Avsaknad av spermier

Intressant tråd! Vill bara dela med mig av lite egna erfarenheter. Fick beskedet att jag helt saknade spermier efter att ha lämnat prov hösten 2014. Efter det så har jag gjort två testikelbiopsier med nästan ett års mellanrum. Båda gångerna resulterade i ett fåtal spermier som knappt rörde sig.

Så det var inte med så stora förhoppningar vi åkte till Göteborg och gjorde en mikro-tese förra veckan. Men dom lyckades hitta spermier! Dessutom så hittade dom till alla 10 äggen som plockades från min fru. Fem blev befruktade och två embryon sattes in. Resten odlades vidare för att se om det gick att frysa in som blastocyster, och en blev till sist fryst. 

Så just nu väntar vi för att se om det blir någon graviditet. Men oavsett vad så kändes det som en seger. Vi var faktiskt inställda på att adoptera men nu vet vi att mikro-tese är ett alternativ/hopp om man har få eller inga spermier. Känns fortfarande overkligt..

Hoppas det går bra för er! Det kändes rätt att dela med sig lite. Men känner ju igen sig lite i andras situationer här på forumet och jag tänkte att någon undrar säkert lite kring detta.

Jag var sjukt nervös innan. Men under tiden så pratade/svamlade jag med en sjuksköterska hela tiden och kände ingenting. Dom är verkligen bra och proffsiga.

Slapp ju se något av det och skulle inte vilja se heller.

Ja du får ju censurera vad jag skriver nu beroende på hur du tycker det låter, men här kommer sanningen :)

Efteråt så mådde jag rejält dåligt pga allt smärtstillande. Men det gick ju över efter någon timma. Sen hade jag nog lite otur också och fick en blödning eller vad det var på ena testikeln. Svullnade rätt mycket och hade rejält ont i cirka 4-5 dagar, sedan blev smärtan allt mer överkomlig. Vi bodde på hotell tis-fre och det blev inga långa fina promenader i Göteborg.. Men det gick ändå bra att gå lugnt och sätta sig och fika mm. Bara man tar dom smärtstillande dom skickar med.

Jag kunde gå till jobbet på måndag men det var skönt att det var kortvecka och påskledigt. Har varit riktigt trött och det är väl för att kroppen har fått jobba en del..

Kunde komma igång med löpningen på långfredagen och har sprungit ganska obehindrat dom senaste dagarna. (Jag springer ganska mycket). Är fortfarande lite svullen men har inte ont längre.

Så ja, det är värre än biopsin, men jag skulle göra om det igen om det behövs!

Hur gick det för er? Nyfiken också om din sambo upplevde ingreppet som jag gjorde det. Hoppas det gick bra.

Vad roligt att höra! Jag hade riktigt ont bara jag skulle ställa mig upp, men så fick jag ju den där svullnaden pga blödningen som uppstod. Men nu är jag helt återställd med ett fint ärr :) Men det var ju värt det helt klart.

Vi plussade förra veckan så vi är superglada såklart. Nu väntar vi på att göra ett ultraljud om 1,5vecka. Spännande!! :) :)

Tack, ja det känns verkligen spännande, men det är som du säger att man aldrig vet hur det går framöver. Fast man måste vara glad för att det ändå gick bra i det första skedet och nu ska man tänka positivt bara.

Kunde ni frysa i något? Vi fick en liten fin blastocyst till frysen, det känns bra med en liten "backup".

Vi känner att det var skönt att få veta att mikro-tese fungerade. Skulle det inte bli något av det vi fick ut så är vi inställda på att göra om det i framtiden.

Så det kändes roligt att det även gick bra för er och metoden utvecklas väl hela tiden.

Ja det är bara Carlanderska som gör mikro-tese. Vi betalade själv privat, men kan göra ett slags bruttolöneavdrag på företaget. Det finns mer information på deras hemsida om hur man kan göra det. Men det förutsätter att företaget vill ta den administrationen som krävs.

Vi valde att gå privat helt för att slippa gå igenom landstinget köer.

Vi gjorde våran andra biopsi (vi tog en paus och ville testa igen) i december. Det var efter det som våran doktor som tipsade om Carlanderska och han skickade då ett brev dit strax före jul. I slutet av januari hade jag telefontid och veckan efter så åkte vi till Göteborg och hade ett första möte. Där bestämde vi preliminärt tiden som då blev i mitten av mars. Men väntetiderna på mikro-tese kan nog variera, lite beroende på hur många dom har på gång.

Så det gick ju ganska fort när vi väl bestämde oss för att göra mikro-tese. Vi hade lika gärna kunnat kontakta dom själv, men fick hjälp av ivf-gruppen i sthlm som dessutom hjälpte till att distansstimulera min fru (korta protokollet).

Vad tråkigt att höra :( Har hoppats att det skulle fungera för er också. Förstår att det är riktigt tungt nu, men ge inte upp, ni lyckades trots allt få tillbaka ett par embryon. 

Ni som planerar MicroTese, har ni/mannen ätit någon form av vitaminer inför det?

Här kommer iallafall lite egna erfarenheter från mig. Hoppas det kan vara till hjälp för er som ska göra ett ingrepp. När det inte fanns någon egentlig förklaring till att jag hade så få spermier så började jag söka efter alternativ hjälp i form av tillskott.

Själv så åt jag först zink och folsyra (fick utskrivet 5mg) i ett halvår innan vi gjorde våran andra biopsi. Tyvärr verkade det inte fungera då vi inte fick ut något att ha. Ett par st bara där någon knappt rörde sig.

Inför MicroTesen så provade jag dock även lite andra saker. Kanske lite sent tyvärr. Tror jag började cirka 5-6 veckor innan, och spermierna behöver ju cirka 70 dagar på sig. Men dom stackarna som kanske fanns kanske blev lite "starkare/bättre", för dom hittade trots allt fullt utvecklade och med god rörlighet för att befrukta 10 st ägg. 

Jag åt iallafall Pycnogenol och L-arginin. Dessa två kosttillskott gjorde verkligen underverk för sömnen för mig och jag kände mig mer utvilad än någonsin. Pycnogenol är ju en stark antioxidant och L-arginin ska förbättra blodflödet om jag förstått det rätt. 

Även Selen äter jag varje dag samt tillskottet Q10. Tar även magnesium varje dag.

Åt även L-carnitin och Acetyl l-carnitin inför ingreppet, men det är oklart hur det påverkade mig. Har slutat med dessa för tillfället.

Nu är vi i vecka 11 men jag fortsätter äta en del av kosttillskotten utifall vi behöver göra om ingreppet längre fram. Det kostar en del men vi försöker tänka långsiktigt kring det. Jag kände att jag började lite sent med en del av tillskotten och det misstaget vill jag inte göra om.

Vad gäller min fru så började hon att äta omega-3 och lite andra tillskott förra året. Vi fick ut jättefina ägg, men det kanske vi hade fått ändå utan att hon åt tillskott. Vi är 41 respektive 38 år.

Ska tillägga att jag har problem med tarmen som kanske gör att jag får näringsbrist samt att jag tränar konditionsport ganska hårt som kanske stressar kroppen. Så i mitt fall så kanske det är nödvändigt med tillskott, medans andra kanske inte behöver det egentligen.

All info om detta hittade jag här + att jag google en hel del (därav hittade jag bra info om Q10).
www.fertilitetsguiden.com/underlivet/mannen.php

Hej

Tänkte uppdatera lite då jag skrev lite i våras här. I våras gjorde vi en MikroTese då jag hade väldigt få spermier. Vi hade testat att göra två st biopsier men dom resulterade inte i något, eller snarare några enstaka spermier men ingen som rörde på sig.

MikroTesen gjorde dock att vi kunde befrukta och återföra två embryon. Tidigare i veckan föddes våran dotter. Kan knappt tro att det har hänt, men det gick faktiskt vägen.

Så till er som försöker och funderar på detta, så vill jag bara säga att inte ge upp. Det kan gå vägen trots minimala chanser.

När vi gjorde microtese i Göteborg (vi bor i Sthlm) så gick vi på Sophiahemmet först och fick hjälp med korta protokollet innan det blev dags att åka ner till Göteborg. Där gjorde vi som sagt MicroTesen, äggplock och återförandet av två befruktade ägg. Vi bodde på hotell där nere dom dagarna. Det funkade jättebra. Det var Sophiahemmet som tipsade oss om MicroTesen efter två misslyckade testikelbiopsier.