Anonym (Jessi)

Äldre 23 May 13:48

155 svar

Chockad mor!

Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-22 13:13:52 följande:

Kan inget annat än att hålla med! Jag älskar mina barn mer än något annat och som jag skriver. Dom är otroligt snälla eller ja den minsta är ju bara 4 månader som sagt. Men den äldsta är så himla duktig och snäll. Hjälper gärna till att städa och går fint i affären. Visst ibland får han fnatt och springer runt som en dåre men han har aldrig ner något eller har sönder nått.
Detta är en av många anledningarna till att jag också tror att jag skulle klara av ett barn till. Jag förstår också det jobbiga i det hela men som du skriver det roliga väger upp det jobbiga.

Jag får helt enkelt se vad sambon vill och så. Men som jag också skrev jag vill nog behålla barnet, men om han inte vill, vad bör man göra då?

Mannen kanske inte känner att han vill, nej, men han var ändå med vid tillverkningen. Jag tycker att du ska berätta för honom vad du känner åter igen. Abort är en nödlösning, enligt mig, och du är långt gången. Du har redan en liten person där inne.

Det blir lite konstigt tycker jag om din man skulle vända emot dig om du "väljer" att behålla. Det låter ju som att man resonerar kring om man ska välja att använda preventivmedel eller inte. Nu är barnet i magen, det är en annan sak.

Anonym (Johannes) skrev 2015-05-22 14:55:00 följande:

Om han inte vill och du ändå väljer att behålla så får du ju då helt enkelt finna dig i konsekvenserna av det valet. Att vara den som drar tyngsta lasset när båda ändå vill är något helt annat än att dra ännu tyngre lass med en motvillig partner som kanske också visar missnöje och inte hjälper till - ja det blir onekligen inte samma sak...

Att han älskar alla barn är ju inte samma sak som att ta ansvaret eller ens VILJA ta ansvar.

Visserligen är beslutet endast ditt, men kör du över honom blir det oundvikligen konsekvenser.

Och jo.. Man kan ångra även födda barn.. Inte personen som sådant utan tidpunkten, tillfället, partnern, omständigheter osv. Även det kan vara en lika tung ångest som en abort.

En mogen man anstränger sig till sitt yttersta. Allt blir inte som man vill och planerar i livet.

Härefter har du rätt i att TS får ta konsekvenserna. Men det är då konsekvenserna av mannens beteende, inte konsekvenserna av att hon skulle "välja" att behålla. Hon är redan gravid, och det är inte samma sak som att man väljer att skaffa barn eller inte.

Ett omoget beteende bär mannen ansvar för. Det är inte TS fel i sådant fall.

Anonym (Jessi)

Äldre 23 May 19:12

#66

Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-23 18:52:47 följande:

Okej... Jag har till 99 % valt att behålla barnet... Sambon vill INTE ha barn igen och definitivt inte såhär tätt..Har lagt upp orden att han inte behöver bry sig ett skit om detta!! Och inte heller hans släkt och varken min. Jag har INTE mage eller psyke till att göra en abort. När jag sa detta såg han väldigt chockad ut och säger "aha....... okej......"
Folk får helt enkelt tycka jag är dum i huvudet eller allmänt modig... I dont care!

Kanske jag låter mina graviditets hormoner tala nu men jag kan klara detta!! JAg är beredd att tappa tålamodet för en kort stund, för att sedan ta mig upp och sätta mig i sadeln igen..

Läs mitt inlägg/svar, #61.

Du är gravid och ganska långt gången. Du har inte "lurat" dig till en graviditet, utan det har skett utan det har skett trots skydd. Bebisen är ett faktum, och inte något man förhandlar bort. Din man beter sig omoget.

Fråga om han bryr sig om er relation? Vill han att ni ska ha det bra tillsammans?

Om han svarar ja, erbjud honom att följa med till barnmorskan, eller ännu bättre manlig gynekolog för ett samtal. Jag tror det är viktigt att han får höra från expertis att ett barn är på väg och då tar man sitt ansvar. Att man blir gravid oplanerat är sådant som ibland händer. Din man måste parera situationen moget för hela familjens bästa. Det är inte han som ska vara bebis.

Anonym (Jessi)

Äldre 23 May 21:22

#72

Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-23 20:52:39 följande:

Han vill inte ha ett till barn och han vill troligen inte heller komma med och se bebisen på ett nytt VUL..

Ska boka tid hos min BM på månad och ventilera med henne. Men som jag säger och skriver, detta blir hemskt vilket fall som.. Jag har inte hans support vad jag än bestämmer mig för.

Det är synd om dig, verkligen. Det är svårt att veta allt om sin blivande man. När man sedan väl är där bekänner han färg. Och för era barns skull inte minst så borde han ta sitt förnuft till fånga. Kanske kommer det.

Bra att prata med barnmorskan. Sök stöd där. Kram

Anonym (Jessi)

Äldre 23 May 21:26

#73

Anonym (AllanX) skrev 2015-05-23 21:22:05 följande:

Hoppas du tänker efter i.a.f.Klart att hormonerna snackar. Bryr du dig om ifall du blir ensam med alla 3 ? fast menar du att han inte stödjer dig om du väljer abort heller?

Hon är gravid. Har du uppfattat det? Ganska långt gången.

Det är pappan som borde ta sitt förnuft till fånga här. Och du.

Får hoppas att pappan mognar under graviditetens gång.

Anonym (Jessi)

Äldre 23 May 22:12

#75

Anonym (separation?) skrev 2015-05-23 21:39:13 följande:

[quote=75339430][quote-nick]Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-23 20:52:39 följande:[/quote-nickå

Han vill inte ha ett till barn och han vill troligen inte heller komma med och se bebisen på ett nytt VUL..

Ska boka tid hos min BM på månad och ventilera med henne. Men som jag säger och skriver, detta blir hemskt vilket fall som.. Jag har inte hans support vad jag än bestämmer mig för.

[/quote]

Innebär detta att ni separerar om du behåller mot hans vilja?

I så fall kan jag tycka att du ska fundera på om det verkligen blir bra med ett barn till just nu.... I min värld ska barn vara välkomna av båda dina föräldrar. Å andra sidan, om det blir separation pga detta så är det ju antagligen redan något som inte är bra i relationen och då kommer den kanske ändå senare eller så behövs lite tid att arbeta på relationen utan en ny bebis just nu.....

Oavsett, jobbig sits. Jag hoppas det löser sig för er och att du får hans stöd när han smält det hela lite!

Jag håller med om att ett barn ska få känna sig välkommet av båda föräldrarna. Men det är pappan och inte TS som har en del att jobba på där. Det är pappan som faktiskt borde engagera sig och följa med till barnmorskan, åtminstone det borde han göra! Det är inte endast TS ansvar att dom blev gravida.

Men jag förstår ditt resonemang, för det ofödda barnets skull. Frågan är om man ska avsluta ett liv pga att pappan inte har någon lust att ta sitt ansvar?

Anonym (Jessi)

Äldre 23 May 22:57

#76

Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-23 20:52:39 följande:

Han vill inte ha ett till barn och han vill troligen inte heller komma med och se bebisen på ett nytt VUL..

Ska boka tid hos min BM på månad och ventilera med henne. Men som jag säger och skriver, detta blir hemskt vilket fall som.. Jag har inte hans support vad jag än bestämmer mig för.

Alltså. jag är så upprörd så jag måste skriva igen. Ni är gravida och din man vill inte ens följa med dig till barnmorskan. Det är precis som att han lägger hela skulden på dig för att ni blivit gravida.

Det är ganska obstinat att i detta läget säga till dig: "Så här vill jag ha det, lös det eller jag skiter i allt framöver".

Prata med honom igen. Säg att det är för era barns skull samt för er relations skull som det är viktigt att han följer med. Han verkar inte alls förstå.

Har han annars någon mogen vän eller släkting som kan prata med honom?

Anonym (Jessi)

Äldre 24 May 01:59

#82

Anonym (Ssk) skrev 2015-05-24 00:52:12 följande:

Jessi - Långt gången graviditet mär man är i v.9? Det har precis blivit ett foster... Dramatisera inte och skuldbelägg inte de som väljer att göra en abort av olika anledningar oavsett vad TS väljer att höra.

TS- låter bra om stora barnet får gå några timmar per dag på förskola oavsett om du fortsätter med graviditeten eller ej. Både nyttigt, stimulerande och lärorikt. Mellanbarnet i så fall får du nog dock räkna med att ha hemma ett tag till, få 1åringar som är mogna för förskolan om så inte krävs pga jobb mm.

Men försök ändå tänka plus och minus, för och nackdelar med att avbryta eller behålla... Se ur eget perspektiv, separat för familjen och hur din och sambons. Kommer ni fortsätta ihop eller ej?

Varje fall är unikt. Visst är det befogat med abort i vissa fall. Jag skriver här om just det här specifika fallet utifrån den information som TS ger.

Om man anser v 9+6 som "långt gånget" när det gäller abort är uppenbarligen olika för olika personer. TS själv beskriver sin upplevelse när hon såg sitt blivande barn som ligger och sprattlar på ultraljudsskärmen med händer fötter och allt. Både jag, TS och några till i tråden verkar tycka att det är "långt gånget" ur aborthänseende. Jag tycker att pappan ska respektera mammans känslor här.

Anonym (Jessi)

Äldre 24 May 02:07

#83

Anonym (AllanX) skrev 2015-05-24 01:18:35 följande:

Hon måste faktiskt också tänka på sina två andra barn också. Och på sin egen kropp. Pappan ska ta sitt förnuft till fånga? Vi vet ingenting om hur deras ekonomiska situation ser ut och vilka andra förutsättningar som finns.

Jag förstår att den här mamman egentligen bara tycks vara intresserad av de som säger: ja, föd! Men hjälper det ts? Och, ja, jag har genomgått en sen abort och jag har aldrig ångrat mig- hade jag fött det barnet hade alla andra blivit lidande.

Man måste kunna tänka rationellt trots hormoner.

Jo, vi vet att dom bor i Sverige. Sannolikt iaf. Det säger en hel del om deras ekonomiska situation samt möjlighet till skolgång mm för barnen.

Pappan jobbar hela dagarna, skrev TS. Vi får hoppas att han har lön.

Anonym (Jessi)

Äldre 24 May 15:54

#93

Anonym (AllanX) skrev 2015-05-24 14:10:15 följande:

Jösses vilken drama queen! jag ska vara helt ärlig- jag tror inte att ts är helt ärlig.Och det är klart att det kan vara fel att ta död på ett långt gånget foster- men det beror på hur förutsättningarna ser ut annars. Hur kommer det att se ut om ts blir ensam med alla 3 barn?

Det är något som inte stämmer här...

Anonym (Jessi) skrev 2015-05-24 02:07:03 följande:

Jo, vi vet att dom bor i Sverige. Sannolikt iaf. Det säger en hel del om deras ekonomiska situation samt möjlighet till skolgång mm för barnen.

Pappan jobbar hela dagarna, skrev TS. Vi får hoppas att han har lön.

Det finns folk som jobbar men ändå tvingas låna eller vända sig till soc. Men du tycker kanske att det är ok att skaffa barn under desa omständigheter?

Jag vet inte om du har märkt att vi diskuterar ett specifikt fall här. På TS beskrivning, och den väljer jag att tro på även om du inte gör det, så verkar det grönt vad gäller ekonomin.

Men för att ändå svara dig vad jag tycker gällande din generella fråga:
Folk kan ha tre barn och vara sparsamma. Så kan man ha tre barn och tro att man måste köpa allt lika dant som grannen har, så man lånar. I sistnämnda fallet så kan det vara bra för den familjen att lära sig hushålla med pengarna bättre. Det finns hjälp för sådant på kommunen.

Så kan man ha tre barn och det är ok att få bidrag från soc. Någon välbärgad familj med stor villa kan sponsra. Dom välbärgade kanske inte orkar föda 10 barn, fast dom har råd.

Ja, folk lånar, likaså Sverige och västvärlden generellt. Måste folk ha nya teknikprylar, nya kläder när modet ändras, stora lägenheter och stora hus? Vi lever lyxliv på fattigare människors bekostnad. Är det rätt att jordens resurser inte fördelas lika? Men om vi ska diskutera lån, ekonomi och rätt och fel här så tycker jag att det är dags för en ny tråd.

Anonym (Jessi)

Äldre 25 May 16:46

#113

Donum skrev 2015-05-25 16:21:17 följande:

Va?

Jag har konsekvent hävdat att det inte går att halvabortera och följaktligen måste någons vilja stryka på foten oavsett vad man väljer. Jag ifrågasätter dock att pappans vilja skulle vara mer rationell än mammans. Därtill ifrågasätter jag att abort mot hennes vilja skulle rädda relationen som enligt somliga skulle förstöras av att de får ett till barn. Relationen skulle minst lika gärna förstöras av att hon gör abort. Vad menar du är inkonsekvent med detta?

Anonym (Jessi)

Äldre 27 May 22:44

#148

Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-23 20:52:39 följande:

Han vill inte ha ett till barn och han vill troligen inte heller komma med och se bebisen på ett nytt VUL..

Ska boka tid hos min BM på månad och ventilera med henne. Men som jag säger och skriver, detta blir hemskt vilket fall som.. Jag har inte hans support vad jag än bestämmer mig för.

Hur gick det hos barnmorskan i måndags? Följde han (pappan) med dig?

Chockad mor!

INNEHÅLL