Anonym (Chockad!) skrev 2015-05-22 13:13:52 följande:
Kan inget annat än att hålla med! Jag älskar mina barn mer än något annat och som jag skriver. Dom är otroligt snälla eller ja den minsta är ju bara 4 månader som sagt. Men den äldsta är så himla duktig och snäll. Hjälper gärna till att städa och går fint i affären. Visst ibland får han fnatt och springer runt som en dåre men han har aldrig ner något eller har sönder nått.
Detta är en av många anledningarna till att jag också tror att jag skulle klara av ett barn till. Jag förstår också det jobbiga i det hela men som du skriver det roliga väger upp det jobbiga.
Jag får helt enkelt se vad sambon vill och så. Men som jag också skrev jag vill nog behålla barnet, men om han inte vill, vad bör man göra då?
Om han inte vill och du ändå väljer att behålla så får du ju då helt enkelt finna dig i konsekvenserna av det valet. Att vara den som drar tyngsta lasset när båda ändå vill är något helt annat än att dra ännu tyngre lass med en motvillig partner som kanske också visar missnöje och inte hjälper till - ja det blir onekligen inte samma sak...
Att han älskar alla barn är ju inte samma sak som att ta ansvaret eller ens VILJA ta ansvar.
Visserligen är beslutet endast ditt, men kör du över honom blir det oundvikligen konsekvenser.
Och jo.. Man kan ångra även födda barn.. Inte personen som sådant utan tidpunkten, tillfället, partnern, omständigheter osv. Även det kan vara en lika tung ångest som en abort.
