MariaC skrev 2017-04-12 11:13:13 följande:
Jag är snart 34 och min sambo snart 38....så tiden tickar iväg och det stressar mig då vi vill ha syskon också.
Vi har haft rätt lång tid på oss att smälta detta. Vi fick beskedet att min sambo saknade spermier i sädesvätskan för 2 år sedan. Då kom den största chocken och världen rasade. Sen dess har vi hela tiden pratat om donation och tanken att det kanske kommer bli så har funnits med. Vi hoppades ju på de försök vi gjort men när vi fick beskedet slutgiltigt i september att min sambo inte kommer kunna bli biologisk pappa så blev det mer en bekräftelse på det vi redan visste.
Nu är ju donation det steg om kan ge oss ett barn så vi är glada att det finns. Annars hade ju inte jag kunnat få bära barnet tex.
Vi mår väldigt dåligt båda två men det är för att det blivit som det blivit, att vi inte kan få barn. Men att det är donation som gäller har vi fått acceptera även fast det är jättejobbigt. Från allra första början sa min sambo nej till det men ändrade sig. Och det är en stor sorg att inte han får bli biologisk pappa. Men vi tar hellre donation än adoption. Fast vi vill veta så lite som möjligt om donatorn. Och har många tankar om hur känslorna inför barnet kommer vara, hur vi ska berätta etc.
Hur kommer det sig att ni vill veta så lite som möjligt om donatorn? Jag är på samma spår som dig, har sagt till min kille att jag inte vill adoptera. Jag vill inte välja bort en sån stor möjlighet med att vara gravid när jag har goda förutsättningar för jag vet att jag skulle ångra mig och känna bitterhet gentemot honom i framtiden om han inte skulle gå med på donation. Jag förstår precis dina känslor i att ni mår dåligt för att ni inte kan få barn ihop. Det är en så stor sorg så det inte går att förklara till någon som (tyvärr) inte sitter i samma sits. Jag försöker googla på folk som fått barn med donerade spermier för att höra lyckliga slut men dessvärre är det främst äggdonation det skrivs flitigt om här på forumen.
Har ni fått någon läkartid så ni kan gå vidare med huruvida ni ska göra? Eller väntar ni på tid? Är ni uppställda i kön i Sverige eller kommer ni dra utomlands? Vilket landsting tillhör ni?
Sist av allt vill jag ge en stor cyber-kram. Jag hoppas innerligt att vi alla som är i denna tråd får starta en egen tråd där vi följer varandras graviditet i framtiden :)