Avsaknad av spermier

Det gick bättre än förväntat, de hittade spermier att frysa ned under min sambos microtese. 7stycken strån med okänt antal i.. De vet inte om han fortfarande producerar spermier men om det inte skulle gå med ivf behandlingen med dessa strån finns eventuell möjlighet till ny microtese längre fram.

Det hade vi inte förväntat oss då vi förstått att det är liten chans att hitta spermier när det var 0 i spermaprovet och min sambo har klinefelters..

Nu ska vi alltså börja med ivf, det långa protokollet, och jag är supernervös.. Mycket över biverkningarna och om det ska gå..

Jag har också nyligen skrivit på för nytt jobb som jag börjar på om några månader, så behandlingen och en graviditet kommer lite i fel tajming.. Jag känner mig lite otacksam som tänker så när jag tänker att jag bara borde vara glad för att de hittade spermier och vi har fått den här möjligheten. Så många som kämpar och vi trodde det var kört, och att vi får detta finansierat till stor med med skattemedel..

Men jag är orolig över hur går det med alla hormoner - och vad jag förstått rätt kraftiga biverkningar- när man ska vara ny på jobbet och prestera osv. Vad kommer jobbet säga om jag blir gravid direkt..

Vi trodde ju helt ärligt inte att de skulle hitta några spermier under operationen och hade börjat fundera på ev. donation om något/några år.

Jag som förut gärna velat ha barn ser nu en massa problem, jag har varit så stressad de senaste veckorna och sover dåligt, är spänd och otrevlig. Kanske är  helt naturligt med stressen? Kanske har jag ställt in mig för mycket på att vi INTE kommer få barn nu efter det senaste året..

Ni som har påbörjat IVF, är det någon mer som också börjat tveka precis när behandlingen ska starta"? :S 

Jaha hörrni!

Jag Är gravid igen! Hoppas verkligen det håller denna gången, är försiktig med glädjeruset ännu,men har ju sagt att jag skulle komma med besked. Så nu får man lämna resten till ödet igen.. :)

Tack!

Hur mår du förresten? :)

Vad skönt att det börjar lugna sig, låter inte alla något roligt å ha så mycket illamående :/

Vad spännande och verkligt det måste bli när man vet vad som gömmer sig där inne.

Och jag tror som du, i slutändan är det inte viktigt vart dnat kommer ifrån, det är just bara dna. Allt som formar en person är det man möter, ens mamma och pappa till exempel. Det viktigaste är att man är efterlängtad och väl omhändertagen den dagen man kommer till livet. Och framförallt älskad! :)

Japp vecka 6. Har inga symtom än. Hoppas det är okej där inne i allafall såklart! :)

Vi fick göra vårt första ivf försök i november med donerade spermier och efter några misslyckade inseminationer så tog sig det här lilla embryot! Av de ägg vi fick ut (14) så blev 3 befruktade och de andra två vi inte satte in klarade sig inte till frysen så trodde verkligen inte att det här skulle ta sig.. Håller mina tummar för er alla! Någon gång lyckas vi alla, det är bara frågan om när. Kram på er!

Jag menar inget illa, men jag har så himla svårt att förstå detta.

Känner era män sig verkligen som pappor efter att en annan man befruktat er?

Blir han automatiskt "pappa" trots att alla vet att han inte är det?

Hur hanterar ni olikheterna när barnet växer och utvecklas och inte liknar någon av er?

Berättar ni för andra?

Tack för ditt svar!

Det där med utseendet, jag tänkte på att en del barn ju bara är likt den ena föräldern. Ifall donators utseende skulle vara dominant.

Jag har en kompis, hennes och hennes mans dotter är en, mer eller mindre, exakt kopia av henne. Kunde lika gärna vara en kopia av mannen.

En annan tanke är ju genetiska sjukdomar, får man veta sånt om donatorn?

Tänker (Gud förbjude) om det skulle behövas en närståendetransplantation i framtiden?

Önskar er all lycka till!

Tack! Jag plussade den 19/12 så är i vecka 8 nu! Men har inte gått på första ultraljudet än så kan typ inte slappna av..

Åh tack! Hur mår du nu!? På måndag har vi fått tid så hoppas det tickar på där inne :) kram