Avsaknad av spermier

Här är en till som är i samma situation. Vi började vår resa i mars 2013 när vi var på vårt första besök på Sahlgrenska. Hann knappt innan för dörren innan läkarkandidaten berättade att sambon inte hade några spermier. Alla andra prover såg däremot jättebra ut men av någon anledning finns det inga simmare. Blev skickad till andrologin där sambon gjorde en Tesa/Pesa men även den utan resultat, trots fint och bra material :/ På läkarbesöket efteråt började de diskuteras om vi inte skulle sätta upp oss i kön för donation. Då de inte hade hittat några som helst avvikelser på sambon utöver ville vi ge det hela ett sista försök, det finns ju alltid detta "tänk om" i bakhuvudet. Vi sökte oss då till Carlanderska där vi på hösten gjorde en microTESE. I och med att de inte gör några ingrepp enbart i undersökningssyfte så förberedes även jag och en timme efter sambon ingrepp plockade de äggen från mig. Så tänk på det om ni ska göra en Tese att de också förbereder inför en IVF så summan blir inte 20.000 utan istället 52.000 + 2000 för första läkarbesöket. I alla fall läkaren hade väldigt goda förhoppningar att hitta spermier då insidan av testiklarna, eller vad man nu kallar de, såg toppenbra ut och det fick ut mycket bra material. Senare på kvällen ringde Göran, platt fall, inga spermier och eftersom de letat ändå in på kvällen efter simmare så var det försent att frysa in mina sex stackars ägg. Efter tre veckor var vi tillbaka på Sahlgrenska för att sätta upp oss i donationskön. Förhoppningsvis är vi snart framme efter 1 år och snart 9 månaders väntan :/ Man kan ju verkligen säga att livet inte riktigt blev som man tänkt sig. 

Tänkte på det här med vårdgarantin. Har läst någonstans att barnlöshet och fertilitetsutredningar inte ingår i vårdgarantin i och med att detta inte är en sjukdom. Så att få en tid inom 3 månader har vi inte rätt till och inte heller då bli remitterad till något annat sjukhus :/

Inte meningen att detta skulle bli en kort novell men ja fingrarna skriver utav sig själv ibland :) Kan tillägga förresten att personalen på Carlanderska är helt underbara!!! Tio tummar upp till dom :) (Med undantag för sköterskan som inte trodde på mig när jag sa att jag var svårstucken "sätt dig ner det går fort det här" sa hon och började gräva nästan igenom armen på mig. Har aldrig haft så ont när någon stuckit mig! Efter flera minuter av letande och en hel genomsvettig lilla jag trillade hon när hon var klar "Oj, du var visst lite svårstucken." No shit Sherlock!!)

Det kan ju vara så att de har ändrat sina regler, det var ju ett tag sedan vi var där, sen kan jag tänka mig att det är lite olika beroende på hur situationen ser ut :) Men som de sa till oss så gör de inte ingreppet och sedan fryser ner spermierna då de oftast med microTESE inte brukar hitta såpass många som vid en normal utlösning. Med en mindre sats är ju chansen för överlevare vid upptining också mycket mindre. Inte meningen att låta negativ men så fick vi förklarat för oss :) Vi frågade Sahlgrenska innan vi gjorde TESEn angående om vi kunde få det bekostat men icke sa nicke. Vilket landsting tillhör ni? Vi fick bekosta allt själv även att de inte blev något, det är ju en liten risk så att säga. Däremot fick vi dra bort en del då vi via min sambos arbete gjorde en bruttolöneavdrag. Blev några tusenlappar färre i alla fall :)

Donation var inte alls självklart för oss men det är ju det alternativet som vi har då vi båda vill vara med om en graviditet och följa hela processen så att säga. Sedan vet vi ju inte ens om det skulle gå med en donation heller men vi håller alla tummar och tår för det. Något som man verkligen har lärt sig av den här resan är att man aldrig ska ta ut något i förskott :) Nu har det ju också gått ett tag och man har bearbetat lite så nu känns det inte så konstigt så att säga men det är ju klart att man har dissekerat, vänt och vridit på varenda fråga som har dykt upp och än är de inte slut. 

Om du vill kan du läsa i min blogg, attstickautanforramen.wordpress.com, där jag skriver en del om vår resa men också tankar inför. Den är väldigt ny så har inte skrivit så mycket ännu men det fylls på allteftersom. 

Håller alla tummar för att de hittar några simmare via biopsin :) När ska ni dit?

De sa att chanserna är stora att hitta bara de finns några, finns det några så hittar dom. De gör ju ett snitt i pungen vänder ut och in på något sätt och kollar med microskåp på vävnaden och plockar från de bästa delarna. Vissa har mer skadad vävnad än andra. Min sambo hade ingen som helst skadad vävnad och det såg otroligt fint ut sa Göran så chanserna beräknade dom var stora, men ändå hittade de inte några. Så ja, vad säger man :/

Så otroligt tråkigt att höra :( Skickar ett gäng styrkekramar till er!!

Bra att ni har tagit er till en kurator, tycker nästan att alla sjukhus borde "kräva" att alla par ska få träffa en vid ett sådant här besked. Så mycket många känslor, tankar mm som uppkommer. Det är ju egentligen en livskris som man går igenom. 

Det är verkligen inte roligt med alla dessa tråkiga besked och ur man än försöker förbereda sig så går det inte riktigt att föreställa sig det ändå förrän man har varit med om det :( Däremot så kommer du att ta dig igenom det här, jag lovar dig! Kanske att du bryter ihop, det gjorde jag, men på något sätt så hittar man någon form av inre styrka att fortsätta. Det kommer ju förhoppningsvis leda till något bra i slutändan :) Att de kommer in in i rummet på sjukhuset och ger besked behöver du däremot inte oroa dig för. Vi fick åka hem efter ungefär en timme när sambon återhämtat sig lite och sedan ringde läkaren på eftermiddagen. Ska tänka på er i morgon och hålla alla tummar och tår som jag har :)

Jag kommer faktiskt inte ihåg vad som stod i vår kallelse men vi stannade kvar i ungefär en timme, fick äta lite frukost och sen gick vi :) Kanske beror lite på trycket på sjukhuset eller nått hur länge man får stanna kvar. I vårt fall hittade de inga trots mycket och fint material :/

Nej va tråkigt att höra!

Precis som du säger så har ni ju tre gratisförsök så stå på er och ring ner ert landsting och fighta om att i alla fall få ett bidrag till ett försök på Carlanderska, även om de inte betalar hela beloppet. Tror säkert att de skulle kunna göra något men att de säger nej från början då många inte har ork till att ta fighten vidare.

Så tråkigt att ni fått sådant bemötande på Sahlgrenska :( Min sambo och jag går själva där och även om det är otroligt segt har alla alltid varit otroligt gulliga och försökt svar på alla våra frågor (med undantag från läkarkandidaten som vi tog emot oss vid vårt första besök). Dagen efter sambon gjort TESA/PESA var jag där för ett blodprov så frågade jag om jag kunde få prata med läkaren angående resultatet då sambon som tagit emot telefonsamtalet inte riktigt kom ihåg allt läkaren sagt. En halvtimmes väntan och sedan fixade de ett kort samtal. 

Har också gjort en Micro-Tese på Carlanderska och kan bara säga att de är toppen! De tog så otroligt gott hand om oss både under själva förberedelserna så som ingreppen. När vi var där för två år sedan så hade vi kunnat få en tid efter en månad eller två, beroende på mensen, men vi valde att vänta efter att Göran kommit tillbaka från sin utbildningsresa. 

Hur långt har ni kommit i Sahlgrenska-resan?

När vi fick vårt första besked kunde vi inte heller tänka oss donation men under resans gång när jobbiga besked avlöste vart annat så valde vi ändå att sätta upp oss i kön om det var så att vi skulle ändra oss. Att ta emot någon annans spermier känns väl lite sisådär det är många frågor som surrar i huvudet både kring barnet men också om donatorn. Samtidig så vill vi ha ett barn tillsammans och vi båda vill vara med på resans gång så ju längre tiden har gått ju mer ok känns det. Vi tar det som det kommer :) Vem vet, än så länge har det ju inte hittat några avvikelser på mig men det skulle inte förvåna mig om det här skiter sig också. Så underbart positiv jag kände mig där :) 

I alla fall om det är så att ni tillhör Sahlgrenska så skulle jag råda er till att i alla fall sätta upp er på listan då väntetiden nu är uppe i nästan två år, vi har väntat sedan november 2013. Mycket kan hända under väntans gång men skulle ni ändå känna att ni inte vill när ni väl kommer fram så kan man ju alltid tacka nej, bättre det än att efter kanske ett år ändra sig och sedan sätta upp sig :)

Jag läser och tänker på er alla även om jag inte alltid kommenterar :)

Idag hände något stort för oss :) Något som vi väntat på i exakt ett år, nio månader och 15 dagar på. Idag kom det magiska samtalet!!! Äntligen är vi framme i kön och det har blivit vår tur! Om en månad får vi hoppa på tåget igen och dra vidare mot nästa anhalt och förhoppningsvis är vi ett steg närmre till vår familj. Kan inte riktigt beskriva hur det känns men det är många blandade känslor; superglad och vettskrämd på samma gång. Hoppet är i alla fall tillbaka om så än för en kort stund men för första gången på evigheter högg det inte till i hjärtat när jag på FB fick syn på ytterligare en bild på en nykläckt bebis liggandes på sin mammas mage. Känslan var helt annorlunda, det var värme som spred sig i hela kroppen. Även om jag inte vågar hoppas för mycket så måste jag ändå försöka. Tänk om några månader kanske det är jag :) 

Ja, det känns helt galet :)

Då är vi på g och det känns så bra :) Idag var första samtalet med läkaren och vi har lagt upp en plan. Det blir två inseminationer och skulle det inte bli någon lite böna efter dessa kör vi vidare på IVF. Nu håller vi alla tummar och tår på att det blir en relativt kort resa och inga större gupp längs vägen :)

Va härligt att höra MariaC!!! Vad glad jag blir för er skull :)

Min sambo gjorde en micro-tese hos Göran för nästan precis två år sedan på dagen, samtidigt som de plockade ägg från mig. En otroligt kompetent, ödmjuk och trevlig läkare som verkligen tog sig tid för att svara på frågor. Jag måste säga att hela tiden på Carlanderska blev vi så bra mottagna, alla hade ett mycket trevligt bemötande och vi blev väldigt bra omhändertagna från början till slut :)

Genom landstinget så gjorde de en tesa/pesa på sambon. Materialet som de fick ut såg riktigt fint ut och det var också mycket vävnad så de var riktigt hoppfulla att de skulle hitta några simmaren, men så var ju inte fallet inte en enda liten hittade de :/ De sa att de kunde göra en till omgång men då kontaktade vi Carlanderska där Göran istället rekommenderade oss att göra en micro-tese. Chansen att hitta spermier med en till tesa/pesa tyckte han var väldigt liten, materialet var såpass bra som om de hade funnit hade de hittat dom redan då resonerade han. I och med att man inte hittat några som helt avvikelser på alla prover som togs innan biopsin så trodde Göran mycket mer på en Micro-tese och han var väldigt hoppfull. 

Ja, sen att han inte kunde hitta några spermier är ju en annan femma :) Men vi var verkligen så nöjda ändå och man kunde verkligen känna att de var engagerade. 

Sambon började med att göra sin tese och det tog ungefär en timme så sen när det var min tur så fanns inte möjligheten för honom att vara med. Han vi ju hög på morfin, helt slut och mörbultat som bara den med "paketet" väl inlindat så han fick ligga i sängen och ta igen sig. Om jag inte minns fel så har man möjlighet att vara med i rummet men min sambo ville inte det och det respekterar jag. Det är ju trots allt en väldigt känslig situation. För mig så spelade det ingen roll om han var med eller inte. Jag får i vissa situationer väldigt hög ångest och då kan jag nästan bara koncentrera mig på mig, lite självisk kanske men så är det, så att han inte kunde vara med det var nästan skönare :) Sen fanns vi ju båda för varandra efteråt. 

Dom var supergulliga inne i rummet så du har inget att oroa dig för :) Jag hade en sköterska brevid mig hela tiden som stöttade, sa till att jag skulle andas, gav smärtlindring, lugnande och höll mig i handen. Jag tycker att det är väldigt obehagligt när de är där nere och håller på, men det är nog bara för at jag inte kan slappna av utan ligger och spänner mig hela tiden. Det hela gick i alla fall väldigt fort, har för mig att jag var tillbaka i sängen på en kvart om inte mindre från att jag gick in :)

Efter en miss på ett blodprov från labb i november, julledighet och sedan en utebliven mens i januari så är det äntligen dags för vårt första inseminationsförsök :) I går på ultraljudet hade äggblåsan växt till bra storlek så på kvällen blev det att ta ägglossningssprutan. På fredag åker vi in... Känns så konstigt efter att ha väntat på detta så många år, nästan lite overkligt :)

Härligt! Absolut det ska jag, måtte den här tiden gå snabbt nu blir ju helt tokig av att bara vänta :)