Avsaknad av spermier

Hej allihopa!

Lite uppdatering från mig. Idag ha vi varit hos reproduktionsmedicin. Läkaren verkade inte ens ha bestämt sig för om han skulle rekommendera Micro-tese + direkt IVF eller donation, men när vi sa att vi verkligen ville ge micro-tese ett försök sa han ja till det (dock kunde vi inte använda oss av det fria vårdvalet och välja Carlanderska, men vi fick väldigt bra intryck av läkaren så det gör ingenting). Om det inte fungerar kommer vi få donerade spermier.

Han berättade även att de hade hittat 10 st spermier på min man när de gjorde testikelbiopsin, så han bedömde chansen till att hitta spermier som går att använda till direkt IVF till ca 40 %. Men sen berättade han även om oddsen att embryot fortsätter växa och oddsen för missfall osv, så chanserna att det faktiskt blir ett barn är väldigt låga. Om de inte skulle hitta några spermier så kommer mina ägg frysas ned så jag slipper göra om äggutplockningen om vi måste använda oss av donator. Han sa först att eftersom de inte är vana vid att samköra äggutplock med micro-tese kommer vi troligtvis inte få någon tid innan sommaren, men att i september eller oktober skulle det nog bli vår tur. Han sa att vi skulle bli kallade på ett till besök för ett nytt vaginalt ultraljud på mig och info om IVF, men vi hann bara ut i trapphuset innan läkaren sprang ikapp oss och sa att hans nästa patient inte skulle komma förrän om en kvart så han kunde göra ultraljudet på en gång! Vi fick även all information om hur IVF går till av en barnmorska. Så eftersom vi slipper vänta på nästa besök kanske, kanske det kan bli innan sommaren, men det räknar vi inte med. 

Jag känner att mitt hopp börjar återvända, tänk om jag och min man skulle kunna få ett biologiskt barn tillsammans! 

Det får ni gärna göra. Sedan jag startade tråden så har vi gjort en biopsi utan resultat. Noll spermier funna. Vi valde då att på egen bekostnad vända oss till Carlanderska för mikrotese och IVF. Äggplocket gick bra med många många ägg, men inga spermier hittades då heller, trots många timmars letande. Nu har vi ställt oss i kö för ID och jag arbetar för att acceptera det, men jag är inte där ännu. Har fått kallelse till äggledarspolning men jag har inte tagit tag i det. Men ska nog kanske göra det efter nästa menstruation (det ska göras några dagar efter mens). Så just nu står det ganska still. Vi kommer inte framåt förrän jag lär mig att acceptera att livet inte blev som tänkt men att det kan bli bra ändå. För två år sedan var det helt otänkbart men när man till slut inte har andra alternativ så måste man acceptera att det är så.

Vi fick reda på att de totalt funnit 10 stycken spermier, dock var alla orörliga vilket gjorde att de inte gick att frysa ned. Vi gjorde biopsin i början av mars, men det var ingen som meddelade oss svaret. Urologen som gjorde operationen sa att det var reproduktionsmedicin som skulle meddela svaret, medan reproduktionsmedicin sa att det var urologen. Så vi hamnade i mitten och ingen ville ta ansvar. Men i mars gjorde de en vanlig testikelbiopsi, nästa operation blir en micro-tese och då är ju chansen för att hitta bra spermier bättre! Någon spermie borde de ju hitta, så jag håller alla mina tummar och tår att om de hittar några spermier så är tillräckligt bra för att kunna befrukta mina ägg.

Hur går det för er? Har ni pratat med någon psykolog? Har ni varit i Danmark än?

Kram!

Nej inte än. Jag drar ut på det, jag vet inte varför... Förr eller senare måste jag ju göra det. Jag har ju massor med ägg i frysen, men jag vet inte om jag vill göra IVF. Då skulle jag slippa spolningen och att bli inseminerad, jag funderar på om det skulle kännas lättare om jag fick tillbaka ett befruktade ägg än att få ett rör uppkört i mig med en annan mens spermier?

Men det värsta med ivf har jag ju redan genomgått. Nu skulle det i så fall bara återstå att tina upp mina ägg och befrukta dem.

Vill egentligen inte lägga mig i era diskussioner nu men spolning behöver man göra vid insemination också. De vill inte göra behandling om de inte ser att det är fri passage. Visst det gör svinont men det är så kort tid. Och ska man sen ändå föda barn så kan spolningeb vara en bra start för att tåla smärta ;) Hihi.

Ja jag insåg det precis efter att jag skrivit :)

Vad skönt!

Han mår så bra så! Börjar bli en stor pojke. Åh jag önskar ni kunde förstå hur lite allt spelar roll när man väl har dem här. Jag önskar att ni snart får era barn! Han är det absolut bästa som hänt mig och det som betydde allt till en början, hur han kom till, kan jag inte bry mig mindre om idag! Jag säger... Kör bara kör! Det är så värt det! Hur tufft det än är att gå igenom så ber jag er kämpa igenom det för att få det här!

Tänker på er alla!

Hej

Jag undrar om någon fått rätt till förhandstillstånd pga att ens sambo har klinefelts syndrom? Alltså att man genomför vård utomlands men försäkringskassan står för kostnaden?

Tack på förhand.

/Jetana

Min killkompis och hans tjej plussade på första försöket. Fy fan vad livet är orättvist. Idag är en riktigt dålig dag där jag bara vill gå och lägga mig och aldrig mer vakna...