När jag läst tillbaka har jag förstått att ni valt Örebro för IVF, har ni varit där än? Vi funderar på att välja dem då kön var relativt kort men varken hört positivt eller negativt så undrar om ni varit där och fått något intryck av dem? :)
Hur kommer det sig att ni körde på ivf och inte insemination? :)
Men nej, vilken otur för er! :( Denna ständiga väntan, väntan i sig är knäckande nog.. :/Va roligt att höra och grattis! Utredningen är redan klar och vi vet att det är manlig donator som gäller. Vi letar egentligen bara efter klinik men är långa köer omkring där vi bor..
Så ni testade inte insemination öht? :)
Vad underbart med ett plus efter så många år. Hur lång tid tog processen från det att ni bestämde er till ett plus? Fick ni något till frysen? :)
Vad fantastiskt!!
Hade du några fertilitetsproblem? Hur gammal är du? :)
Vet inte om du läst tråden, men är i samma sits du en gång var i. Manlig faktor (noll spermier).
Vi står i kö för donation (2 års kö). Jag har inga kända fertilitetsproblem, så jag hoppas att det kommer gå smidigt till. Jag kluvar inför om jag ska välja insemination eller ivf - precis som dig, så orkar jag inte tråkiga besked. Har likaså blivit deprimerad och orolig. Ett tag har jag funderat på att lämna honom, men då skulle sorgen bli tusen gånger starkare för jag älskar honom från hela hjärtat. Vill bara slippa fundera på det här. Blev det lättare när du fick ditt positiva grav-test? Hade du liknande (hemska) tankar?
Jag är 27, fyller 28 snart. Han är 30. Jag har en gemensam (med killen) psykolog på reproduktionsmottagningen och en egen på VC. Men jag kommer inte ifrån känslan av att samtliga psykologer inte tycker donation är en stor sak. De hänvisar mig till att det är så vanligt och många homosexuella/ensamstående gör detta hela tiden. Det vet jag, men jag känner inte att jag tillhör de kategorierna. Jag lever i ett heterosexuellt förhållande där detta "ska" funka. Hade jag känt till fler par som går genom samma resa hade det kanske känts lättare. Kunde du känna efteråt att det inte är en "big deal"? Att vi inte är igång och försöker med donation är jobbigt likaså, nu väntar jag på....något som känns så långt borta. Jag vill så gärna bli gravid nu. Och jag har kommit över tröskeln att det inte blir min killes genetiska barn, nu känner jag mest oro över om det blir barn överhuvudtaget.
Hittade inte din tråd.
Läste hela tråden och blev tårögd av ert fina slut. Jag hoppas verkligen att jag kan tilldela ett sådant inlägg inom snar framtid <3 tack!
Efter en massa sörjande och ältande så väcktes en inombordlig kraft inom mig till liv. Precis som min älskling sade så kommer det inte hända något av att vi "borde" göra det och det utan nu är det dags att agera. Vi båda är överens om att vi vill bli föräldrar ihop och jag har accepterat att det här är vårt sätt att bli föräldrar på. Jag har skickat in den digitala journalen till Storkkliniken och idag har jag varit på SU och tagit alla prover som kliniken behöver inför behandlingen. Ikväll ska jag även skicka ett mail med bilder på min blivande man så att de kan hitta en matchande donator åt oss, att sitta själva och kika på donatorer online bidrog till beslutsångest så jag överlämnar det till kliniken (tror jag).
Folsyra har jag ätit i snart 100 dagar, har laddat hem Natural Cycles för att börja tracka min ÄL och ska även köpa hem ett gäng ÄL-stickor från Apoteket senare idag. Vad mer behöver jag tänka på? :)
Tack snälla du. Kom på lite frågor att ställa:
- Fick du vara med och välja donator?
- Vet någon hur det är när man ansöker om pengar från försäkringskassan i efterhand, hur mycket får man ansöka om per insemination? Priserna varierar ju kraftigt i Danmark beroende på klinik/spermabank.
Önskar vi inte hade så lång kö här i Göteborg. Känns omständigt att behöva rodda i allt själv i en värld med tusen möjligheter! :)
Det hade varit bekvämast att genomföra allt i min hemstad men känns så läskigt att göra barn med någon man inte vet något om bortsett från ögonfärg/hårfärg/längd... Var inte du orolig över hur barnet skulle se ut?
Skrev en ny tråd idag om lite problem vi stött på. Lämplighetsprövningen man gör för att få ta emot donation är ett måste om vi ska få tillbaka pengar från försäkringskassan. Problemet är att SU endast gör den prövningen när man är framme i kön (3-4 års kö fick jag höra idag). Privata kliniker gör den endast om man genomför insemination hos dem. :(
Tänkte kolla den möjligheten men vet inte hur man går till väga för att utnyttja fria vårdvalet! Ringer man Örebro då eller 1177? Någon som vet? När hörde du det från Örebro?
Och lita inte på vad Örebro säger Ang väntetiden. De håller inte den. Vi fick besked att vi skulle få komma i början på mars. Den flyttades fram hela tiden och tillslut blev det 29 maj som vi fick tid. Vi var tvungna att avboka då jag blev sjuk och då sa de att de tror vi ska få komma i september. Vi ska ringa i augusti för att höra om det blir september. De ligger efter i kön. Men ändå betydligt kortare än Göteborg!
De sa att väntetiden var tre månader men att de trodde vi skulle få komma redan efter 2,5 månad som var i början på mars. Sen flyttades som sagt tiden fram och blev till 5 månader. Tyckte det var onödigt av dem att säga att väntetiden var kortare än 3 månader och inge hopp, när de sen inte kan hålla den. Det har varit otroligt tärande att vänta. Bättre att de då tar i och säger ex 6 månaders väntetid.ö
Är säkert så att just vi haft otur då, det känns som vi har det hela tiden.
Fick mens i fredags, ringde då mottagningen för att förbereda att om två veckor kommer ägglossningen. Så säger barnmorskan bara; det kanske vi inte hinner med denna månaden! Jag fick en chock!! De sa på mötet innan sommaren att i slutet av Augusti kör vi. Och nu helt plötsligt var det saker kvar att fixa. Känns hur tråkigt som helst om vi måste vänta till september.
Vet inte om de gör ul inför men det tror jag, för att kolla äggen.
Händer det något för er nu efter semestern?
Ja i juni sa de att vi skulle börja i augusti! Lyckades ni på donation? Hur många försök har ni gjort/ gjorde ni?
Vad skönt! Men det var via landstinget? Vi fick beSked att ivf med donerade spermier inte görs privat.
Vi fick besked idag att donator är hittad o allt är klart så nästa ägglossning är det dags( troligen i slutet av veckan!) så spännande!
Hej! Ledsen att höra att ni ska behöva gå igenom detta. Vi har gjort mikrotese på Carlanderska och då har jag fått göra IVF behandling och äggplock i samma veva. Tyvärr hittades inga spermier, så vi fick välja om vi ville frysa ner mina ägg till framtida försök med donator. Så nu ligger några ägg i frysen. Vi ska väl göra inseminationsförsök först, och om det inte funkar så blir det IVF med äggen som ligger i frysen.
Ni som tillslut valt att gå vidare med donerade spermier, hur kände ni inför det, och hur känner ni nu när ni är gravida eller har fått barn?
Jag är gravid! Fick plus imorse! :)
Jag fick komma hem i onsdags, mår sådär men de såg att vätskan minskat så då kan jag vara hemma och åka in på kontroller istället. Sjukskriven på heltid till 6 dec. Tyvärr såg de idag på proverna att mina levervärden skjutit i höjden sen i onsdags så blir jag det minsta sämre så måste vi genast åka till akuten. Har fortfarande så jävla ont i magen ibland så det känns som jag ska dö. De sa att nu när jag är gravid så kommer överstimuleringen fortsätta i några veckor till. Men jag får inte bli sämre. Känns så jobbigt för vi är så glada över att vi plussat men samtidigt mår jag så dåligt i överstimuleringen så vi kan inte njuta, är oroliga för hur det ska gå etc.
Tänker på er andra som väntar på TD och håller tummarna för er!!!!!
Tack!
Ja, jag försöker också tänka så, att det är det bästa embryot. Vi har ju också gjort vul några ggr pga överstimuleringen och i fredags såg man lilla hinnsäcken som var ca 2 mm och igår var den 7 mm. Läkaren sa att mer än så går inte att se i nuläget men kändes skönt bara att se hinnsäcken och att den låg rätt placerad i livmodern.
Bf är 27 juli. Samma datum som jag och min sambo träffades :)
Grattis till er dotter :)