GoC

Äldre 25 Apr 10:44

2466 svar

Avsaknad av spermier

MariaC skrev 2016-04-24 18:45:48 följande:

Ja, det är så jävla orättvist alltså! Och som du säger, all energi man lagt, och framförallt all oro, tanken på att gå igenom allt igen, vi måste ju men det känns tufft.

Vet inte hur vi går vidare, vet inte om vi får göra Mikro-Tese igen eller om detta var vår chans. De har lite resurser kring det så frågan är om de kan prioritera oss som redan fått en chans. Får vi gör det igen så blir det dyrare för nu har de höjt priserna ännu mer.

Och som min sambo sa idag, Va roligt att vi måste fortsätta betala av på IVF ända fram till augusti och så tog det sig inte. (Bruttolönevadrag). Suck...

Hur går det för dig?

Ja, jag finner inga ord för denna orättvisa... Dessa kostnader och allt annat.... Att lägga 70000 på ett försök är fanimej inte rimligt! Det kan bara inte få vara så! :( blir så arg att det ska vara så galet dyrt! Räcker det inte med allt man ska gå igenom om man jämför med de som kan göra försök hemma i sängen. Livet är grymt. Jo vi bestämde oss för att inte försöka med micro tese. Just pga kostnaderna och riskerna för att det inte skulle ta sig... Så vi gick på donation. Och det tog sig:) så nu är jag gravid i v 28. Tiden går så fort och i juli är det dags om allt går som det ska! Håll oss uppdaterade! Tänker på er!

GoC

Äldre 25 Apr 14:21

#669

MariaC skrev 2016-04-25 13:30:33 följande:

Så härligt för er, är glad för er skull! Så fort tiden gått för er =) Skönt att ni ändå kunde känna er "tillfreds" med att använda donerade. Vi är inte riktigt där än. Min sambo vill så gärna försöka en gång till med sina egna. Det känns ju extra jobbigt när han nu har spermier och sen enda inte kunna använda dem. Så vi kommer nog prova en gång till med Mikro-tese eller vanlig biopsi igen..

Vi var nog inte riktigt tillfreds med donerade vi heller. Men vi kände att vi inte hade så mycket annat val. Och när det väl tog sig så kraschade jag till en början efter den tunga period som varit. Men nu har vi landat i detta och när den lilla rör sig i magen så kan jag verkligen inte känna att vi skulle ha valt fel väg. Åldern tickar ju på också... Men idag är vi så glada för vårt beslut! :)

GoC

Äldre 31 May 10:30

#703

Jag tä'nker på er alla hela tiden! Ni som funderar på donation, vilket ladsting tillhör ni? I örebro fick vi köra igång direkt när alla prover visat att det inte går. Ingen kö alls. Så kolla upp det ordentligt. Men jag vet också att de har längre köer som i Sthlm ex. Men precis som ni säger kan man ju åka till Danmark för att slippa köerna, det är inte heller speciellt dyrt. Det man missar är ju gratisförsöken som de erbjuder i landstingen. I Danmark vet jag att man kan köra igång nästa gång man har ägglossning alla dagar om året. Det svåra kan ju bli att resa dit snabbt om man inte har koll på ägglossningen. Vi själva gjorde donationsinsemination i Örebro. Vi fick som sagt köra igång direkt efter undersökningarna. Det gjorde att jag kraschade lite när det tog sig på "första" försöket (anledningen till att jag skriver första är att det egentligen var andra en första gången visste vi att vi var sent ute, men de ville prova i af. Så på förta riktiga försöket tog det sig) då jag inte hade bearbetat allt klart än. Men nu sitter vi här och ska ha barn 24/7 om allt flyter på som det borde. Jag vet precis vad ni går igenom allihop och har ganska stor koll på vägen, undersökningarna och alternativ. Så hör av er om ni undrar något så kanske jag kan hjälpa till. Kram

GoC

Äldre 15 Mar 13:56

#867

NZZZZ skrev 2017-03-15 11:18:38 följande:

Men om man finner orörliga spermier-kan dessa inte användas? Jag förstår hur du menar precis. Det är en stor sorg att jag eventuellt aldrig kommer kunna se några likheter i eventuella barn... men det är med honom jag känner att jag vill ha barn. Har aldrig velat ha barn lika starkt som när jag träffade honom. Donation är väl inte så jag tänkte mig att livet skulle bli men hellre det än ett liv utan barn och sedan tror jag man känner annorlunda när barnet väl kommer - att man inte tänker på det.

Jag kan lova att man inte bryr sig det minsta när barnet väl är här. Jag gick igenom en krasch när jag väl blev gravid med hjälp av donation... För det var inte alls så jag hade tänkt mitt liv. Men idag är jag så glad att möjligheten finns och jag har aldrig varit så tacksam som jag är för vår son. Så ofta som jag tänker på att det inte var en självklarhet att jag hade fått vara med på babysimet, att jag fått vara med på familjecentralen, att jag fått sitta där med vår son i knäet och sjunga de där fåniga sångerna och se hans glädje.... Det är värt så jäkla mycket att inga ord kan beskriva. Jag tror inte att jag hade känt samma tacksamhet om vår väg till barn inte hade varit lika tung som den blev. Så oavsett vad man måste ta sig igenom för att få lyckan så är det värt det i slutändan. Barn ger så mycket glädje och livskvalitet och är det barn man vill ha i sitt liv så är det värt varenda minut av kämpande för att till slut lyckas. Jag håller mina tummar för att ni också får barn till slut, på vilket sätt det än blir!

GoC

Äldre 18 Apr 21:07

#998

NZZZZ skrev 2017-04-16 21:40:39 följande:

Jag har läst dina inlägg från början-då du skrev saker såsom att du inte alls ville ta emot donerade spermier till detta inlägg. Vad underbart! Jag är så rädd jag med.

Rädd att min kille ej tar till sig barnet osv. Hur är din man i föräldraskapet?

Ja från att vara så emot det, sedan tvinga sig själv att göra det, gå igenom en krasch och till det här. Det kan jag knappt förstå själv. Men jag vill verkligen att folk som har svårt för att acceptera tanken på donerade spermier ska se ett litet hopp och förstå att jag verkligen inte heller kunde tänka mig det från början. Inte ens när jag gjorde inseminationen så kunde jag förstå att jag låg där och ändå gjorde det. Jag fick tvinga mig själv för att jag så gärna ville ha en familj. Och idag är jag så glad och stolt över mig själv att jag gjorde det och att jag idag får vara lycklig rakt igenom.

Det har aldrig varit ett problem för min man. Han tänkte tanken ibland innan vår son var här. Idag kan han även ibland känna att han så gärna skulle vilja att vår son också var hans biologiska. Men det har aldrig varit någon tvekan om att han älskar sin son mer än allt annat. Han sa att han släppte alla funderingar vid förlossningen och allt blev så självklart. Precis så kände jag också. När man väl har den lilla här så finns inga funderingar. Allt blir en självklarhet. Det var vår graviditet och vår förlossning så hur skulle det kunna vara någon annans?

GoC

Äldre 16 May 21:41

#1025

999 skrev 2017-05-16 20:12:14 följande:

Nej inte än. Jag drar ut på det, jag vet inte varför... Förr eller senare måste jag ju göra det. Jag har ju massor med ägg i frysen, men jag vet inte om jag vill göra IVF. Då skulle jag slippa spolningen och att bli inseminerad, jag funderar på om det skulle kännas lättare om jag fick tillbaka ett befruktade ägg än att få ett rör uppkört i mig med en annan mens spermier?

Vill egentligen inte lägga mig i era diskussioner nu men spolning behöver man göra vid insemination också. De vill inte göra behandling om de inte ser att det är fri passage. Visst det gör svinont men det är så kort tid. Och ska man sen ändå föda barn så kan spolningeb vara en bra start för att tåla smärta ;) Hihi.

GoC

Äldre 17 May 13:45

#1028

NZZZZ skrev 2017-05-16 22:30:48 följande:

Ingen fara men tror 999 menade att hon vill göra ivf för att slippa spolningen också :)

För mig kändes inte spolningen alls :)

Hur mår bebis?

Ja jag insåg det precis efter att jag skrivit :)

Vad skönt!

Han mår så bra så! Börjar bli en stor pojke. Åh jag önskar ni kunde förstå hur lite allt spelar roll när man väl har dem här. Jag önskar att ni snart får era barn! Han är det absolut bästa som hänt mig och det som betydde allt till en början, hur han kom till, kan jag inte bry mig mindre om idag! Jag säger... Kör bara kör! Det är så värt det! Hur tufft det än är att gå igenom så ber jag er kämpa igenom det för att få det här!

Tänker på er alla!

GoC

Äldre 25 Feb 20:21

#2177

Jag önskar att alla ni här inne som mår dåligt över att använda donerade spermier kunde sätta er in i hur det blev för oss. Jag mådde helt sjukt dåligt när det blev verklighet för oss. Jag kan inte med ord beskriva HUR dåligt jag mådde och hur mycket tankar jag hade... Jag har en blogg som jag skrev i om någon känner för att läsa... Och jag lovar er... Man kan gå från den djupaste botten till att bli så tacksam! Ni kan aldrig ana... Jag var den som tänkte "jamen det är du, jag kommer aldrig att komma dit". Men det gjorde jag och jag är så jäkla glad och tacksam för att vi gick igenom det vi gick igenom. Jag skulle inte vara lika tacksam och ta vara på allt på sättet jag gör nu om det inte hänt. Kämpa på ni kommer att bli lyckliga på ett eller annat sätt det är jag helt säker på!

GoC

Äldre 28 Feb 13:20

#2180

askyfullofstars skrev 2019-02-25 20:35:18 följande:

Sjukt nog minns jag dina inlägg. Hur gammal är ditt barn nu? :)

Det kan jag tänka mig. Min panik och ensamhetskänsla som andra inte förstod sig på satte sig nog i flera huvuden :)

Han är 2.5 år idag :)

k85 skrev 2019-02-26 17:16:44 följande:

Läser gärna din blogg! Kan du skicka den? Kram

Självklart, vagentilldig.bloggplatsen.se

Jag bollar gärna tankar med fler som är där jag var då. Vet hur jobbigt det kan vara.

GoC

Äldre 4 Mar 20:53

#2185

k85 skrev 2019-03-01 11:52:16 följande:

Hej! Jag har typ skummat igenom hela din blogg nu, så fin och känner igen mig i så mycket. Ska läsa igenom mer noggrannt =) det är ett glapp i inläggen mellan inlägg om micro tese på carlanderska och sen gravidmage- jag inte förstår om er son blev till via micro tese eller donation?

Jag ska ta mig tid att skriva mer där någon dag framöver. Men han blev till genom spermiedonation.

GoC

Äldre 4 Mar 20:54

#2186

GoC skrev 2019-03-04 20:53:30 följande:

Jag ska ta mig tid att skriva mer där någon dag framöver. Men han blev till genom spermiedonation.

...och tack förresten! :)

GoC

Äldre 4 Mar 20:58

#2187

askyfullofstars skrev 2019-02-28 17:03:10 följande:

Va stor han blivit. Jag vet att detta är en känslig fråga men jag hoppas du är ok med den. Har ni planerat syskon till honom? Orkar man göra processen igen?

Här får man fråga allt :)

Ja och faktum är... Nu är det här väääldigt tidigt... Men att det redan ligger en liten i magen :) ett helbiologiskt till sonen, nu hoppas vi att fröet vill stanna kvar hos oss. Er är de första vi berättar för nu..

Och till dig min fina vän 999...Ja! Jag är gravid! Haha vår son ska få ett syskon! Och den här gången mår jag inte alls som jag gjorde sist! :) tänk att vi kunde komma så långt tillsammans!

GoC

Äldre 4 Mar 21:00

#2188

mooonwalker skrev 2019-03-04 16:50:12 följande:

Alltså jag vet inte ens hur jag ska kunna skriva det här... Jag trodde inte att man kunde ha mer otur eller bli sämre behandlade av vården än vad vi redan har. Idag pratade min man med sjukhuset igen (han har redan försökt prata med dem flera gånger och då dels inte blivit uppringd trots att de har lovat det och dels fått fel telefonnummer av en).

Vi har inga spermier kvar i frysen trots att det sparades flera strån vid microtesen. Tydligen användes alla till vårt sista försök, även om vi fått information om att tre strån skulle finnas kvar. Alltså när man tror att man inte kan gråta mer, men tårarna bara fortsätter rinna....

Jag kan bara lova dig att Def kommer att lösa sig på ett eller annat sätt... Torka tårarna och hämta kraft på det sättet du behöver för att orka!

GoC

Äldre 6 Mar 19:29

#2191

askyfullofstars skrev 2019-03-06 16:13:47 följande:

Stort stort grattis!!! Vilken vecka är du i? Glädjer mig sååå att höra detta.

Jag är dock inte ts (999) om du syftade på mig. Har inte fått någon uppdatering från henne på länge. :(

Nejdå jag menade 999 hon och jag har haft kontakt i flera år nu. Hon har fullt upp där hemma nu och inte så mycket tid att hänga här ;)

GoC

Fri 14 Feb 2020 21:12

#2319

miamariapetersson skrev 2020-01-29 08:02:12 följande:

Hej,

Jag har inte skrivit på familjeliv på ett tag, men har varit här inne mycket och läst och blivit så hjälpt av att läsa andras berättelser.

Jag och min pojkvän fick reda på att han inte har några spermier för 1,5 år sedan (han har en defekt på sin Y-kromosom, och den värsta kombinationen), jag har skrivit om hela vår resa i ett inlägg, och tänkte jag skulle dela med mig om den här, för er i samma sits)

nouw.com/miamariapetersson/how-we-got-pregnant-2--36889269

Jag vet vad ni alla känslor och tankar ni går igenom, det är så tufft, och jag är glad att detta forum finns där man kan kommunicera med andra. <3

Maria

Så glad att du delat med dig av er historia, det borde fler göra! Jag har också en blogg, där jag dokumenterade för min egen skull om vår resa. Jag vill bara berätta att vi nu har två superfina killar som vi älskar mer än något annat. Äldsta är redan 3,5 år och yngsta 3 månader. Det är en fantastisk möjlighet att kunna få en familj på det här viset och jag är så glad för att människor ställer upp och delar med sig så att vi som inte kan, får uppleva det fantastiska och att få bli förälder. Så himla stort!

Vi hade en galet tuff reda hit också, men idag, nu när vi är 4 i familjen är vi så tacksamma för allt. Kanske lite extra tacksamma eftersom det inte var självklart. Vi pratar om hur tacksamma vi är var och varannan dag.

Så,

Grattis till er lilla bebis, ni kommer att förstå vad jag menar när bebis är här:)

GoC

Sun 23 Jan 2022 22:54

#2449

Familjekliv skrev 2021-12-23 09:58:44 följande:

Skrev precis världens längsta inlägg i tråden och så råkade jag radera. Men här kommer en ny version.

Hej alla gamla rävar i tråden, och självklart vem som helst som tittar in här. Jag har läst tråden och det har tagit mig två dagar ungefär. Jag har gråtit många gånger under läsandets gång. Jag beundrar er tapperhet och kämparglöd mer än vad någon av er någonsin kommer kunna förstå. Men jag behöver också er hjälp. Just nu delar jag inte samma öde som vissa av er. Men domen kom för två dagar sedan mellan fyra väggar på Sophiahemmet i Stockholm. Jag, sittandes fysiskt med munskydd och mannen i mitt liv via telefon på högtalare. Läkaren vred på sig och jag kände i rummet att något var fel. Jag var tydligen godkänd. Fina värden, släpper fina ägg. Äggledarna är fina och fungerar som de ska. Normal (något kort) men fungerande menscykel. Har givit upphov till graviditet tidigare - både en abort och ett barn med en annan man som idag är 10 år gammal. ?Men??. Det ordet gör så ont och jag hör det skära genom mina öron fortfarande. ?Det finns inga spermier?. Vänta. VA? Går det ens? Jag med min GAD trodde att jag var förberedd på det värsta tänkbara. Jag visste att något kanske var galet eftersom vi försökt i ett år utan plus men att sperman inte fanns alls? NOLL? Kommer nog aldrig kunna acceptera eller förstå något sådant. För att inte göra det här till en poetisk novell där jag bara pratar om hur ont detta faktum gör så vill jag berätta hur jag tolkat allt och vilka frågor jag har till er:

- Tid inbokad på Anova. Nytt spermaprov ska tas och blodprover. Vad är bra/dåligt här? Vad ska vi ställa för frågor? Visst var det FSH som inte skulle vara för högt? Och om det skulle vara det - är det kört då?

- Inga tecken på Kleinefelter, inte ett enda symtom. Lyssnade på ett poddavsnitt där en läkare på Anova beskrev att testikeln ska ha samma storlek som ett plommon och inte vara för mjuk, utan snarare hård. Vi har kollat hemma och de känns som de ska. Inte mindre än vad som ?ska? vara. Heller inga trauman, stereoider, läkemedel som kan påverka. Vältränad man, ung, bara 29 år.

- Vi har inga problem med pengar. Om ni hade haft en bra budget, vilken väg hade ni tagit då? Ska vi köra på Anova och sedan TESA/PESA via landsting och om det i sig inte tar sig gå all in och betala MicroTESE på Carlanderska ur egen ficka? Har förstått att dom börjat med MicroTESE i Huddinge men jag vill verkligen att det ska vara den bästa i landet om det går.

- Hur stora är oddsen att man hittar spermier nu? Vad ska jag förvänta mig? Ett rent helvete? Hur mycket ska jag våga hoppas?

Och min största fråga egentligen? Hur FAN hanterar man ett sånt här besked? Jag har varit sjukskriven sen beskedet och vill bara dö av sorg och kris. Jag fattar ingenting. Kan inte allt bara vara en mardröm? Önskar bara att vi ska få ett samtal där någon säger att det var fel på provet. Alla framtidsdrömmar och hopp har suddats ut. Jag äter Sertralin sedan tidigare pga GAD och jag vet inte, måste jag öka min dos för att palla detta?

Skulle bli så tacksam om någon av er kunde svara mig eller bara cyber-krama mig. Låter så dramatisk säkert men jag har ingen att prata med.

Hoppas att allt är bra med er och att ni funnit någon acceptans i era liv. Det är ändå 2021 nu, snart 2022 och det är ju ett par år sen för många av er? Stor kram till er alla och tack till dig som läst.

Jag vill bara säga att jag kände exakt som du... Blev också sjukskriven och fick äta sertralin för första gången i mitt liv... Mitt liv gick under när vi fick beskedet... Jag kunde aldrig tro att jag skulle komma vidare. Men jah tvingade mig själv och idag är jag lycklig och har två fina barn... Och jag vet att du inte vill höra det för jah vet hur du känner nu. Men våra barn är genom donation. Och även om du inte kan ta in det nu så kan man ta sig igenom det ocj bli lycklig. Önskar jag kunde berätta mer om vår resa hit och få dig att förstå att jag verkligen kände som du gör nu. Jag finns här och jag har också en blogg du kan läsa om du vill... Nu är det längesen jag skrev där men vägentilldig.blogplatsen.se där hittar du den.

Stor kram

Avsaknad av spermier

INNEHÅLL