Avsaknad av spermier

Förstår att väntan känns olidlig, tro mig jag vet vad jag pratar om. Vi fick första beskedet för snart ett år sedan och efter två spermaprov och en biopsi med noll spermier så står vi fortfarande kvar på samma plats. Nästa steg blir mikrotese på Carlanderska och det blir inte förrän i höst. Och vad väntar vi på? Jo, att med stor sannolikhet så kommer inga spermier att hittas då heller. Så, försök att tänka positivt, ni vet att ni väntar på något bra i alla fall. Din man har en spermaproduktion och med största sannolikhet så kommer er IVF-behandling att lyckas, eller åtminstone så kommer ni ha något att jobba med. I vårt fall kommer jag genomgå IVF-behandling med allt vad det innebär, trots att det i slutändan kanske ändå inte kommer leda någonvart, då oddsen för att hitta spermier hos min man via mikrotese inte är alltför stora. Men det är allt vi har. Den väntan är olidlig, att vänta på något som är ens sista chans och vetskapen att om det inte blir något av det, så ja då är det över för vår del.

Om spermier hade hittats på min mans biopsi, så lite som en ynka spermie, så hade jag varit överlycklig och försökt att tänka positivt, att oavsett hur länge vi får vänta så har vi i alla fall bra odds att lyckas till slut... Men så ser det inte ut för oss.