Chockad mor!

Ni är helt fantastiska allihop vilken fin och ärlig respons ni gett mig. 

Som det ser ut nu försöker sambon helt klart undvika ALLT som rör sig om bebisen i magen och alla dess frågor runt om.

Jag vill inte heller tjata (vilket jag tyvärr har lätt för att göra) det uppstår redan där bara en massa konflikter och bråk.

Har även lagt mina kort på bordet och sagt att jag INTE kommer klara av att göra en abort.  Så i skrivande stund lutar det mycket mer åt att jag kommer behålla barnet och tro mig, detta barn kommer vara precis lika mycket älskad som våra andra två. Annars skulle jag inte grinat skiten ur mig när jag såg den kommande bebisen på VUL och tänkte på aborten. Jag pratade även med min bästa vän igår som egentligen inte kunde säga så mycket då hon själv inte varit gravid och även hon ifrågesatte tiden. Hon visste inte heller hur jag skulle göra...Men vi båda kom ändå fram till att skulle jag nu göra en abort så skulle jag må så psykiskt dåligt, jag skulle troligen få antideppresiva (stavning?) mot att jag skulle ångra att jag gjorde detta. Sedan skulle jag påminnas varje dag också när jag ser mina andra barn och tänka "Ja tänk om dom var tre nu..:" 

Det min sambo HAR försökt att prata om är att det kommer kosta. Men jag har kläder,sängar,vagnar, ja ALLT förutom blöjor. Visst blöjor är inte billigt men jag som många andra är medlem på libero klubben och får såklart en hel del rabatter från dom. Han försöker även prata om, "kommer tiden att finnas!" Det blir såklart JAG som får försöka hitta tiden IGEN och börja om på 0. Men man lyckas väl alltid finna tiden någonstans ändå eller hur? Den äldsta kommer såklart gå på dagis och det kommer bli 40 timmar i veckan. (Får köpa till dig) Då har jag dom två "minsta" hemma vilket jag vet kommer klara av. Sedan kan jag alltid sätta när nu den yngsta fyller 1 år på dagis. Eller är jag helt "paj" i huvudet som tänker så? 

Jamen då har ni ju möjlighet att dra in lite på sådant som är onödigt, och i stället köpa TID för de pengarna. Antingen att någon av er eller båda går ner i arbetstid, eller att ni köper in tjänster som städhjälp, barnvakt o.s.v...

Angående dagis som du skrev om förut, då fick du något svar att det var omoraliskt att sätta barnen på dagis när du var fl. Bry dig inte om det! Ta all hjälp du kan, om det är DET som är skillnaden mellan att orka tre barn och inte orka. Det behöver ju bara bli en begränsad tid. Annars finns det kanske någon dagmamma på er ort - de är oftast bättre för de allra minsta barnen.

Är du förskollärare är det beklagligt att du ser din arbetsplats som ren barnpassning och inte som den pedagogiska verksamhet som den är med lärandet och leken i centrum. Inte konstigt att förskollärarna inte får högre lön när de själva trycker på att de bedriver barnpassning åt föräldralediga äldre barn.

Jag trodde i min enfald att barnen gick dit för den pedagogiska verksamheten ni ska bedriva men är det enbart barnpassning förstår jag att du inte tycker barn till föröldralediga ska få gå 15h/vecka. Då är ju faktiskt en förälder bättre. Men är det så att förskolan bedriver en pedagogisk verksamhet som stimulerar barnens lek och lärandet så är det väl fantastiskt att alla barn får tillgång till denna verksamhet.

Men det vet ju att barn till föräldralediga inte har rätt till 40h/vecka. Det borde ju du veta om du nu arbetar på förskola. Sedan ska du som förskollärare enbart följa ert uppdrag i förskolan och följa skollagen och inte sitta och lufta dina egna värderingar i vad föräldrarna bör och inte bör göra. Ditt jobb är att ta hand om barnen medan föräldrarna förvärvsarbetar, studerar, söker arbete, är hemma med yngre syskon eller är sjuk.

Jo det ÄR galet - i normalfallet. Men jag tycker att du som förskolepersonal ska vara försiktig med att döma ENSKILDA som gör så, för du vet inte vad som ligger bakom. (Hoppas att du inte gör det i jobbet menar jag.) Och om en familj har fått fler timmar än normalt beviljat av s.k. sociala skäl, så kan du vara rätt säker på att de behöver det. För det är svårt att få idag med sparniten i kommunerna överallt. Orsaken ska du inte spekulera i, ditt jobb är att sköta barnen efter bästa förmåga när de är hos dig.

I så fall dömer jag de föräldrapar som har två hyfsade löner, och mycket väl skulle kunna ha mamman hemma några år - i alla fall på deltid - eller gå ned i arbetstid båda två. Men ändå väljer att ha 1-3-åringar på dagis 40-50 timmar och mer i veckan, för att karriären eller husköpet är viktigare.

Och din arbetsmiljö får DU ta med din närmsta rektor. Den ska inte föräldrarna behöva höra på och bli nedkylda att de inte vill vara med sina barn. Ta det med din rektor eller för och grundskolenämnden. I annat fall prata med föräldrarna om situationen på förskolorna idag. Att er arbetsbörda är för tung. Bli barnen röst! Förmedla barnens vardag till föräldrarna och be dom påverka politikerna. Men så länge ni skyller på föräldrarna att de inte vill vara med sina barn kommer ni aldrig få till en förändring. Förändringen kommer när du blir lojal gentemot barnen och gör deras röst hörda när deras föräldrar inte är med.

Jobbar man med barn får man banne me vara barnens röst och berätta för föräldrarna när föräldrarna inte kan vara med sina barn utan lämnar dom till förskolan hur det är på förskolan. Föräldrarna kan omöjligt vara på två ställen samtidigt. Och vill man då ha en förändring på sitt arbete är det väl bra att berätta för föräldrarna att tyvärr fick vi ställa in skogspromenaden pga att vi var en kort och vi fick inte ta in vikarie. Idag kissade xxxx på sig för ingen han hjälpa honom vid toan för vi får inte sätta in vikarie. Då har föräldrarna möjlighet att ryta ifrån hos rektorn att sätta in vikarie, resurs eller mer personal om så behövs. För barnens skull men även för den befintliga personalens skull.

Jag tror i och för sig inte förskolan alltid får veta om det finns någon särskild anledning eller inte. Enhetschefen/föreståndaren kanske vet, men det finns sällan någon anledning att hon ska informera personalen.

Är du verkligen förskollärare? Betvivlar det starkt efter dina kommentarer och absolut efter denna.

Så ni får veta om föräldrarna t.ex. är deprimerade, eller ligger i skilsmässa, eller är under utredning hos socialtjänsten, eller har en lätt utvecklingsstörning, eller har varit med om ett dödsfall i familjen nyligen..? Det låter inte helt rättssäkert, faktiskt, eftersom förskolepersonal inte har samma tystnadsplikt som vårdpersonal och socialsekreterare har. (Och långt ifrån den som präster har.)

Ja det vet jag väl att socialen kan kontakta er, och fråga ut er om vad NI ser av familjen, från ERT perspektiv. Men de berättar inte ALLT ANNAT de vet om föräldrarna för er för det.

Ja ni får skriva på en sekretessförbindelse, och om ni bryter mot den kan ni förlora jobbet. Men ni kan inte bli åtalade, vilket vårdpersonal och präster kan. Och präster blir som sagt fråntagna hela sitt prästämbete, d.v.s. de kan aldrig arbeta som präster mer och får inte kalla sig präster mer.