Migas

Äldre 18 Sep 10:46

2433 svar

Nygravid med första barnet - någon som vill följas åt?

LMG skrev 2015-09-17 20:57:39 följande:

Den brukade komma när jag låg ner i soffan eller sängen och vilade. Men nu börjar jag fundera på om det kan ha varit så att jag bara var väldigt hård i magen, lyckades gå på toa idag och sen dess har jag inte känt nånting förutom vanlig växtvärk bara

Det är så klart att det kan vara något sådant också, skönt att smärtan verkar har försvunnit nu.

LMG skrev 2015-09-18 00:46:31 följande:

Den här dagen tog en väldigt oväntad vändning då min sambo nu helt plötsligt ballat ur och lämnat mig. Han sitter just nu och skriver att jag ska "lösa problemet" alltså göra en abort.. Att jag är dum i huvudet som inte fattade från första början att han inte ville ha barn. Fast han senast igår sa att han älskade barnet och längtade jätte mycket, han har liksom vart och köpt spjälsäng och allt.. Är i vecka 18 och känner mig helt förstörd och vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till :(

Oj, vad plötsligt beslut från hans sida. Ursäkta om jag frågar men har ni haft något större bråk igår eller senaste tiden som han nu har hunnit fundera på och kommit fram till att förhållandet inte fungerar och det är därför han inte önskar barnet längre? Jag menar han kanske först nu har insett problemet och därför uttryckt positivitet och glädje tidigare. Eller vet du om det hänt något annat i hans liv på sistone som fått honom att fundera kring det just nu?

Har han på något sätt antytt/sagt tidigare att han inte vill ha barn, eller kom det helt från ingenstans? Anser dock att även om han inte känner att han kan vara tillsammans med dig så borde inte en abort i den veckan vara första tanken heller.

LMG skrev 2015-09-18 08:08:13 följande:

Orkade inte citera er alla så skriver här istället. Ja det kom som en riktig chock med tanke på att vi dagen innan låg och pratade om hur mycket vi längtade till RUL med mera.. Har faktiskt inte fått en riktig förklaring till varför han nu i vecka 18 ber mig göra abort mer än att han tycker det är för tidigt och inte vill ha barn (det är inte en planerad graviditet). Är själv i chock och har fått två timmars sömn inatt.. Jag kommer självklart inte avbryta graviditeten nu såhär sent, jag vet ju att det ligger ett nästan fullt utvecklat barn där inne. Mitt barn dessutom som jag redan älskar gränslöst. Är bara så fruktansvärt ledsen och känner mig helt trasig för jag trodde aldrig att det här var nått jag skulle få gå igenom ensam :( och kan inte låta bli att få skuldkänslor för mitt stackars oskyldiga barn som kommer drabbas hårdast av detta i slutändan. Tack för era fina ord och peppning det behövdes verkligen nu i denna mardröm <3

Tycker han det är för tidigt på grund av er ålder eller på grund av hur lång tid ni har varit tillsammans? I vilket fall som helst så tycker jag att det låter som en konstig vändning att nu i vecka 18 inte önska ett barn som han tidigare varit helt positivt och längtat efter.

Förstår att du är chockad och inte fattar någonting, men det är nog lika bra att ställa in sig på att gå vidare i livet själv och se det som en bonus om han trots allt på något sätt vill delta i barnets liv eller ditt om du själv önskar det efter detta.

Är dock övertygad om att du kommer att klara detta galant ensam om det nu blir så. Jag tror att barn till ensamstående i många fall har ett bättre liv än de barnen där båda föräldrarna bor tillsammans men kanske inte borde vara tillsammans. Är du lycklig och mår bra så är jag övertygad om att ditt barn kommer att göra det <3

Migas

Äldre 18 Sep 10:59

#1247

Linkken skrev 2015-09-18 07:10:42 följande:

Har också hört en del sådana historier, men så tycks det inte vara här i alla fall. Så länge det inte finns något trauma som kan bearbetas bakom och man bara känner att det är rätt så...

Ahaa, det är möjligt att kub visar på sådant också. Jag tänkte inte på det så mycket och bm sa bara att testerna visade låg risk, så jag nöjde mig så. Men klart det hade varit bra att veta ifall det funnits något där.
Jag tror ju inte de som säger så menar något illa, det är klart att alla önskar sig ett friskt barn. Det känns bara ibland som om man ställer en hel massa krav på ett ofött barn, det ska vara friskt, ha ett visst kön osv. Sådant som varken barnet eller vi kan styra över.

Det kanske är sådana historier man hört men inte fått all bakgrundsfakta så det låtit som beslutet är taget från ingenstans.

Om jag inte minns fel så berättade hon vilka tre avvikelser det var man kunde upptäcka på KUB när vi var på samtal angående fosterdiagnostik innan och jag har för mig att det var någon riktig allvarlig.

Jag kanske formulerade mig otydligt, men jag håller absolut med dig och samma sak med folk som i efterhand "ångrar" eller är besvikna över att de inte blev det könet det vill ha. Jag förstår att man kan önska sig och vilja ha ett barn av varje kön och bli lite ledsen om det inte blir så, men just hur man uttrycker det kan jag ibland reagera på eftersom det inte är något man kan styra över. Men återigen så vet jag att de flesta av dessa älskar sitt barn iaf även om det inte blev det könet de innerst inne önskade.

Migas

Äldre 20 Sep 20:08

#1273

LMG skrev 2015-09-18 11:41:49 följande:

Vi har inte haft nått riktigt bråk den senaste tiden. Han tycker det är för tidigt pågrund av ålder och för att vi inte hunnit vara tillsammans så jätte länge. Förstår bara inte varför han inte kom med detta tidigare istället för när jag redan hunnit gått till vecka 18.. Och när jag frågar honom det så säger han bara att det är jag som är dum i huvudet som inte fattat tidigare att han inte alls ville ha det här barnet från första början. Men om han känt så hela graviditeten hittills så förstår jag bara inte hur han kan ligga och pussa på magen, säga att han älskar barnet och aldrig skulle kunna lämna oss, han har varit med och bestämt namn, typ nästan gråtit av oro när jag fick blödningar under graviditeten för vi trodde det va missfall, han har suttit och sagt hur glad han är att det är jag som kommer bli mamman till hans barn och en massa mer saker.. Sen kommer det här som en riktig käftsmäll liksom. Har bara så svårt att förstå hur man kan göra såhär mot en annan människa och sen låtsas som ingenting och fortsätta leva sitt egna liv utan att ena bry sig om oss, är så ledsen och stressad så vill bara lägga mig i sängen hela helgen :(

Det låter mycket märkligt att han kunnat gå och "låtsas" i så många veckor att han vill ha detta barnet tillsammans med dig och sen inte viljat ha det eller helt plötsligt ändrat sig av en anledning som han inte ens kan förklara för sig själv eller dig. Han menar alltså att han indirekt har hintat om det genom andra saker, eller på vilket sätt menar han att du hade kunnat förstå det innan han säger något på riktigt?

Ju mer detaljer du skriver desto märkligare verkar hans beteende, känns ju som om det hänt något i hans liv som du inte fått veta som fått honom att omvärdera situationen i ett sent skede. För annars låter det ju som lite psykopat-varning, om du ursäktar uttrycket, att gå låtsas att han vill ha något han inte vill ha under så många veckor.

Jag förstår att du är chockad, och jag tycker att du ska ta dig rätten att vara deppig ett tag för att kunna komma tillbaka starkare. Hoppas att helgen har gått bra och att du får en bättre början på nästa vecka.

Migas

Äldre 20 Sep 20:26

#1275

Linkken skrev 2015-09-18 14:03:01 följande:

Jo, knepigt detdär med kön. För oss spelar det absolut ingen roll och vi har ju som sagt till och med bestämt att inte ta reda på innan barnet föds. Men jag har tagit väldigt illa upp då folk runtomkring har sagt saker som "Ni hoppas väl att det blir en pojke?" eller "Nu ska vi nog önska att det blir en pojke" bara för att sambon har flickor sedan tidigare. Det retar mig något vansinnigt!! Skulle kännas fruktansvärt om det blir en flicka och så är folk på något sätt besvikna över det.

Jo, det verkar vara många som har specifika åsikter om det och jag kommer aldrig att kunna förstå varför det är så viktigt att få "rätt" kön eller få en av varje.

Hörde nyligen om ett par som var frustrerade över att ha fått två tjejer då de verkligen ville ha en av varje och inte har möjligheterna att skaffa ett till barn till. Sen kanske många män vill ha söner och kvinnor tjejer innerst inne, vad vet jag, men att känna frustration och ledsamhet över att det inte blev som man önskade är väl lite väl överdrivet. För min del så känns det som om jag vill ha åtminstone två barn men om det blir av olika kön eller inte spelar ingen som helst roll. Vi är nog ganska övertygade om att vi inte kommer att ta reda på könet heller, just för att vi inte ser en poäng med det och inte känner behov av att göra ett pojk- eller flickrum redan innan barnet är fött.

Det låter ju som hemska bekanta du har, om du ursäktar uttrycket, som måste göra stor sak av det när ni inte gör det. Det är väl inte de som ska få barn, utan ni så varför är de ens viktigt för dem vilket kön det blir? Jag har dock en svärmor som är likadan och har väl uttryckt någon gång att de hoppas att de blir en pojke bara för att det är dåligt med pojkar i släkten (på sistone iaf). Så de tycker det skulle bli så roligt om det skulle bli en pojke. Jag vet inte varför, men kanske för att hon då anser sig ha möjlighet att köpa mycket mer kläder och sånt eftersom det nu finns med tjejgrejer. Men för mig känns det lite lagom irriterande då jag inte alls bryr mig och jag ser det bara som ytterligare en anledning att inte ta reda på kön (om vi ens hade tänkt tanken från början).

Migas

Äldre 20 Sep 20:29

#1276

Cissi90 skrev 2015-09-20 19:39:46 följande:

Jag är SÅ tacksam idag! Fick sova super länge, frukost i soffan och äta hämtmat. Som grädden på moset, vi FICK en barnvagn med ligg&sittdel och babyskydd till bilen av våra vänner. Allt kräkande och illamående kändes helt plötsligt så mycket enklare idag.

Vi fick också hem en barnvagn i helgen, som föräldrarna hade sparat efter deras dotter fått barn. Sen ska vi få låna kompisens babykydd, då deras son kommer att vara kring året då våran föds. Allt känns mycket mer realistiskt nu när man har börjat fixat lite med grejer och sånt.

Migas

Äldre 20 Sep 20:30

#1277

Migas skrev 2015-09-20 20:29:06 följande:

Vi fick också hem en barnvagn i helgen, som föräldrarna hade sparat efter deras dotter fått barn. Sen ska vi få låna kompisens babykydd, då deras son kommer att vara kring året då våran föds. Allt känns mycket mer realistiskt nu när man har börjat fixat lite med grejer och sånt.

Svärföräldrarna skulle de stå, var lite för snabb på tangenterna där.

Migas

Äldre 20 Sep 20:49

#1279

LMG skrev 2015-09-20 20:39:44 följande:

Helgen har varit riktigt tung och jobbig. Men Idag har jag fått en förklaring till hans beteende så det börjar bli bättre, vi har suttit ner och pratat och sagt vad vi tycker och tänker båda två. Han har lovat att följa med mig på rutinultraljudet också så allt blir mycket verkligare för honom och han själv får se att det faktiskt är hans barn som ligger därinne

Det låter ju bra att du trots allt fått en förklaring och att både du och han vill att han är med på RUL. Jag tror att ultraljud är ett bra för sätt för männen, kanske mer än för oss då vi märker av graviditeten på andra sätt, att förstå att det verkligen är ett barn därinne och att det inte bara är prat och det på sätt blir mera verkligt. Min sambo var med på KUB och jag tycker att han är mycket mer engagerad efter det och pratar nu mera om "ni" istället för dig, så det är roligt.

Migas

Äldre 15 Oct 11:03

#1455

Cissi90 skrev 2015-09-20 20:59:18 följande:

Verkligen! Efter Jag fick göra VUL så blev allt så verkligt att Jag nu vågar få saker, köpa och ska berätta för mitt kompisgäng på vår tjejkväll nästa vecka. Vågar liksom se att detta händer.

Vad roligt

Har du börjat köpa större saker eller är det mest kläder och andra småsaker än så länge? Hoppas att det gick bra att berätta för kompisarna och att de tog det bara

Linkken skrev 2015-09-21 07:43:52 följande:

Haha, jo du är ursäktad. :) Det tycks finnas en hel massa åsikter, som sagt, och även om jag inte alls kan förstå att man önskar sig någondera könet så är det ju inte mitt problem att andra gör det. Nu är det nog bara en liten liten del av våra bekanta som uttrycker sig så, de flesta är nog som oss, bryr sig inte det minsta i vad det blir. Men det kan vara nog så frustrerande ändå, då det varje gång man träffas låter "Det blir nog en pojke, ska du se..." Nåja, huvudsaken är ju man FÅR ett barn. Och för oss blir det antagligen bara ett eftersom sambon redan har två och är lite äldre än mig.

Jag kan heller inte förstå att andra gör det och bryr mig heller inte nämnvärt mycket om det. Det enda jag har brytt mig om att kommentera är när en nära vän sa något om att de tycker att det var tråkigt att de fick pappan inte uppleva den nära relationen som kan bli mellan far och son längre fram. För mig lät de lite fel, men skulle aldrig kommenterat det om det inte varit på nära håll liksom.

Det är nog så att det är fåtalet av de bekanta vi har som uttrycker sig så också, om sig själva eller vår graviditet och i fallet de gör det är det nog för att de önskar en kille till släkten så mycket att det är övertygade om att det är det på ultraljudsbilden från KUB. Men lite irriterande att höra det var eller varannan gång iaf.

På sista tiden har jag även fått en massa kommentarer om magen och om den är större från förra gången, vilket kanske inte stör mig så mycket då jag själv kan se skillnaden vecka från vecka medan de tycker att den inte är så stor ännu.

Det som stör mig mer just och känns lite jobbigt är att jag nu börjat att få frågor om jag känt rörelser, vilket jag kanske har men inte vet om jag har då jag inte är säker ännu på hur det känns. Jag har fått frågan både från min mamma och hans mamma och då känns det lite som om jag kanske borde ha gjort det och veta om det redan eftersom de frågar redan. Jag gick in i vecka 19 igår.

Migas

Äldre 15 Oct 12:40

#1457

CarolineMagdalena skrev 2015-09-28 22:48:56 följande:

Hallå, är gravid med första barnet och har bf den 17 mars. :) Det är så spännande och längtar ihjäl mig till rutinultraljudet som blir den 21 Oktober.

Roligt om någon/några skulle vilja följas åt! :)

Och får väl säga grattis till er alla och hoppas allt ska gå bra för er!!

Hej, då ligger vi ganska lika, har bf den 15 mars och ska också på RUL den 21 oktober. Känns lite nervöst nu även om vi har fått se bebisen i vecka 13+0 på KUB.

Tänker ni ta reda på kön? Vi kommer nog inte göra det, som det känns just nu iaf.

Migas

Äldre 15 Oct 18:09

#1459

I norr skrev 2015-10-12 22:34:28 följande:

[quote=75868281][quote-nick]Linkken skrev 2015-10-12 18:59:00 följande:[/quote-nick]Eller hur?! Om en vecka ska vi på nästa ul (vecka 21 då) och jag längtar sååååå!! Men glad över att jag numera känner varje dag hur den lilla bubblar och rör sig där inne, det gör väntan på ul aningen lättare.

Fick ni reda på kön idag också?[/

Vi har inte tagit reda på könet.

Varför ska ni på ett till? Frågade just om det va några fler UL men inte om allt växte på som det ska. Känns konstigt att nästa gång man ser den så är det troligtvis på riktigt. :)

Jag har oxå börjat känna typ som en fisk som sprattlar under förra veckan och nu vill man ju känna det varje dag. Går in i v 19 på onsdag.

Vad spännande med någon som ligger exakt samma som mig

Jag tycker det är svårt att veta om det är rörelser man känt eller om det är något annat än så länge, men det borde ju visa sig snart vilket fall som helst.

När ska du på RUL? Jag ska iväg på onsdag, ska bli så spännande

Nygravid med första barnet - någon som vill följas åt?

INNEHÅLL