Det är inte synd om er bonusföräldrar

themindunleashed.org/2014/07/8-ways-protect-emotional-manipulation.html

Jag är uppväxt med både styvfar och styvmor. Min styvmor träffade pappa när jag var åtta år gammal. Redan från början fick jag starka vibbar av osäkerhet som strålade från henne. Riktade taggarna utåt på de mest subtila grunder och där stod jag förstod verkligen ingenting. Hennes specialitet var att tissla och tassla, viska saker till pappa. Hon ville vinna ett krig som inte existerade. Men att hon var en osäker person var inget jag i den åldern någonsin kunde drömma om! Vuxna människor var goda hjältar med stor pondus i mina ögon. Trodde inte i första taget att hon såg mig som ett hot. En mycket manipulativ kvinna. Ändrade konstant sina värderingar så jag visste varken in eller ut på mig själv. Kunde slänga ut kommentarer jag än idag möter med öppen mun. Ett exempel; jag hade färgat håret svart hos mamma, kommer hem till pappa superglad och vill visa upp min nya frisyr. Hon flikar in -Haha du ser ut som en häxa!. Sen lägger hon sig somvanligt i exakt alla konversationer mellan mamma och pappa. Kom sällan med några direkta åsikter. Nej hon gillade att först analysera så hon kunde vrida om pappas ideer och åsikter efteråt vid middagsbordet. Detta är en så fruktansvärt liten bråkdel av hur hon gjort mig kluven inuti.
Detta ledde snabbt till att mitt självförtroende var i den djupaste botten. Vid elva års ålder kände jag ingen glädje alls. Psykiatrin fick bli mitt pendlande hem i fem års tid  med självmordsbesök som bytte av varandra. De ansåg att jag var lat och uppmärksamhetssökande. Jag nekade detta då, men när jag tänker efter så var det nog uppmärksamhet jag troligtvis ville ha. Ville veta om jag var älskad. Är det så fel?
Idag mår jag bra, med lilla undantaget att hon ofta skräms i mina drömmar. Det är överkomligt ändå  Idag är pappas och min relation gravt svag. Han ringer aldrig längre och jag blir inte inkluderad i något mer än födelsedagar och jul. Han säger att han måste stå på samma sida som sin fru, and thats it. Han har inte någon kontakt med sina vänner sedan många år tillbaka, han har gått ner i vikt  och han har liksom blivit ihålig inuti. 

Förtryck och fängelsehåla. Förslag på hur jag ska bemöta pappa på rätt sätt?