Nygravid med första barnet - någon som vill följas åt?

Grattis till graviditeten! Hoppas att det går bra och att du mår förhållandevis bra  

Hoppas att ultraljudet går bra  

Nu tog vi inte reda på kön, men om vi hade gjort det så hade vi nog tänkt lite som er och hållit det för hos själva. 

Får börja med att säga förlåt för ett lite gnälligt inlägg, men kände att jag behövde skriva av mig lite. för det känns som om jag är inne i en svacka nu känslomässigt då det mesta känns segt och tungt.

Jag vill gärna hitta på något litet ibland när jag är ledig såsom promenad, shopping eller något liknande, men glädjen över att hitta på något annat än bara vara hemma grumsas av att jag ganska snart får ont i ryggslutet av att stå och gå för mycket. Nu på sistone har jag även märkt av det på nätterna ibland, men vet inte om det beror på graviditeten eller om det beror på en dålig madrass (men inte märkt av det tidigare på detta sätt).

Sen så blir det väl inte bättre av att jag fick missfall tidigare i år och var beräknad till början av november, så stundtals har jag svårt att inte låta bli att tänka på hur det kunde ha varit om allt gick vägen den gången. Jag vet att det är dumt att tänka så men inte lät att låta bli när tankarna far iväg ibland.

Fick i slutet av förra veckan även reda på att en bekant, några dagar tidigare fött sitt barn alldeles för tidigt (slutet av vecka 21) så det inte fanns något att göra för att rädda det. Fick senare veta att detta sannolikt hade orsakats av ett virus/bakterie hos henne som triggade igång förlossningen. Allt detta känns bara jobbigt, dels pga. av att det skapade en ny oro hos mig och dels känslan av att inte veta hur man ska hantera situationen/de vill att man hanterar situationen när man möts nästa gång. Jag kan känna att jag kommer att vara som en ständig påminnelse för vad hon kunde ha haft under en lång tid, speciellt eftersom hon endast låg en vecka före mig. 

Hoppas att ni haft ett par bättre veckor än vad jag haft 

Tror absolut inte att det är onormala tankar, mer att det har varit mycket på en gång och att det då är svårt att njuta av allt.  

Jag har inget bälte än då jag inte har varit hos min bm sedan veckan innan kub, men ska ta och höra vad hon tycker om det vid nästa besök, för börjar bli jobbigt för ryggen att stå och gå så mycket på jobbet som jag gör. Och att sedan behöva välja att inte göra knappt något hemma för att slippa smärtan heller, för man vill ju åtminstone kunna göra något annat än att vila på lediga dagar. 

Jag tror absolut att det är ganska vanligt att sörja vad man kunde ha haft speciellt då det gått fort mellan mf och denna nya graviditet. Jag upplevde tyvärr aldrig den där känslan av att det är lättare att gå vidare efter ett missfall om man blir gravid snart igen, snarare tvärtom att det kanske underlättat att ha kommit över det lite mer innan jag blev gravid igen. Hursomhelst så glädjs jag absolut av denna graviditet, även om det ibland är svårt att släppa tankarna på det gamla. 

Det skulle vara jätte läskigt om förlossningen startar snart (då jag bara går in i vecka 23 på onsdag), man vill ju inte gärna föda hur många veckor för tidigt som helst om det är möjligt. Det känns även skrämmande för mig att en infektion eller någon annat bakteriellt kan starta förlossningen utan att du ens är medveten om att du har har någon infektion/inflammation själv och utan att bebisen är påverkad av det.

Fick idag höra att denna person hade sökt några veckor innan för en smärta i magen/ryggen eller nåt och fått det diagnostiserat som foglossning, men så är i efterhand så kan man ju bara undra om det inte kan ha något samband med infektionen. Så känns som att sjukvården kanske inte är den bästa alltid heller tyvärr och inte till mycket nytta att lindra oro alltid. Men det är nog sant som du säger att en graviditet är början till en livslång oro, som man aldrig blir av med.  Grattis till tjejen Men gud vad läskigt, men skönt att läkarna tror att det är en stor chans att det växer bort och inte är något allvarligt, men även att de tar allvarligt på det och ger er en extra kontroll för säkerhets skull. 

Förstår din oro och det måste kännas ännu jobbigare med än oro som baseras på saker som läkare upptäckt om din egen lilla flicka, än som en oro som mer baseras på risk och osäkerheter utifrån vad andra har upplevt. Skönt att du kan se lite positivt på situationen iaf. Hoppas att du får ett positivt besked vid nästa kontroll.

Hur resonerar ni andra kring vinterjackor? Jag tror inte att jag kommer kunna ha någon av mina vinterjackor hela graviditeten (Även om det är lite rakare och inte insydd modell), så sitter och funderar på om det är värt att köpa en riktig gravidjacka eller om det är bättre att köpa en vanlig jacka i någon större storlek med risk att den ser plufsig och stor ut i stället. 

Jo precis, men känns nästan lika onödigt att köpa en ny jacka i en större storlek, som man troligtvis inte kommer att ha nytta av nästa vinter iaf Mina förhoppningar är åtminstone att ha gått ner det mesta av vikten tills nästa vinter så man kommer i sina vanliga jackor igen  

Bra ide med begagnat dock, men känns svårt att köpa begagnat utan att testa också, men ska nog överväga det alternativet. 

Jag hittade en helt ny gravidjacka på tradera i en storlek som jag normalt har för ca. 400kr inkl, frakt, så jag chansade faktiskt lite och hoppas att man kan ha samma storlek som innan då de kallas gravidjacka och borde då vara mer anpassade för normal graviduppgång (kanske skillnad om man tror man går upp mer än normalt). Dessutom såg det ut som en modell som man kan ha även som icke-gravid. 

Annars får jag väl köpa en billig jacka på någon billig affär i fel storlek, för tänker inte lägga flera hundra på en jacka som man bara har nytta av så pass kort tid. Jag förstår dig absolut, men vände mig först och främst till personer som kanske upptäckt samma problem och har funderat i samma banor. 

Har du samma oro fortfarande eller har det blivit bättre med tiden? 
 

Härligt, själv ska man på besök till bm för första gången sen innan KUB, så ska bli spännande. Är det något mer som händer vid detta besök än att man får lyssna på hjärtljud och mäta magen?

Det har nog blivit något mer sällan nu än innan graviditeten, men jag skulle nog säga att mellan 1 - 2 gånger varannan vecka till 2 gånger i veckan typ. Lite svårt att få till det på sista tiden med olika arbetstider.  

Låter ju inte som en kul känsla, men tror nog att man reagerar mera på det själv än andra gör (eftersom man märker skillnaden i nästan allt man gör). Själv kan jag tycka att det är jobbigt att bli större (även om jag vet och förstår att det är så) även fast jag inte känner mig enorm, snarare tycker jag att jag är mindre än jag trodde jag skulle vara, så jag är nyfiken på hur många kg jag kan ha tänkas gått upp sen inskrivningen/hälsosamtal i vecka 8 (7+1) till besöket i nästa vecka i vecka (24+1).

Fick en kommentar av en person, efter att hon fick veta att jag var gravid, att hon tidigare under dagen hade tänkt på att jag såg annorlunda ut i ansiktet, så troligtvis har ansiktsformen påverkats lite av viktuppgången. Men inget jag tänkt på själv.