Chockad mor!

Okej... Jag har till 99 % valt att behålla barnet... Sambon vill INTE ha barn igen och definitivt inte såhär tätt..Har lagt upp orden att han inte behöver bry sig ett skit om detta!! Och inte heller hans släkt och varken min. Jag har INTE mage eller psyke till att göra en abort. När jag sa detta såg han väldigt chockad ut och säger "aha....... okej......"
Folk får helt enkelt tycka jag är dum i huvudet eller allmänt modig... I dont care!

Kanske jag låter mina graviditets hormoner tala nu men jag kan klara detta!! JAg är beredd att tappa tålamodet för en kort stund, för att sedan ta mig upp och sätta mig i sadeln igen..

Hon är gravid. Har du uppfattat det? Ganska långt gången.

Det är pappan som borde ta sitt förnuft till fånga här. Och du.

Får hoppas att pappan mognar under graviditetens gång.

Och det rationella är att ha ihjäl sin avkomma om pappan inte vill ha barn?

Jo, vi vet att dom bor i Sverige. Sannolikt iaf. Det säger en hel del om deras ekonomiska situation samt möjlighet till skolgång mm för barnen.

Pappan jobbar hela dagarna, skrev TS. Vi får hoppas att han har lön.

Ska man verkligen prata om vad som är rationellt är väl det mest rationella att behålla ett barn som redan finns till, i synnerhet om man ändå har haft tankar om att skaffa ett syskon till. Kan inte tänka mig något mer rationellt än att göra undan småbarnsåren så fort som möjligt, och därefter skolan dessutom, istället för att sträcka ut hela den perioden av livet över ett större antal år.

Det påstod jag inte. Jag ifrågasatte att pappans vilja är rationell i motsats till mammans. Med graviditeter förhåller det sig ju så att man inte kan halvabortera utan om föräldrarna är oense så blir det någons vilja som får stryka på foten.

Om TS gör abort mot sin vilja så räddas inte relationen. Han kommer att påminna henne om att det är han som är anledningen till att hon gjorde abort. Abort eller ej löser inte något relationsproblem.

Jag skrev ju att relationsproblem inte löses, abort eller ej. Risken att relationen havererar är överhängande vilket som. Personligen, tror jag dock att risken än betydligt mindre i och med att TS behåller barnet eftersom de har två barn sedan innan. Talar jag för mig själv, så hade jag aldrig haft ihjäl min avkomma för att maken inte vill ha fler barn. Hade han ställt ett sådant krav för en fortsatt relation så hade vi separerat, definitivt.

Va?

Jag har konsekvent hävdat att det inte går att halvabortera och följaktligen måste någons vilja stryka på foten oavsett vad man väljer. Jag ifrågasätter dock att pappans vilja skulle vara mer rationell än mammans. Därtill ifrågasätter jag att abort mot hennes vilja skulle rädda relationen som enligt somliga skulle förstöras av att de får ett till barn. Relationen skulle minst lika gärna förstöras av att hon gör abort. Vad menar du är inkonsekvent med detta?

Och din arbetsmiljö får DU ta med din närmsta rektor. Den ska inte föräldrarna behöva höra på och bli nedkylda att de inte vill vara med sina barn. Ta det med din rektor eller för och grundskolenämnden. I annat fall prata med föräldrarna om situationen på förskolorna idag. Att er arbetsbörda är för tung. Bli barnen röst! Förmedla barnens vardag till föräldrarna och be dom påverka politikerna. Men så länge ni skyller på föräldrarna att de inte vill vara med sina barn kommer ni aldrig få till en förändring. Förändringen kommer när du blir lojal gentemot barnen och gör deras röst hörda när deras föräldrar inte är med.

Jag har fem barn varav de fyra första är födda inom loppet av 6 år. Det fungerade utmärkt. Den femte är en sladdis med ett hopp på tio år. Men mellan trean och fyran har jag fjorton månader. Att ha tre blöjbarn samtidigt var inte mycket jobbigare än att ha en som jag har nu. Man är så uppe i det tycker jag. Vi hade tänkt skaffa två sladdisar tätt men nu blir det inte så. Var dock en tvillinggraviditet till vår stora lycka men tyvärr miste vi ena barnet, den andra föddes i v 32 och förlossningen slutade med fem timmars operation där man tvingades ta bort livmodern för att rädda mitt liv.

beslutet hur du ska göra är ditt eget, vill mest påpeka att det kan fungera alldeles utmärkt med flera barn tätt. Lycka till hur du än väljer att göra.

Jobbar man med barn får man banne me vara barnens röst och berätta för föräldrarna när föräldrarna inte kan vara med sina barn utan lämnar dom till förskolan hur det är på förskolan. Föräldrarna kan omöjligt vara på två ställen samtidigt. Och vill man då ha en förändring på sitt arbete är det väl bra att berätta för föräldrarna att tyvärr fick vi ställa in skogspromenaden pga att vi var en kort och vi fick inte ta in vikarie. Idag kissade xxxx på sig för ingen han hjälpa honom vid toan för vi får inte sätta in vikarie. Då har föräldrarna möjlighet att ryta ifrån hos rektorn att sätta in vikarie, resurs eller mer personal om så behövs. För barnens skull men även för den befintliga personalens skull.

Hur ska jag kunna veta att fröken Anna inte har kunnat hjälpa min son Kalle idag för att de har personalbrist så Kalle kissade på sig hela två gånger för han inte fick upp knappen på byxorna för ingen kunde hjälpa honom för Lena var upptagna med Rut som bajsat i blöjan och Eva hade de andra barnen på vilan tex. Det kan inte förskollärarna berätta öppet på ett forum eller anse att barnen får skylla sig själva för mamma är ju inte med.

Det argumentet har jag inte framfört alls. Medicinskt så kan man dock inte tvinga någon till ingrepp i sin egen kropp. Jag ifrågasätter att pappans vilja är mer rationell än mammans och att relationen räddas av att hon gör abort.

Ja men att det skulle bli en komplicerad förlossning vet man ju inte innan. Risken att dö i barnsäng är väldigt liten. Så sett i relation till att exvis dö i annan sjukdom eller olycka torde vara större.

Däremot sa läkaren som förlöste och sedan opererade mig att hade man klarat behålla livmodern så hade det varit en känd risk för kommande graviditet och därmed hade de bestämt avrått för det. Och jag var alldeles för nära döden den här gången för att våga chansa på ett barn till om jag hade kunnat.

Hur menar du?

Är det att utnyttja situationen att låta bli att ha ihjäl sin avkomma?

Men det har han ju fått. Han har ju sagt att han inte vill ha fler barn.

Ja?

Förändrar det något?

Du tyckte att han skulle få komma till tals och det har han fått. För du menar väl inte att "komma till tals" betyder "få sin vilja igenom" ?