Avsaknad av spermier
Dom har skickat vävnad för att få svar på vad som kan vara fel.
Vi har nu tagit kontakt med en ivf klinik, och ska dit om en månad drygt. Ännu mera väntan!
Dom har skickat vävnad för att få svar på vad som kan vara fel.
Vi har nu tagit kontakt med en ivf klinik, och ska dit om en månad drygt. Ännu mera väntan!
Vad tråkigt att höra, jag har dock ingen erfarenhet av IVF, så vet inte vad dessa tabletter är för något. Hoppas någon annan i tråden vet.
Hur kommer det sig att ni gör IVF och inte insemination? Får jag fråga hur tankegångarna gick när ni bestämde er för att ta emot donerade spermier? Jag önskar att jag kunde acceptera det som alternativ, men har så oerhört svårt för det. Känns det annorlunda nu när ni har satt igång? Du behöver inte svara på mina frågor om du inte vill såklart...
Hej alla!
Som sagt det är bara glömma odds och statistik, man vet ändå inte i vilken ända av spektrumet man kommer hamna. Man kan ha tur eller otur. Hos min karl hitta man inga spermier trots att allt var normalt och läkaren sa att vi mest troligt skulle hitta. Jag håller alla mina tummar och tår för att ni ska hitta, annars kan jag trösta er med att ni inte kommer sitta barnlösa om ni verkligen vill ha barn ändå. Jag är på Ruvardag 9 med ett embryo som vi använt donator spermier till, jag tittar fortfarande på odds och statistik för att lyckas men det finns fortfarande inget som säger om just jag ska lyckas trots toppembryo. Jag måste bara acceptera att ödet har sin gång!
Lycka till allihopa!
Hej,
Ok tack för att du delar med dig. Och vad kul att du ruvar. Jag håller tummarna för er. Undrar också hur länge ni fick vänta på donation?
Tack för att du delar med dig. Håller tummarna för att du får ett pluss på testdagen! Jag vet inte om jag frågat dig förut så med risk att upprepa mig; var det svårt att acceptera att ni behövde använda er av donator? Hur har det känts nu under hela den här processen?
Har svårt att acceptera det alternativet, jag har svårt att acceptera att vi kanske inte kan få barn som blir hälften jag, hälften min man. Jag vill ha barn som delar både mina och min mans gener, även om jag inte kan sätta fingret på varför det är så viktigt med gener, för egentligen betyder det ju inte så mycket...
Jag kan inte tänka mig ett liv utan barn, då skulle jag förbli olycklig resten av mitt liv. Och jag vill inte lämna min man, så då står jag inför det alternativ som jag har så svårt att acceptera. För ett tag sen kände jag att jag hellre skulle vilja leva barnlöst än att välja att ta emot donerade spermier. Idag känner jag lite annorlunda. Så jag har väl tagit några steg i rätt riktning i alla fall, jag skriver "rätt" för att jag verkligen, verkligen skulle vilja acceptera spermadonation.
Fick veta för två veckor sen att jag är gravid! Hallelulja moment! Måste säga dock att rädslan för missfall är som ett stort svart moln!
Tack! Jag önskar er all lycka med era försök! Ska bli spännande att följa, och jag hoppas att min stannar så jag slipper göra om det!
Ja det är riktigt snart! Känns jättekonstigt efter såhär lång väntan. Vi ska göra ivf med kort protokoll då. Vill försöka njuta av semestern innan och inte tänka på det så mycket varje dag. Men hittills lyckas jag inte speciellt bra. Läser för mycket också och oroar mig inför försöket. Men det känns såklart jättebra att vi ska få försöka! Första gången vi har en chans att lyckas!
Hur mår du annars nu Lompan?
Jag har ju gjort med donerade för min sambo hade inga.
Antagligen får ni sätta igång så fort du får mens efter er biopsi med sprutor och insättning två veckor efter din första mensdag. Då med frysta spermier.
Endel startar med sprutor och chansar på att det ska finnas spermier och kan befrukta äggen samma dag du tar ut dom, insättning sker 2-5 dagar efter uttag av ägg.
Hur mår du? Oroar du dig fortfarande mycket?