• Miss P

    Välja mellan kärleken och barnet?

    Hejsan TS... Jag tycker att du ska följa det som känns bäst för dig. Jag har varit i din sits.Jag valde kärleken framför barnet. 1.5 år senare så tog det slut mellan mig och min stora kärlek. Jag blev helt förstörd när det tog slut. I dag har jag en lite underbar son på 5 månader. Han är det bästa i mitt liv. Varje dag när jag vaknar så möts jag av hans leende :). Det är helt underbart. Jag och pappan lever inte tillsammans. Fast han finns med i bilden. Visst är det tufft att vara ensamstående. Men det är värt det :). Tro mig:). Hur gamla är ni?

  • Miss P
    Anonym (Vill inte) skrev 2015-05-29 10:14:18 följande:
    Känner du att du gjorde fel val alltså?

    Det är ju ganska jobbigt att dela barn med ett ex också..
    Ja det kände jag att jag gjorde... Det märkte han varje dag på mig. Det tärde så fruktansvärt mycket på mig. För han  visste att jag ville ha barn och velat ha i många år. Du kan aldrig vara garantera att din kärlek håller hela livet. Sedan ska man veta att ett barn tar mycket tid. Det är barnet som är prio 1 varse man vill eller inte. Jag är idag 43 år och lycklig över min lille son.
  • Miss P
    tankfull skrev 2015-05-29 10:58:23 följande:
    Men det är stor skillnad på att skaffa barn då man är över 40 år och riskerar att kanske aldrig få barn, eller att man är 27 år gammal som TS...och har varit ihop med killen i en och en halv månad.
    Allt är relativt... Kan vara saker som gör att man inte sedan får barn förrän man är i min ålder...
  • Miss P
    tankfull skrev 2015-05-29 11:42:50 följande:
    Visst kan det dröja - jag var själv 36 år då jag blev gravid igen men då hade jag varit ihop med pappan 4 år och vi beslöt tillsammans om graviditeten. Jag tycker att det är oschysst att tvinga någon att bli förälder om han inte vill och det är en dålig start på ett gemensamt föräldraskap oavsett om man fortsätter leva ihop eller inte. Men det är mer förståeligt att man behåller barnet även om pappan är tveksam om man själv är gammal och kanske inte får fler chanser. Är man 27 år så har man förhoppningsvis många fertila år kvar.

    TS säger att hon vill ge killen hon varit ihop med i drygt en månad en chans att fundera på om han vill bli förälder ihop med henne, hur man nu kan avgöra det utan att känna nån - men samtidigt gör hon klart för oss att hon vill behålla barnet oavsett vad killen säger och då bestämmer hon över resten av den killens liv.
    Jag hade inte velat att nån annan tvingade mig att bli mamma!

    TS har ju redan bestämt sig och vill egentligen bara prata av sig och få de "rätta svaren" som stämmer med hennes vilja att fortsätta graviditeten. Jag hoppas att killen känner att han vill bli pappa och att allt går bra i fortsättningen, men jag tycker det är fel om TS beslutar över killens huvud och inte låter honom bestämma över sitt liv.
    Jag var tillsammans med min pojkes pappa när jag blev gravid. Men då han tydligen inte var klar med sitt liv när det kommer till vissa saker som jag absolut inte behöver gå in på här så avslutade jag vår relation då han hellre valde att inte leva med mig. Han ville också ha barnet. Så jag lurade inte honom till någonting. Vi använde kondom i början av vårt förhållande. Han visste hela tiden om att jag inte åt några p-piller eller hade något annat skydd. Han visste att blev jag gravid så skulle jag behålla barnet. Han hade mer koll än mig när jag i stortsätt skulle ha min mens än vad jag själv hade. Han var med mig under hela graviditeten och stöttade mig och även på förlossning. Han tar sitt ansvar för sin son. Han har ändrat lite på sitt liv sedan hans son kom. Det ser jag som positivt,
  • Miss P
    Anonym (:)) skrev 2015-05-29 11:08:05 följande:

    Finns inga garantier även om man varit tillsammans i 10år.... Det finns tjejor som hamnat i klemateriet redan i 30års åldern... Det som är självklart i dag, behöver inte vara det imorgon!!! Ts är inte 18... Utan ändå rätt "gammal"...


    Håller med dig helt å hållit...
Svar på tråden Välja mellan kärleken och barnet?