Avsaknad av spermier

Är det ett roligt jobb tycker du? Jag har känt att det blivit för mycket med jobbet tyvärr. Det är tufft och mår man då inte bra så funkar det inte alls.. Så visst har man haft tanke på att söka sig bortom yrket för att må bra igen, eller bättre. Du förstår nog vad jag menar!

Vi hade inte varit tillsammans särskilt länge när vi började försöka. Sedan 2015 ungefär. Sen fick vi beskedet i september 2017. Jag är 28 i år och sambon 30. Hur ser det ut för er?

Det är verkligen så! Det är en känsla av ensamhet som inte alls går att beskriva för någon annan. En känsla som man aldrig känt innan. Fruktansvärt! Men som du säger, det gäller att hitta der positiva i den här situationen genom att vara så tacksam att hjälp numera finns att få! Och på tal om forumet, här finns mycket att hämta!

Åh vad kul! Äntligen!! Längtar också tills vi är där! Provpapperna är på väg hem så det är på gång iaf! Kram

Hej alla! Har inte läst igenom tråden så mycket än men ska göra det. Sambon fick precis idag sitt resultat på spermieprovet. 1 miljon per ml :( , tråkig nyhet men nu förstår vi åtminstone varför vi inte blivit gravida. Ni med ungefär likande resultat. Hur har det gått för er?

Har beställt zink och folsyra till honom nu och hoppas det ska hjälpa till att ge bättre resultat. Men innan han kommit in på mer undersökningar vet vi inte mycket. Så egna erfarenheter lyssnar jag gärn på! :)

Vi har också valt Danmark av samma anledning. Jag har dock, efter en äggledarröntgen, fått vet att jag har en polyp i livmodern som jag ska ta bort nästa vecka - för att vara säker på att den inte är i vägen för en graviditet. Förutom det är allt klart med Danmark, vi har beställt donator, och vi kommer att göra vårt första försök i Maj eftersom att jag är ledig en period från jobbet då (Läste att ni planerar första försöket i Juni). Så spännande! 

Hej där!

Jag har en kompis som oxå hade problem med att bli gravid.

Efter kontroller så var det mannen som problemen fanns hos o just hans spermier.

Man plockade ut ägg från henne o sen sög ut levande spermier från honom o befruktade hennes ägg på utsidan för att sedan stoppa in det befruktade ägget igen. Det lyckades o nu har dom sin lilla bebis.

Så vänta tills ni vet mer/ lycka till

Ja väldigt spännande! Är taggad. Vi beställde från European Sperm Bank direkt till Storkklinik (som är den klinik som använder oss av). Vi beställde tre strån, vilket var det kliniken rekommenderade och det levererades väldigt snabbt, det tog bara ett par dagar. De håller sedan stråna åt oss tills vi väljer att använda dem. 

Vi var där för ett försök för några månader sedan, men då dem såg en polyp hos mig sa dem att vi kunde testa inseminationen om vi ville men kliniken rekommenderade att vi skulle vänta och ta bort den först. Så vi fick snopet åka tillbaka igen. Men på ett sätt är det skönt att ha varit där en gång, nu har man en bild av hur det kommer att gå till. 

Vi har varit kluvna i vilket typ av behandling vi skulle välja. Men då mina värden ser så pass bra ut rekommenderade dem oss att börja med insemination. En del av mig ville köra på IVF direkt för att maximera chanserna (resan har varit lång som den är) men en annan del av mig hoppas på att inseminationen ska funka så jag slipper IVF. Vi kommer att försöka två-tre gånger med insemination och tar det inte går vi vidare med IVF.

Har ni beslutat er för IVF? 

Förlåt för sent svar, det har varit full rulle. Ja, vi har också pendlat fram och tillbaka i insemination vs IVF-frågan. Mina värden är bra, inte fantastiska men inte dåliga,  och jag bestämde mig tillslut att gå på klinikens rekommendation vilket är insemination får vår del. Men jag förstår verkligen hur du känner. För oss har det redan gått två år av att försöka bli gravida, så då känns varje cykel väldigt värdefull. Det är därför vi sätter en gräns också, att vi testar ett par inseminationen och går det inte ska vi inte fastna där utan gå vidare till nästa steg. Har ni möjligheten och det känns rätt med IVF så kör! Angående val och donator var det svårt såklart, det är lätt att det blir en så stor grej eftersom att effekten av de val man gör är stor, men samtidigt kan man aldrig veta, och min sambo är bättre på att bara hoppa än vad jag är :) Jag behöver mer kontroll. Till slut gick vi på matchning till min sambo - längd, hårfärg, ögonfärg och känsla. Försöker att inte göra en för stor sak av det. Man kan ju också lägga valet i händerna hos kliniken, vilket många tycker är skönt. Vi mailade kliniken när stråna var beställda och förberedde dem på att dem var på väg. Det tog ca 4 dagar så var allt på plats. Det har varit väldigt mycket upp och ner, men just nu är vi taggade. Min sambo är väldigt positiv och har blivit vän med att det viktigaste är att vi faktiskt KAN bilda en familj, så det är skönt och hjälper mycket. Dessutom har jag en vän som har varit i samma situation och dem har just nu världens gulligaste lilla familj via donator, och när man ser dem förstår man hur lite det spelar roll. Så det är fint. Har ni hunnit välja donator? Och hur känns det med allt? Kram

Men det vad härligt att ni kommit så långt. Har ni tänkta att berätta för släkten? Är det några som vet om?

Vi själva är inne på inseminationsförsök nr 3 med donerade spermier. Gjorde ni insemination eller ivf? Hur många försök?

Vi har valt Livio i Göteborg Carlanderska). Tycker det är skönt att vara i Sverige och slippa åka längre än nödvändigt.