Inlägg från: Eva Elisabeth |Visa alla inlägg
  • Eva Elisabeth

    Chockad mor!

    Fjäril kär skrev 2015-05-22 22:00:51 följande:
    fast det dilemmat står man ju inför om man fått missfall eller helt enkelt inte kunnat få fler barn... 

    det är inte enbart förunnat dom som gör abort...  
    Det är det väl inte, om barnet redan var på väg men man SJÄLV valde att ta bort det? Går inte att jämföra alls.
  • Eva Elisabeth
    Anonym (Jessi) skrev 2015-05-23 13:48:12 följande:
    Mannen kanske inte känner att han vill, nej, men han var ändå med vid tillverkningen. Jag tycker att du ska berätta för honom vad du känner åter igen. Abort är en nödlösning, enligt mig, och du är långt gången. Du har redan en liten person där inne.

    Det blir lite konstigt tycker jag om din man skulle vända emot dig om du "väljer" att behålla. Det låter ju som att man resonerar kring om man ska välja att använda preventivmedel eller inte. Nu är barnet i magen, det är en annan sak.
    Anonym (Johannes) skrev 2015-05-22 14:55:00 följande:
    Om han inte vill och du ändå väljer att behålla så får du ju då helt enkelt finna dig i konsekvenserna av det valet. Att vara den som drar tyngsta lasset när båda ändå vill är något helt annat än att dra ännu tyngre lass med en motvillig partner som kanske också visar missnöje och inte hjälper till - ja det blir onekligen inte samma sak...

    Att han älskar alla barn är ju inte samma sak som att ta ansvaret eller ens VILJA ta ansvar.

    Visserligen är beslutet endast ditt, men kör du över honom blir det oundvikligen konsekvenser.

    Och jo.. Man kan ångra även födda barn.. Inte personen som sådant utan tidpunkten, tillfället, partnern, omständigheter osv. Även det kan vara en lika tung ångest som en abort.

    En mogen man anstränger sig till sitt yttersta. Allt blir inte som man vill och planerar i livet.

    Härefter har du rätt i att TS får ta konsekvenserna. Men det är då konsekvenserna av mannens beteende, inte konsekvenserna av att hon skulle "välja" att behålla. Hon är redan gravid, och det är inte samma sak som att man väljer att skaffa barn eller inte.

    Ett omoget beteende bär mannen ansvar för. Det är inte TS fel i sådant fall.
    Jomen där håller jag med. Premisserna när barnet redan finns i magen är HELT annorlunda, än när ett par diskuterar rent hypotetiskt om de ska skaffa barn eller inte. 

    Jag anser att det krävs oerhört mycket mer negativt i situationen för att ta bort ett foster som redan finns, jämfört med att fatta beslutet att det är bäst att inte skaffa  barn (när inget foster finns ännu).
  • Eva Elisabeth
    Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-24 07:28:17 följande:

    Ser att det pratas lite om vår ekonomi.. kan väl säga att vi tillhör medelklassen när det gäller pengar. Vi har så att vi klarar oss och jag är helt säker på att vi skulle kunna ha mer pengar över om vi skötte ekonomin bättre. Båda mina barn har t.ex sparkonton som dom får pengar på varje månad, dom får nya kläder varje månad och andra roliga prylar som dom bör ha. Allt så VÄLDIGT bortskämda ungar! Nu kommer det säkert börja diskuteras om detta men den äldsta vet iaf vart gränserna går. Han är otroligt utvecklad för art vara 19 mån.

    Sedan så jobbar min sambo och får såklart lön! Dock tar hans chef för mycket skatt vilket kan ses positivt, men om det skulle ordna sig att chefen INTE gör det så skulle vi få ut betydligt mycket mer i ekonomin.. men som jag skriver här uppe så klarar vi oss på det vi har och som ni kan läsa är våra barn bortskämda.


    Jamen då har ni ju möjlighet att dra in lite på sådant som är onödigt, och i stället köpa TID för de pengarna. Antingen att någon av er eller båda går ner i arbetstid, eller att ni köper in tjänster som städhjälp, barnvakt o.s.v...

    Angående dagis som du skrev om förut, då fick du något svar att det var omoraliskt att sätta barnen på dagis när du var fl. Bry dig inte om det! Ta all hjälp du kan, om det är DET som är skillnaden mellan att orka tre barn och inte orka. Det behöver ju bara bli en begränsad tid. Annars finns det kanske någon dagmamma på er ort - de är oftast bättre för de allra minsta barnen.
  • Eva Elisabeth
    Anonym (Johannes) skrev 2015-05-24 15:56:38 följande:
    varför skulle moderns vilja vara mest rationell i detta läge då? Gravidhormoner kan få vem som helst att tänka ologiskt och tänka mer känslomässigt än förnuftigt. 
    Varför är det mest förnuftigt att behålla ett barn mot någons vilja?  Där dessutom ts riskerar att ta konsekvensen av ett förhållande i kris och kanske än värre en separation.  Är det verkligen för barnets bästa? 

    Visst kan man tvista i absurdum om rätt och fel i en fråga om abort. Men jag personligen tycker det är mer logiskt att tänka utanför ramarna och verkligen se verkligheten som den är oavsett utgången av beslutet. 
    Fast TS lever ju redan i familj med barnets pappa. Tre barn i stället för två kan inte göra en sådan omfattande skillnad för den här mannens liv. Det är inte som om TS hade lurat en 17-årig pojke att göra henne med barn...
  • Eva Elisabeth
    Anonym (Mamma och förskollärare) skrev 2015-05-24 22:40:21 följande:
    Omoraliskt skrev jag inte. Men hon vill sätta den äldsta på 40 timmar!! Och låta 1 åringen börja. Varför ska förskolan ta hand om barnen när de är så små och hon är hemma. Det är min åsikt att det är galet.
    Jo det ÄR galet - i normalfallet. Men jag tycker att du som förskolepersonal ska vara försiktig med att döma ENSKILDA som gör så, för du vet inte vad som ligger bakom. (Hoppas att du inte gör det i jobbet menar jag.) Och om en familj har fått fler timmar än normalt beviljat av s.k. sociala skäl, så kan du vara rätt säker på att de behöver det. För det är svårt att få idag med sparniten i kommunerna överallt. Orsaken ska du inte spekulera i, ditt jobb är att sköta barnen efter bästa förmåga när de är hos dig.

    I så fall dömer jag de föräldrapar som har två hyfsade löner, och mycket väl skulle kunna ha mamman hemma några år - i alla fall på deltid - eller gå ned i arbetstid båda två. Men ändå väljer att ha 1-3-åringar på dagis 40-50 timmar och mer i veckan, för att karriären eller husköpet är viktigare.
  • Eva Elisabeth
    Ego Lovers skrev 2015-05-25 10:02:49 följande:
    Men det vet ju att barn till föräldralediga inte har rätt till 40h/vecka. Det borde ju du veta om du nu arbetar på förskola. Sedan ska du som förskollärare enbart följa ert uppdrag i förskolan och följa skollagen och inte sitta och lufta dina egna värderingar i vad föräldrarna bör och inte bör göra. Ditt jobb är att ta hand om barnen medan föräldrarna förvärvsarbetar, studerar, söker arbete, är hemma med yngre syskon eller är sjuk.
    Det går att få fler timmar av s.k. "sociala skäl". Man vänder sig då till socialtjänsten och förklarar sina skäl, och de gör en liten utredning. Ibland kan det också vara så att familjen har blivit anmäld till soc, och att soc har bestämt att barnen ska vara mera på dagis, för att hemmiljön är torftig eller att föräldrarna inte orkar med annars. Alternativet kan vara LVU.

    Annars har du rätt i allt du skriver här!
  • Eva Elisabeth
    Ego Lovers skrev 2015-05-25 22:34:41 följande:
    Jag är inte dum och nej man behöver intesocialtjänstens godkännande. Räcker man är sjukpensionär eller barnet har extra behov av att vara på förskolan enligt BVC/BVC psykologen eller läkare så har kommunen skyldighet att ge barnet mer tid. Oftast 30h/vecka.
    Jag hade för mig att det även i de fallen går genom soc. Men OK - det är kommunen som bestämmer detta i alla fall.
  • Eva Elisabeth
    Ego Lovers skrev 2015-05-25 22:39:01 följande:
    Och din arbetsmiljö får DU ta med din närmsta rektor. Den ska inte föräldrarna behöva höra på och bli nedkylda att de inte vill vara med sina barn. Ta det med din rektor eller för och grundskolenämnden. I annat fall prata med föräldrarna om situationen på förskolorna idag. Att er arbetsbörda är för tung. Bli barnen röst! Förmedla barnens vardag till föräldrarna och be dom påverka politikerna. Men så länge ni skyller på föräldrarna att de inte vill vara med sina barn kommer ni aldrig få till en förändring. Förändringen kommer när du blir lojal gentemot barnen och gör deras röst hörda när deras föräldrar inte är med.
    Dessutom blir det inte bättre på förskollärarens dagis för att vissa föräldrar minskar ner sina barns timantal. Då blir de timmarna bara lediga att ge till någon annan familj i stället. Precis som du säger så är det politikerna man måste influera, för det behövs ju mer pengar för att dela upp barngrupper och anställa mer personal.
  • Eva Elisabeth
    Anonym (Mamma och förskollärare) skrev 2015-05-25 21:41:43 följande:
    Ts skriver inget om att se har andra problem utöver att hon vill ha ett barn till men inte pappan. Så jag får utgå från det här. Vi har många som har fått utökad tid, dock inte av någon speciell anledning. Där jag jobbar är det väldigt lätt att få det. Jag skulle aldrig låta det påverka mig i jobbet med barnen oavsett vad jag tycker privat. Däremot tycker jag själv det är hemskt med dagens stora barngrupper och jag önskar att vi hade mer tid för varje enskilt barn. Men det är alltid en ekonomisk fråga så de bara trycker in barn. Det är inte lätt för barnen!
    Jag tror i och för sig inte förskolan alltid får veta om det finns någon särskild anledning eller inte. Enhetschefen/föreståndaren kanske vet, men det finns sällan någon anledning att hon ska informera personalen.
  • Eva Elisabeth
    Anonym (Mamma och förskollärare) skrev 2015-05-26 20:13:21 följande:
    Jo vi vet för det är oss de diskuterar med. Förskolechefen har inget med det att göra.
    Så ni får veta om föräldrarna t.ex. är deprimerade, eller ligger i skilsmässa, eller är under utredning hos socialtjänsten, eller har en lätt utvecklingsstörning, eller har varit med om ett dödsfall i familjen nyligen..? Det låter inte helt rättssäkert, faktiskt, eftersom förskolepersonal inte har samma tystnadsplikt som vårdpersonal och socialsekreterare har. (Och långt ifrån den som präster har.)
  • Eva Elisabeth
    Ego Lovers skrev 2015-05-26 20:37:11 följande:
    Jo de har exakt samma tystnadsplikt!
    Jag råkar vara insatt i det här, och NEJ. En förskollärare eller lärare kan INTE bli åtalad för brott mot sekretessen. Det kan däremot en läkare, sjuksköterska, barnmorska eller socialsekreterare. Och en präst blir fråntagen sitt ämbete rakt av.

    Om du menar att jag har fel, så måste du länka till något rättsfall! (Sedan är det en annan sak att det föreligger en MORALISK skyldighet för dagis- och skolpersonal att inte gå med skvaller på byn.)
  • Eva Elisabeth
    Anonym (Mamma och förskollärare) skrev 2015-05-26 21:57:44 följande:
    Ja det är jag. Inte mitt fel att du inte förstår förskollärares arbete.
    Eva Elisabeth skrev 2015-05-26 20:21:02 följande:

    Så ni får veta om föräldrarna t.ex. är deprimerade, eller ligger i skilsmässa, eller är under utredning hos socialtjänsten, eller har en lätt utvecklingsstörning, eller har varit med om ett dödsfall i familjen nyligen..? Det låter inte helt rättssäkert, faktiskt, eftersom förskolepersonal inte har samma tystnadsplikt som vårdpersonal och socialsekreterare har. (Och långt ifrån den som präster har.)


    Självklart har vi tystnadsplikt. Det är ett av de första papperna jag har fått skriva på. Föräldrar får självklart välja själv om de vill berätta att de till exempel ligger i skilsmässa. Socialen kontaktar oftast förskolan om de är under utredning hos socialen. Vi måste diarieföra allt och spara det, socialen kan kontakta oss även om familjen inte längre har barnen hos oss.
    Ja det vet jag väl att socialen kan kontakta er, och fråga ut er om vad NI ser av familjen, från ERT perspektiv. Men de berättar inte ALLT ANNAT de vet om föräldrarna för er för det.

    Ja ni får skriva på en sekretessförbindelse, och om ni bryter mot den kan ni förlora jobbet. Men ni kan inte bli åtalade, vilket vårdpersonal och präster kan. Och präster blir som sagt fråntagna hela sitt prästämbete, d.v.s. de kan aldrig arbeta som präster mer och får inte kalla sig präster mer.
    I håret han grep de tredska, på avgrundens rand, och mot deras vilja gav dem, ett fädernesland
Svar på tråden Chockad mor!