jag födde den 19 mars 2015 en liten flicka. vadvi inte visste då var att hon inte skulle få leva.
Nu bloggar jag om mitt liv. Om sorgen, smärtan men också glädjen och stoltheten.
om mitt liv och vägen tillbaka till någon sorts stabilitet
bloggar du? då vill jag gärna läsa.
Ettbarnihimlen.bloggplatsen.se
Vilka underbara flickor. Det är så orättvist att ni inte fick behålla lilla Meya annat än i era hjärtan och minne.
Tack för en omtanke. Nu är hon begravd. Vår lilla skatt.
Vi bär henne alltid inom oss men den dagen hennes grav kommer skänka mig ro är långt borta. Just nu vill Jah bara lägga mig på knä och gräva upp min lilla tjej, det gör ont att hon ligger där!
Förstår det. De viktiga är att du o din man/sambo har en plats att gå till när ni känner för det.