Det är inte synd om er bonusföräldrar

Ja, jag tar mig rätten att tolka sådant jag hör eller läser - vad menar du annars att man ska göra med information man får? Jag tolkar den precis som du gör, inget konstigt med det.

Det är för mig stor skillnad på att be om råd och att bara klaga, och det har inget att göra om personen är bonusförälder eller biologisk förälder - jag tycker inte det är okej att klaga på sina barn alls. Däremot är det bra om man ber om råd från andra när man själv hamnat i en situation som man inser att man inte har verktyg för att hantera, vilken slags förälder man än är.

Du får gärna förtydliga hur du uppfattar att jag behandlar bonusföräldrar sämre än andra människor, för det är nämligen inte sant.

Den sista meningen du skrev är precis det som får mig att må dåligt och bli arg också, speciellt när det riktas mot barn.

Självklart är det fel på den biologiska föräldern som inte tar sitt ansvar som förälder genom att välja en partner som inte är beredd att släppa in barnet i familjen. Men nu är jag ute efter att diskutera bonusföräldrarnas roll och ansvar för även om det är de biologiska föräldrarnas ansvar i första hand att ta hand om barnet så har även bonusföräldrarna ansvar för sitt handlande. Det är lite som i fall där ett barn far illa t.ex. fysisk misshandel av den ena föräldern och den andra föräldern möjliggör misshandeln genom att se åt andra hållet, plåstra om såren utan att anmäla och låtsas som dom inte har något ansvar.

Jag har läst många inlägg där bonusföräldrar skrivit att de avsäger sig allt ansvar för sin partners barn och då vill jag bara säga till er att ni lever i en fantasivärld för att vara vuxen i ett hushåll där det finns barn innebär alltid ett visst ansvar.

och vissa skriver här att man måste få klaga och få ur sig sin frustration även som bonusförälder och det håller jag helt och hållet med om MEN det handlar om HUR man gör det och VAD man vill ha hjälp med. Om man ställer frågor som visar att man faktiskt har barnets mående i åtanke också och inte bara är ute efter hur man själv ska må bra, hur man själv ska STÅ UT med ungen som vissa skriver så ser jag inget fel i det.

när biologiska föräldrar skriver och beklagar sig och ber om hjälp så finns det 99 gånger av 100 alltid även ett uttryck av kärlek och välvilja mot barnet. Det är Det som saknas när de menade bonusföräldrarna skriver, de verkar inte bry sig ett dugg om hur Barnet mår, de ser bara barnet som ett problem som dom vill bli av med.

Jag har läst trådar där bonusföräldrar klagar MEN också ställer frågor där de undrar hur de ska förbättra relationen och även har intresse av att barnet ska må bra, min ts är INTE riktad till dom.

Min tråd är riktad till dom som lever i en fantasivärld där dom intalar sig själva att dom inte har något som helst ansvar för barnen, dom som inte bryr sig om hur Barnet har det, dom som bara tänker på sig själva och helst skulle sett att barnet försvann och bodde någon annan stans. Dom som bara klagar och tycker synd om sig själva utan att vilja göra något åt det annat än att försöka få barnet till att flytta.

Det är väl det normala. Precis som jag inte kommer ta huvudansvaret den dagen mina svärföräldrar inte klarar sig.