåt alls, hur noga jag än undersöker stickan?

Det är exakt det jag är lite rädd för också.

Jag läste detta på testlagrets hemsida:

"Ibland kan det hända att man kan se en väldigt svag grå/vit linje på samma plats som testlinjen ska synas när man är gravid. Detta beror på att den yta där testlinjen ska finnas innehåller biokemiska ämnen som ibland kan synas eftersom resten av testet fått en annan bakgrundfärg av den uppsugna urinen. Vid positivt testresultat på graviditetstest ska testlinjen klart och tydligt visa en färgad nyans, ofta i samma färgnyans som kontrollinjen."

Det var det jag misstänkte, så jag får ge mig till tåls några dagar till.

Coocoo, jag håller tummarna för dig!

Men vi är bara på RD6 än så länge. Än finns det hopp! Men ja, jag blev också nedslagen av att läsa det.

Jag har berättat för en kompis och för min mamma, men jag vill inte berätta det för några andra. Som någon annan här sa, så vill jag att allt annat ska vara så normalt som möjligt. Och eftersom många har dålig koll på IVF, så vill jag inte att folk ska börja undra varför vi aldrig får något barn. Vi här vet ju att det kan ta jättelång tid, men jag undrar om "andra människor" vet det. Jag är rädd för att folk ska börja fråga varför det aldrig händer något och det skulle nog göra mig stressad.

Jag tjuvtestade igen imorse på RD 8. Strecket är fortfarande väldigt, väldigt svagt, men jag kan ju se att det är rosa i alla fall. Jag vet inte om jag ska våga hoppas.

Det är vår första runda.

Tack alla, vad gulliga ni är som håller tummarna för mig. Det betyder verkligen jättemycket

Grattis, Coocoo!!!

Så här såg det ut imorse. Strecket har bara blivit marginellt starkare. Borde det inte bli starkare för varje dag? Usch, jag är verkligen jättenojjig och tror att jag kanske har fått en dålig leverans av teststickor. Eller kan det ta lång tid innan strecket blir starkare?

Jag håller tummarna för alla ruvare!

Fy, vad trist! Livet är verkligen inte rättvist.

Jag testade igår med cb och det blev ett solklart plus. Men jag vågar ändå inte riktigt glädjas åt det. Jag har ju PCO och tydligen är risken större för mf då. Jag får ta en dag i taget och jag försöker med all min viljekraft förmå mitt lilla (eller lille?) embryo att stanna kvar.

Åh, så mysigt! Jag har också läst att katter brukar komma och lägga sig på magen. Jag ska hem till mina föräldrar i helgen, som har två katter. Jag undrar om de kommer att märka något. Ska bli spännande att se!

Jag fick en blödning igår och fick panik. Helt säker på att jag fått missfall. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och kvinnan sa först att det finns inget att göra just nu, utan att jag skulle avvakta till måndag och ringa till gynekologen då istället. Jag började storgråta och förklarade min situation och hur jag kämpat för att komma hit. Då blev kvinnan genast mer hjälpsam, berättade att hennes dotter genomgått flera IVF-behandlingar och ringde till akuten och frågade om jag kunde komma in. Det gick bra, så sagt och gjort åkte vi in och efter några timmar kunde jag gå träffa en gynekolog. Hon gjorde VUL och kunde se att gulhinnesäcken är kvar, men såg inget embryo. Men hon sa att det är för tidigt (jag är i v5+2) att se nåt.

Nu har blödningen slutat och jag vet att gulhinnesäcken är kvar. Kan jag slappna av lite nu? Nån med erfarenhet?