Får jag vara med. Är gravid i v 5+6 idag. Plussade för två veckor sedan. Fick ett MA i v. 13 i maj och sen ett tidigt MF i v 6 i juli. Jag är så rädd denna gången för att det inte ska gå bra.
Vad gör man av denna oro. Jag vill bara att tiden ska gå snabbt nu.
Jag ska få ett tidigt UL iaf då jag inte fick mens sedan senaste missfallet. Alltid något. Vet dock inte när det blir. Ska ringa Bm på måndag då kanske jag får någon klarhet. Jag försöker ta en dag i taget, men det är svårt. Nästan bättre på vardagarna då hinner man inte fundera så mkt.
Så jobbigt med blödningar. förstår att du blir orolig då .
Pratade med min ordinarie BM idag och jag får inget ultraljud. Tycker det är så otroligt dåligt och jag blir så ledsen. Har gråtit till och från i flera timmar.
Har varit på RUL nu och allt såg bra ut. Det verkar som att vi väntar en liten flicka 
Konstigt att det är så olika med att vissa får göra tidiga ultraljud och andra inte... Jag tror att det är så att barnmorskor inte får göra ultraljud förrän v 10, innan dess måste det vara en läkare, alla MVC kanske inte har läkare där så ofta?
Så roligt att tråden är aktiv och det gått så bra för nästan alla 
själv går jag in i v.21 på tisdag. Lillebror i magen sparkar varje dag. Moderkakan var i framvägg precis som sist så därför kände jag inget förrän lite senare. Har eran oro minskat? Det har min, jag oroar mig lite grann än mest för att barnet ska vilja ut för tidigt o liknande men inte alls som förut, känner mig ganska lugn efter rul o efter att jag känner honom varje dag o det är såå skönt.
konstig nojja. 
Va på rul igår och allt såg ut som de skulle och det är en lillebror i magen :)
Jag känner mig liiiite lugnare. Dock livrädd för blödningar och vissa dagar när hon är lugnare än vanligt. Då blir jag jätteorolig :( går in i vecka 24 imorgon :)
Känner också att oron är en annan slags oro än innan, är just nu orolig över det här med ledighet från jobbet. Jobbar inom hemtjänsten med tunga lyft och har redan nu börja känna av rygg och fogar :( är livrädd att behöva jobba länge för att graviditetspenning eller sjukskrivning inte ska gå igenom. Börjar tyvärr känna mig rätt nere pga alla tankar jag har. Hakar upp mig på vikten (gått upp över 6 kg) ledighet från jobb och hur det ska bli när bebisen kommer, främst hur mina pojkar ska reagera.. Jag känner bebisen tydligt varje dag, min man kände en spark på magen för nån vecka sen också :) Sorry för mitt tråkiga inlägg men skönt att skriva av sig till andra gravida!