Fattar nån kristendomen?

Det handlar om att människan som art lever under syndens välde, och att man genom tron på Kristus kan bli befriad från synd.  Den bästa nyheten i detta budskap är att man lever förevigt och inte på ett sätt som man lever nu.  Vi kommer att få leva tillsammans med vår Skapare i en evighet. I en stad som kommer att sändas från Himlen till Jorden.   

Jag är relativt säker på att Guds värld kommer att bli upprättad den dagen då Jesus kommer tillbaka.  Idag så lever ju vi människor bland annat under naturlagen. Vi kan inte bestämma över vår egen kropp, på samma sätt som vi från början (tror jag) var skapade till.   Jag kan ge några exempel på detta så ni förstår vad jag menar.  När Jesus hade uppstått från de döda, så uppstod hans fysiska kropp.  Graven var tom.  Men samtidigt så kunde han göra helt otroliga saker, som ingen av oss kan göra.  Han kunde gå genom reglade väggar.  Han kunde förvandla sitt uteseende så att ingen kände igen honom, osv.     Det är liksom saker som ingen av oss kan göra.     Många av oss vill inte dö, men vi var från början inte skapade till att dö, utan till att leva i gemenskap med vår Skapare.     Jag tror att Jesus hade den kropp som vi människor från början var skapade till att ha, och som vi genom tron på Jesus kommer att få vid vår uppståndelse.  

Nejdå, det är lugnt.  Du behöver inte vara orolig att du sårar mig, du är uppriktig och det tycker jag bara är bra. :)  

Alla vi människor är syndare, Alla har vi haft dåligt samvete, för något som vi har gjort eller sagt.  Många av oss tänker: Men det är väl inte så allvarligt?  Det är inte så farligt när man jämför dessa synder med människor, för hur många av oss har egentligen inte blivit tänd på en person som är gift?  Hur många av oss har inte blivit arga på någon och i sin vrede önskat olycka över den personen?  Hur många av oss har inte ljugit för någon annan?  Jag erkänner att det har hänt mig så himla många gånger, jag är säkerligen den största syndaren av oss alla här på familjeliv. Ni kanske säger: Men det är väl inte så Allvarligt?   Det blir allvar när man jämför sina synder i ljuset av Gud som aldrig någonsin har syndat.    

Det som är frestande är att leva ett liv med Gud i en evighet.  Dock så vet jag inte om jag är frälst, eftersom jag har syndat tusentals gånger sedan jag kom till tro.  Jag vill gärna tro och hoppas att jag blir räddad, men som sagt...jag är nderska.   Men jag tror på Jesus Kristus, Guds son!

Det är inte så att det i mitt fall är viktigt att lägga över mina skulder på någon annan, utan det handlar helt enkelt om Guds nåd.  Att den finns där och att jag är glad över det, och jag tror på det Kristna budskapet.  

Sedan har jag funderat lite kring detta med Gud och offret.  Varför använder sig Gud av just offer, är det för att han gillar blod?  Eller kan det bero på något annat?  Jag tror personligen på två saker.  Det kan vara så att Gud inte kan förlåta oss utan att någon tar synderna på sig.  I Gamla testamentets tid så använde sig Gud av djuroffer och i Nya testamentets tid så sände Gud sin Son för att ta våra synder på sig.   Men utifrån Gud: Varför gjorde han det?  

Kanske är det så att Gud inte kan förlåta oss våra skulder utan offer, på liknande sätt som vi människor inte kan flyga?   För att vi ska kunna flyga så måste vi skapa något som flyger åt oss, kanske är det samma sak med Gud?  Att han liksom skapar ett sätt för att kunna förlåta oss och det är genom offret?   Jag tror att det är så.    

Jag har under många år analyserat det Kristna budskapet och jag kan ge dig en andlig bild på hur jag tror att det fungerar.    När vi börjar tro på Jesus Kristus och ber om syndernas förlåtelse, så blir vi en del av Kristi kropp.  Eftersom Kristus är Guds son, så blir även hans kropp barn till Gud.  Eftersom Kristus är syndfri, så blir även hans kropp syndfri.  Ta tex. din hand, den är en del av dig.  Det som din hand skriver är ju även något som du skriver.  Din hand och du är ett.   På liknande sätt är det med Kyrkan.  Kyrkan här på jorden är Kristi kropp.  Genom att man har den Helige Ande i sig, så blir man ett med Kristus.

 
Ja, det kanske har att göra med Guds natur?  Att han är såpass ren och helig att han inte kan komma oss nära pga. vår synd?  Först måste vi bli förlåtna våra synder för att kunna komma Gud nära?    

När Gud från början skapade oss, så levde vi i gemenskap med Gud.  De fick en befallning och det var att inte äta av kunskapens träd på gott och ont.   De åt av den frukten ändå, och det blev uppkomsten av Syndafallet.     De valde att vända Gud ryggen.   Det var alltså inte Gud som skapade Syndafallet utan det var Adam och Eva som gjorde det.    Visst kan man ställa frågan: Varför skapade Gud detta träd?  Och jag tror personligen att det finns en logisk förklaring på den frågan.  Gud skapade människan bland annat för att vi skulle ha en relation med honom.  För att relationen ska vara levande, så måste det innebära en fri vilja.  Annars hade vi älskat Gud just därför att vi var programmerade att älska honom, och inte därför att vi faktiskt vill välja att älska honom.    Därför tror jag att Gud valde kunskapens träd på gott och ont, där människan av egen vilja kunde välja bort honom.   

Ibland så gör jag det och ibland inte.  Jag kan i perioder komma in i depressioner då jag inte ens orkar be till Gud.  Tyvärr faller jag lätt in i självömkan och så vidare.
Men så blossar tron plötsligt upp och då tänker jag på Gud hela tiden.  Talar till honom osv. =)